7 punkter angående Tensta

Jag känner att jag måste skriva några rader om domen i Tensta-målet, alltså fallet av gruppvåldtäkt där de misstänkta gärningsmännen friades av hovrätten nu i veckan. Jag är förfärad (men inte det minsta förvånad, efter att ha läst mycket om sexualbrottslagstiftning) över domen. Och tyvärr också förfärad över reaktionerna.

Jag är förfärad över att så många vuxna välutbildade människor verkar tro att man faktiskt kan påverka Högsta Domstolen genom en namninsamling. Eller genom mail till Svea Hovrätt. Att man kan “skriva på” för rättvisa. Eller ännu värre, att liknande vuxna, välutbildade människor, ofta politiskt medvetna, kan låta sig svepas med så att man på allvar skriver på Facebook eller Twitter att rättens ordförande och andra inblandande “måste dö”, borde bli av med sitt jobb eller våldtas själva.

Det är hemskt när människor utsätts för våld och kränkningar. Det är hemskt när man känner att rättssystemet sviker de människorna. MEN. Det är aldrig aldrig en ursäkt för att kränka, hota, mobba eller hata på någon annan, hur fel man än tycker att de har. Det är heller inte anledning att vilja gå förbi de demokratiska principer som rättstaten vilar på. Som exempelvis att HD finns till för att ta upp fall under specifika juridiska omständigheter, inte för att ge en fällande dom för att X antal människor vill ha en sådan.

Däremot finns det mycket man faktiskt kan göra för att se till att sånt här inte händer igen. Några förslag:

1. Rösta på ett parti som driver frågan om en samtyckeslag, som redan finns i många andra länder (exempelvis USA och Storbrittanien) och här i Sverige har föreslagits av exempelvis professor Madeleine Leijonhuvud. Idag är Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Fi för en sådan lag. Folkpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna är emot och SD hade, sist jag kollade, inte bestämt sig. Samtycke innebär alltså att man måste förvissa sig om att den man har sex med vill ha sex, genom exempelvis ord eller gester.

2. Om du inte tycker att det räcker: engagera dig för frågan i ditt parti. Driv igenom en förändrad ståndpunkt eller ökad prioritering. Gå med i ett parti om du inte redan har gjort det.

3. Prata med dina söner och andra unga män/pojkar du känner om sex och gränsdragningar. Bra förslag på ämnen att ta upp finns i den här artikeln.

4. Läs böckerna Flickan och Skulden och En riktig Våldtäktsman av Katarina Wennstam (finns på exempelvis Pocketshop). Sprid information om sexuellt våld i sociala medier. Debattera. Ju mer frågan syns och hörs, desto viktigare blir den för politiker. Men gör det utan att hata, hota eller bete dig som en annan Flashback-tomte.

5. Börja göra skillnad på våldtäkt och våldtäktsman. Att fara ut mot unga människor som begår brott (eller moraliskt tveksamma handlingar som de inte fälls för, som i det här fallet), hur vidriga man än tycker att de är, löser ingenting. Det finns inga våldtäktsmän, lika lite som det finns våldtäktsoffer. Ingen har det som sin främsta identitet. Däremot finns det väldigt många män som våldtar, och kvinnor (och män) som våldtas. Vi måste börja fokusera på beteendet, inte personen. Att låtsas att “våldtäktsmannen” är en creepy person som lurar i buskarna gör att vi inte kommer åt strukturerna bakom problemen.

6. Påverka (enligt punkt 1 och 2) politiker för att strukturellt förhindra sexuellt våld. Inför mer genuspedagogik i förskola och skola. Prata mer om gränsdragning inom sexualundervisningen. Fokusera på pojkarna, för om ingen våldtar löser sig ju problemet alldeles av sig självt.

7. På tal om det sista: du som jobbar med media, tänk på hur du väljer dina ord när du skriver om sexuellt våld. Det finns alltid en gärningsman, och det är han snarare än offret som bör vara i fokus. Det är ju han som kan se till att det händer eller inte händer. Tänk på skillnaden mellan nyheten Kvinna våldtogs i park och Man våldtog kvinna i park.

7. När skiten redan har träffat fläkten (för det kommer den att fortsätta göra under lång tid framöver): Påverka politiker (enligt punkt 1 och 2) för att förbättra rehabiliteringen av dömda sexualbrottslingar, framför allt de unga. Skänk pengar till tjejjourer och andra organisationer som hjälper dem som utsatts. Stötta dina vänner när de blir våldtagna, lyssna på dem, tvinga dem inte till något. Igen: spåra inte ur med hot och hat, den uppskruvade tonen bidrar bara till att den utsatta inte vågar berätta, framför allt som situationen inte är svartvit (vilket den ju så sällan är). Om du jobbar inom skolan, vården, polisen, media, eller av någon annan anledning kommer i kontakt med utsatta och/eller gärningsmän: läs på om patriarkala strukturer. Kom ut som feminist.

Upprepa steg 1-7 tills vi börjar närma oss någon form av samhälle där sexuellt våld inte finns, där vuxna föregår med gott exempel och lika rättigheter gäller för alla.

 

  • Rebecka

    Väl talat.

  • Fredrik Hillerborg

    VG!

  • Hanna

    Jättebra skrivet! Tack för att du lyfter frågan och debatterar med ett logiskt innehåll!

  • Fanny

    Den enda namninsamling jag har sett har inte handlat om att påverka Högsta Domstolen utan om att påverka åklagaren att överklaga domen för att få prövas i HD. Fantastiskt tycker jag att människor säger ifrån när de tycker att en dom är felaktig. Både jurister som skriver debattartiklar och vanliga människor som gör namninsamlingar. Vi har ett system där åklagaren kan välja att överklaga en dom och då blir det väl snarare så att rättssystemet gynnas av att HD får chansen att ta ställning till om de ska ta upp domen eller inte.

    • Emil

      Det skulle vara totalt meningslöst och i princip vara tjänstefel av åklagaren att överklaga. En åklagare ska bara åtala/överklaga när hen tror att det finns en chans för fällande dom/att HD ger prövningstillstånd.

      I Sverige funkar det så att domstolen först måste bevilja ett prövningstillstånd (undantag för JK och JO) för att målet ska få tas upp i HD.

      Prövningstillstånd får i princip bara beviljas om Högsta domstolens beslut eller dom kommer att få betydelse som ledning för hur andra liknande fall skall bedömas. Alltså att målet ifråga skall ha prejudikatintresse.

      Dessa regler är lag, stiftad av våra “kära” politiker och kan ej frångås.

      “Tenstafallet” kan inte ha något prejudikatvärde eftersom den aktuella lagen har ändras efter händelsen. Den har ändras i just det hänseendet som var akuellt i målet; definitionen av hjälplöshet i “våldtäktsparagrafen”.

      Därför överklagade inte åklagaren inte målet och därför är namninsamlingen både korkad och onödig.

      I övrigt: Jättebra skrivet Nina! Jag tycker det är väldigt farligt hur opinionen har bettet sig i detta fallet. Offentlig lynchning av de av rättstaten friade misstänkta. Och där människor utan som inte har tagit del av bevisföring med mera benämner de friade som skyldiga. Där statsråd står i tv-debatter och säger att friade människor egentligen är skyldiga, väldigt farligt när de ifrågasätter rättsstatens legitimitet på det sättet.

      Mycket vettigare och bättre att ifrågasätta lagstiftningen och normer som du skriver!

  • Julia

    “Jag är förfärad över att så många vuxna välutbildade människor verkar tro att man faktiskt kan påverka Högsta Domstolen genom en namninsamling.” Min (och många andras) uppfattning om namninsamlingen är att visa vad vi tycker, att domen inte är ok. Självklart förstår de flesta att domen inte kan ändras för det, men som du påpekar själv måste man lyfta frågan och visa politiker vad man tycker. Framgår verkligen inte det?

    Tycker det är fantastiskt att så många engagerar sig och ställer upp med sitt namn.

  • Lotte Johansson

    Och varför inte gå till butikerna i ditt närområde och fråga vilken policy de har när det gäller att distribuera spel och övriga media fullmatade med sexuellt våld, kränkningar, våld, nervärderande kvinnosyn/människosyn (t ex senaste GTA som sålde slut direkt). Idag finns inga åldersgränser utan det är upp till varje enskild butik om de vill sälja sådant material till våra barn.

    På alldeles för många skolor kretsar rasterna idag om dessa spel, vilket avspeglar sig i en hård jargong och även i aktivitet och lek så tidigt som på mellanstadiet då fritidspersonal skärs ned. Fråga vilken policy din skola /ditt fritids har när det gäller dataspel, mobilspelande, etc och hur de jobbar med att ta upp dessa frågor bland elever och föräldrar förutom någon enstaka föreläsning per termin.

    • Micke

      Problemet är oftast att det är föräldrarna som köper ut spelen till sina barn. Dom lägger inte ner tid att bryr sig vad spelet handlar om och vad man kan göra utan se de som ett sätt att sysselsätta barnet. Om de inte får spelet via butiken så kan dom alltid ladda ner eller spela de hos en kompis. Vill dom spela spelet, så kan dom de vad vi än gör. Varför inte sitta med sitt barn och spela, diskutera vad som är rätt och fel, att så här funkar de inte i verkligheten osv.?

      Börja bry er om vad ert barn spelar istället för att lägga all skuld på alla andra. Det är ditt barn, ditt ansvar.

    • ELIAS

      Det finns åldersgränser på spel, men snarare än butiksinnehavarna så är det upp till föräldrarna att hålla sig uppdaterade om sina barns samtid och intressen och se till att inte köpa spel som är menade för 15/18+. För det är nämligen oftast fallet, att barn önskar sig spel och föräldrarna saknar koll eller ansvarskänsla nog. Det här gäller både film, spel och alkohol m.m. För få föräldrar vågar ta diskussionen och dra gränser. Skolorna bör inte lastas för det som sker i hemmet; föräldrarna är de med det största ansvaret.

  • li

    sitter och ska sammanfatta för att dela på fejjan

    åtta punkter kommer jag fram till, eller är sjua nummer två ett misstag?

  • Sarah

    BRA! Är själv ett offer av sådana omständigheter som beskrivs ovan men har 1. vägrat att sänka mig till den nivån att jag nu får bete mig hur som helst bara för att jag själv varit utsatt och 2. vägar definiera vem jag är baserat på vad jag har varit med om, det är två helt olika saker.

  • Petra

    Mycket välformulerat. Tacksamt i dessa tider med extremt hetsiga hatkampnjer på diverse siter. Tack!

  • Mikaela Persson

    Du sätter ord på mycket av det jag tänkt och känt de senaste dagarna. Som grön och politiskt engagerad så har jag än mindre förstått alla de upprop och inlägg som gjorts i detta enskilda fall. Att driva frågan kring samtycke tycker jag är självklar. Och dina punkter är väldigt tydliga och bra. Väl skrivet!

  • Pingback: Nej! är alltid ett Nej! | Suzannes.se()

  • Lise

    Många bra poänger! Jag tycker dock inte en ska döma folk för att de startar/skriver på en namninsamling, jag har också bara sett den som är för att ta upp målet igen i högsta domstolen. Det hindrar ju inte folk från att engagera sig i en eller flera av dina punkter. Jag har en fråga, jag har lite grann om fallet, bla http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/09/om-en-gruppvaldtakt-och-en-modig-men.html jag citerar dig från punkt 5 “Moraliskt tveksamma handlingar som de inte fälls för, som i det här fallet.” Är det allt du tycket det är?

  • Anders

    Bra skrivet (även om jag tycker en namninsamling är ett sätt att visa att man misstycker mot en dom även om man förstår att lagen är skriven som den är). Men vad har Tensta med detta att göra? Din rubrik och text stigmatiserar en hel stadsdel. Hade du skrivit ut “angående Södermalm” som rubrik?

    • E

      Hm, klok synpunkt Anders!

  • E

    Jättebra skrivet Nina. Men jag håller med många nedan faktiskt, att du kanske misstolkat syftet med namnsamligen lite. Har också sett den florera och jag tror att namninsamlingen i sig kan fylla flera syften. Samhälleliga syften. Ett är att som flera av dina andra punkter pekar mot: Visa att det inte är okej att lagen kan fria så enkelt som i det här fallet, visa stöd för flickan och andra i liknande situationer… skapa “a sense of community” där många sätter ned foten – listan kan göras lång.

    Gick in nu på namninsamlingssidan för för att kolla vad som verkligen stod där – och som flera andra skrivit, den riktar sig till åklagaren, inte till någon annan.

    Däremot är det ju såklart tråkigt hur mycket hat sådant här river upp, såg en del keffa kommentarer under namninsamlingen…

  • Anna

    “(…) den uppskruvade tonen bidrar bara till att den utsatta inte vågar berätta, framför allt som situationen inte är svartvit (vilket den ju så sällan är).”

    Hur menar du här?

  • Danne

    Här satt jag och hoppades att få läsa något vettigt, men det är samma gamla floskler.

    Tror du på allvar att genuspedagogik och att tala om gränsdragningar med unga pojkar kommer göra någon skillnad!? Inse att det finns känslokalla monster som saknar empati. Du kan inte få dem att ändra sig genom massa genusflum. De kommer bara kommer sitta och skratta när det tas upp i skolan. Att man inte ska våldta en tjej är så självklart så det är knappast något man ska behöva lära ut. I så fall är något verkligen fel!

    Det som krävs är stora lagförändringar och hårda konsekvenser för de svin som begår grova våldtäkter. Om gärningsmännen väl hade fällts hade det bara blivit några månader på ett ungdomshem, om ens det.

    Och om ni tror att verklighetsfrånvända partier som Centern, MP, Vänsterkommunisterna, Kristdemokraterna eller Fi kan påverka antalet våldtäkter säger jag bara: VAKNA FÖR FN!

    • Anki

      Jag skulle rekommendera dig att läsa “En riktig våldtäktsman” av Katarina Wennstam. Liksom Flickan och skulden. Våldtäktsmän ser sig sällan som våldtäktsmän. De är – oftast faktiskt – rätt vanliga killar. Som är pojkvänner, kompisar eller bekanta med offret. De är inga iskalla psykopater. ¨

      Jag blev utsatt för ett övergrepp av en vän när jag var i 20-årsåldern. Vi hade haft sex ett par gånger tidigare, sex som båda var med på. Men en kväll ville jag inte. Jag sa nej. Han tjatade. Han trängde sig på mig. Jag fortsatte säga nej, men han hade ändå sex med mig och jag hade svårt att göra fysiskt motstånd. Det gjorde ont, jag låg som en död fisk och bara önskade att han skulle vara klar. Vi träffades inte mer efter det.

      Men det här var en kille som faktiskt tyckte om mig. Han var livrädd för att bli avvisad. Kunde inte ta mitt nej. För att det skulle säga något om honom. Om hans manlighet. Han respekterade inte mig. Inte för att han var ond eller känslokall, utan för att ett nej – ens från någon man tycker om – är värt någonting när det kommer till kvinnors kroppar och sexualitet. Det ligger i våldtäktskulturen. Som är djupt inbäddad i VÅR, svenska kultur.

      Att lära barn på ett tidigt stadium att ett nej är ett nej och ska respekteras – oavsett vem som säger det – är ett steg på vägen mot färre våldtäkter. Att respektera barns nej är ett steg på vägen mot färre våldtäkter. Tror en något annat är en korkad.

  • Alex

    Nu är det ju så att lagstiftningen i viss mån bygger på den allmänna moralen och uppfattningen om vad som är rätt och fel. Jag tycker inte det är så konstigt om gemene man har lite dimmiga begrepp om vilken typ av fall som HD tar upp, och varför. Även om det inte är så att HD påverkas av namninsamlingen, så tycker jag nog att det är förståeligt om folk vill uttrycka sin önskan att domen ändras.

    Det känns märkligt att du skriver folk på näsan så mycket i det här inlägget. Härskarteknik 101, ad hominem-argumentation. Skriv om hur dumma folk är som inte läst på lika mycket om sexualbrott som du.

  • Hans Wiberg

    Hej,

    Jag tillhör skaran hyggligt välutbildade människor som trots allt “skrivit på”. Inte för att jag tror att HD därmed ska ta upp fallet, utan snarare för att markera att jag inte tycker att det är OK. Självklart utesluter inte detta att jag dessutom gör det du nämner i din lista.

    Att domen engagerar är inte förvånande och att människor via sociala medier försöker bilda opinion är rimligen bra. Att tro att man inte kan påverka samhället genom att engagera de som lever i det är lite naivt om jag får tycka – och det får jag ju!

  • Clara

    Håller med föregående talare. Att göra sin röst hörd och skriva under på listor angående hur fel denna dom är, är ett sätt om än in mindre skala att visa sitt engagemang och att delta i debatten – en debatt som når vidare än till Riksåklagaren. En omfattande namninsamling som omskrivs i diverse medier säger något till politiker redan innan det sista vallöftet är uttänkt och utskänkt. Vetskapen om att så många reagerar starkt kan förhoppningsvis också i viss mån sippra in i unga (och gamla) människors uppfattning av var deras omgivning – än vidare än politiker – och olika typer av mer yrkesmässiga kommunikatörer, står. Det är också viktigt. Angående kommentarerna håller jag helt med om att dålig ton är dålig ton – det är bara förödande för frågan, men varför fördumma handlingen att skriva på listan? Strunta bara i att skriva på den själv.

  • Clara

    Angående Samtyckeslagen, låter detta intuitivt som som en bra lag, men då en jurist för UN women berättade att att en sådan kan vara omvänt problematisk, blev jag mer tveksam. Problemet uppstår om offret inledningsvis hånglat eller sagt ja till något som övergår i något annat som inte önskas – och att detta då hålls emot den utsatta. Eller som just i detta fallet att “Tjatsex” som tjatat/skrämt någon till paralysering/till att lägga sig ner eller till och med till ett “ja” inte ses som en våldtäkt. Är därför osäker på var jag står angående Samtyckeslagen (men är ödmjukt mottaglig för mer kunskap om den om du är mer insatt), men listan till Riksåklagaren skriver jag på, för dess symbolvärdes skull.

  • Ingmar

    Bra skrivet och kul att läsa något konkret och konstruktivt. Jag tycker däremot inte om din generalisering av män i punkt 7.

    Om vi nu inte ska skriva “invandrarman våldtog kvinna i park” (och det vill vi ju verkligen inte för vi vill inte dra kollektiv skuld över alla oskyldiga invandrare, den absoluta majoriteten), varför då skriva “man våldtog kvinna i park”?

    Så småningom kommer det leda till en kollektiv uppfattning av att män våldtar kvinnor, vilket endast är sant i vissa fall och där rör det sig om individer och inte kön. “Oj, nu var det en man som våldtog igen, typiskt män”. Vi vill inte gå ned längs den vägen. Inte jag som icke-våldtäktsman i alla fall.

    • Olivia

      Men allt som oftast är det ju män som våldtar? En marginell grupp kvinnor gör antagligen det också, men det kräver oftast mer planering och ansträngning än att hålla fast nån, hota och tränga in i personen. (Inte för att alla våldtäkter går till så, men ja, ni fattar.) Det Nina såg som problem var hur det lätt poängteras vad kvinnan blivit utsatt för istället för att ha fokus på att det finns en förövare hos vilken hela skulden ligger. Är helt emot att se alla män som potentiella våldtäktsmän, men i dagens våldtäktskultur är det tyvärr lite inbyggt att förvänta sig att kvinnor ska göra det, åtminstone när olyckan är framme: http://instagram.com/p/eXRRoXqZex/

  • Claes Nilsson

    Bra skrivet! Det finns vettiga människor oxå 😉

  • Carolina

    Hej det var jag som startade listan. :) Min tanke var från början att visa en rädd flicka därute att det faktiskt finns vuxna som bryr sej. Jag fullt medveten att det förmodligen inte kommer gå vidare HD. Men sen så undrar jag om det inte är vi ‘korkade’ människor som faktiskt inte förstår bättre än att vi inte kan förändra som kommer göra det. För att vi inte har bättre förstånd än att försöka. Lite grand som humlor som inte borde kunna flyga men gör det i alla fall. För dom visste inte bättre. 😉

  • Annika

    Enkelt uttryckt så tror jag att unga, gamla, vuxna outbildade utbildade, högutbildade analfabeter invandrare utvandrare ja kort sagt alla människor berörs och blir engagerade av vad som hänt. Namninsamling kan vara ett sätt, att blogga eller twittra ett annat. Det kan väl aldrig vara fel.

  • Linus

    Ok att nät-hat är förkastligt, men jag tycker du missar att namninsamlingar, textflöden i sociala medier, demonstrationer etc. skapar eller driver en allmän opinion åt ett vist håll som i sin tur kan påverka lagstiftarna.

    • Nina Åkestam

      Absolut! Jag tycker bara att det är bättre att göra en lika stor ansträngning som faktiskt kan göra direkt skillnad. Som nu när Sveriges Kvinnolobby kräver en haveriutredning av Beatrice Ask. Det är ju jättebra!

  • Moa

    Tycker det är tråkigt när du skriver “man” som förövare. Det finns faktiskt kvinnor som våldtar också. Jag har själv blivit utsatt för ett sådant övergrepp och bara för att det inte är fråga om en penetration så var det lika allvarligt. Hur skall vi komma till rätta med dessa problem om dem inte ens får synas i debatten. Våldtäktskvinnor får smyga under radarn! Samtyckeslag är en utmärkt idé eftersom den inte bara slår mot “våld” i våldtäkt utan mot alla former av sex där det inte finns samtycke.

    Vidare tycker jag att vi också borde titta på HUR sex genomförs, hur skall vi till exempel se på samtycke till graviditet? Är det inte också ett sexuellt övergrepp att som kvinna ljuga om p-pillerbruk för att bli gravid? Jag tror att vi kvinnor ofta (om det är lika ofta som män låter jag vara osagt) på olika sätt också tvingar fram sex eller situationer under sexakten som inte är samtyckta. Med det sagt vill jag alltså säga att jag håller med om allt du säger men vill att vi inte skall glömma bort en grupp av förövare!

    • Nina Åkestam

      Det gör det så klart och de problem du nämner är allvarliga. Men ibland är det viktigt att skilja på olika problem eftersom de kräver olika lösningar. Sexuellt våld/tvång kan bero på helt olika mekanismer beroende på hur förövare och offer förhåller sig till varandra. Det som hände i just det här fallet är ett väldigt klassiskt fall av manlig dominans, därför skrev jag på det sättet.

  • Petra

    Mycket bra inlägg. Vill tipsa om en annan tänkvärd och välskriven text som berör ämnet:

    http://www.onewaycommunication.co/?p=27928

  • Emil

    Sen så “ingår” det i själva systemet med självständiga domstolar i en rättsstat att de INTE SKA och INTE FÅR påverkas av opinion, namninsamlingar debattartiklar med mera. Det enda sätt som man kan och får förändra hur domstolarna dömer är genom lagstiftning.

    Det liksom själva grunden i vårt demokratiska system!