Akilleshälen

Det händer ibland att jag får kommentarer av typen “kul att du som ska vara en sån himla miljövän åker till New York hela tiden”. (rekordet var nog häromdagen när någon, angående eldsvådan i mitt hem, skrev att jag tycker att det är viktigare med fina lampor än med miljö. Hängde inte riktigt med i svängarna där) Det är faktiskt mest det som brukar kommenteras, kanske för att det inte finns så jättemycket annat att klanka på. Jag bor ju i en storstad och har inga barn och har en ej så hög inkomst (de tre enskilt mest miljövänliga åtgärder man kan göra, om man ska vara krass). Jag har ingen bil och jag är vegetarian. Jag källsorterar varenda jäkla kapsyl och slänger aldrig mat, jag lagar och syr om kläder och tar konsumtionsfria månader. Jag bor i en etta inredd med second-hand-möbler som har en elförbrukning på typ 100 spänn i månaden. Jag lägger många timmar i veckan på att läsa, skriva om och diskutera miljöfrågor.

Men, ledsen att säga det, jag är inte perfekt. Jag har två laster och det är resor och kläder. När det går försöker jag sköta det snyggt, försöker alltid åka tåg inrikes exempelvis och undviker att köpa slit-och-släng-grejer. Men SÅKLART faller jag igenom ibland. Jag tycker att man ska leva som man lär men jag tycker också att man måste få ha några akilleshälar och ändå få prata om det. Kanske är man till och med bättre på att prata om det när man själv vet hur det känns, att det är rätt så himla svårt att försöka gå emot det som samhället har lärt en är rätt och bra?

Grejen är att jag tror inte att det är där skon klämmer för dem som vill kritisera mig, inte egentligen. Jag tror snarare att det handlar om att de tror att jag skriver om miljöfrågor för att framhäva mig själv. Att det handlar om någon slags skryt. Typ som när modebloggare visar upp sina nya inköp, fast då säger jag att jag har blivit vegetarian istället. Men jag tar inte tunnelbanan för att skryta. Det handlar verkligen inte om att någon ska tycka att jag är bra eller duktig. Det handlar om att jag tycker att det är viktigt. Så viktigt att jag kan tänka mig att tumma på rätt många bekvämligheter. Så viktigt att jag gärna vill inspirera andra till att själva göra något, om det så är att äta köttfritt på måndagarna eller gå med i en organisation som jobbar för ens hjärtefrågor.

Så skit i mig. Vad jag gör eller inte gör är inte viktigt. Men när flera gör det. När alla gör det. Då blir det viktigt. Och kan jag på något litet sätt göra att vi kommer lite närmare det, då struntar jag i om någon tycker att jag är en mallgroda på vägen.

  • Jenny

    Bra skrivet! Tycker att du är fantastisk och inspirerande!

  • Mikael Blomkvist

    Bra där!

  • Jennie

    Jag håller med dig om att det måste få finnas akilleshälar och att det ska gå att vara öppen med dom utan att bli pekad finger på. Särskilt om man själv inte försöker göra någonting alls åt situationen utan bara sitter med som någon slags kombination av domare och åskådare, då måste man faktiskt hålla tyst.

    Vissa saker är ganska lätta att ställa om, det blir liksom inte så stor skillnad utan tvärtom, ibland till och med högre livskvalitet. Men flygresorna verkar sitta hårt inne och kanske att vi behöver prata lite mer om varför de gör det? För det är ju liksom en av de värsta grejerna man kan göra utsläppsmässigt, det går inte att komma ifrån. Och nästan precis alla (inklusive mig själv) vill göra det.

    • Nina Åkestam

      Verkligen!

  • Milla

    Det finns en känsla ibland, att bara för att man gör vissa saker för att göra världen bättre, så borde man göra allt. Att man är en dålig människa för att man är en vegetarian som har bil, eller som äter sojabönor som inte odlats på rätt sätt osv. Det kan vara väldigt frustrerande att behöva försvara alla delar av sitt liv, när man bara är en människa.

  • Malin

    Jag blev glad av det här inlägget! Jag beundrar att du vill berätta om vad du tycker är viktigt.

  • Ida

    Otroligt bra skrivet och jag känner igen mig i allt. Vi är inte mer än människor. Därför tycker jag att akilleshälen var en sådan bra allegori. För så är det faktiskt. Även vi miljömänniskor kan inte vara helt perfekta utan en akilles. HEJA NINA!

  • Sandra

    Vilken otroligt onödig kommentar. För det första är det inte särskilt många ofullständiga meningar i texten och för det andra är det väl upp till var och en att skriva precis som man själv vill? Det är vanligt när man skriver personligt, kreativt och/eller journalistiskt att ibland använda bisatser och meningsfragment som om de vore fullständiga meningar för t.ex. emfas och för att inte få så långa meningar. I Ninas fall tycker jag de funkar utmärkt, men skulle jag störa mig på det så mycket som du verkar göra så skulle jag nog sluta bloggen istället för att lämna en dryg kommentar.

  • hejhejhej

    det här kanske är bland det bästa du har skrivit. jag tycker aldrig att dina inlägg andas mallgroda men å andra sidan tycker jag ibland att andra bloggare skriver lite väl mycket om storslagenheten i sin vegetarianism eller vad det nu må vara. Då är det skönt att du kan berätta för mig hur jag ska tänka då. Inte “ååå inte igen fattar hon inte att alla i hela världen tänker så typ” utan “nä, alla i hela världen är inte vegetarianer men hon kanske lyckas inspirera någon till det. vackert så”

    Du är så smart och bra på att uttrycka din intelligens!

  • Beatatjata

    Jag tror att det är den där tron om perfektionism som gör att många inte vågar ta steget att göra NÅGOT. Jag är själv alldeles för mycket sticka-huvudet-i-sanden och vill inte riktigt tänka på hur jag belastar miljön. För det känns alldeles för stort och omfattande att bli mer miljövänlig. Hur blir det med bilen? Var ska vi göra av alla pappkartonger? Får jag ALDRIG mer köpa nya grejer? Lite så liksom. Istället för att inse att “ingen kan göra allt men alla kan göra något”.

  • linn

    Tack för detta inlägg! Bra på många sätt.

  • Linnéa

    Jag hoppas lite att det är det dåliga samvetet i personerna som pratar när dom klankar ner på dig. Att som själva sitter hemma i sina villor med två bilar och köper irländsk köttfärs varje vecka och inte orkar eller vill ändra sin livsstil för att göra jorden till en gladare planet.

  • Andrea

    Du är så bra. Håller med.

  • Petra

    Superintressant inlägg. Jag tycker att det saknas ett samtal, miljömässiga förebilder som ändå lever “moderna” liv. När jag gick i nian skulle en av oss bli utsedd till miljöombud i nåt slags råd. Alla intresserade räcker upp handen! Jag gjorde det då miljöfrågorna alltid legat mig varmt om hjärtat. “Nej, vi kan inte välja Petra för hon använder hårspray” sa någon. Och det är ju lite så, jag skulle fortfarande inte kunna engagera mig av rädsla för kritik mot att jag inte är tillräckligt kosher. Det är inte lätt att leva miljörätt med tre barn i förorten, två heltidsjobb, tidspussel, när man måste jämka agendan med fyra andra viljor, teknik. Våra fotavtryck är blytunga, jag hatar det, men vad göra?

  • Malin

    Såg just en liten puff på Demoskops hemsida om att 7% har minskat sin levnadsstandard av miljöskäl och tänkt på dig! Jag ska säga att jag inte har läst själva undersökningen som detta grundas på, men nått korn av sanning finns det väl i det och det är ju glädjande!

  • Hanna

    Bra inlägg. Det enda “jobbiga” i frågan är ju att just flygresorna är i princip omöjliga att kompensera, oavsett vilka “uppoffringar” man gör i miljöns namn i övrigt. Läste nån gång nånstans (och här hade det ju varit fint med en referens…) att den miljöpåverkan en medelfamilj med 2 vuxna och 2 barn åstadkommer genom att flyga T&R till Thailand en gång per år motsvarar den påverkan samma medelfamiljs SAMTLIGA bilresor under samma år gör. Att försvara sitt flygande med “jag har ju ingen bil” är alltså ingen direkt jättekompensation. Men självklart är många små goda miljögärningar bättre än inga alls :)

  • Stella

    Så bra skrivet!känns ibland som att de som klagar är de som inget gör/inte orkar bry sig.