Dagens ekonomiska teori

Okej, jag lovade bloggsemester alldeles nyss, men nu sitter jag här i en vindsvåning i Paris med en gin & tonic och väntar på middagsgäster och läser lite tidningsartiklar och vips blir det blogg i alla fall. Hur som helst.

Per Olof Persson skriver en text i Ystads Allehanda om det naturliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män, något som sedan Gudrun Schyman svarar på. Med den äran, ska tilläggas. Att jämföra pigor och drängars arbete för hundra år sedan för att förklara varför kvinnor och män fortfarande får olika ersättning för exakt samma arbete kanske inte är helt glasklart.

Men det intressanta tycker jag är Per Olofs förklaring av vad en marknadsekonomi är och hur den fungerar. Den påminner nämligen väldigt mycket om hur politiker brukar resonera, och jag blir alltid lika förvånad över att fler ekonomer inte går i taket. Så här skriver Per Olof:

”Det som sker är att konsumenterna värderar alla typer av konsumentprodukter i förhållande till varandra. Om exempelvis konsumenterna ökar sin efterfrågan på tomater så stiger priset på tomater och om konsumenterna minskar sin efterfrågan på potatis så sjunker priset på potatis.

Producenterna av tomater får nu högre intäkter och detta ger tomatproducenterna möjligheten att öka efterfrågan av arbetskraft. Om full sysselsättning råder i ekonomin, så måste tomatproducenterna bjuda upp priset på arbetskraften (lönerna) för att kunna få tag på mer arbetskraft. 

(…)

Detta är en objektiv beskrivning av hur lönerna sätts mellan olika branscher. Löneskillnader mellan företag inom samma bransch beror däremot på företagets produktivitet.”

Det är ett väldigt vanligt sätt att resonera. Problemet är ju bara att man då missar basen för all ekonomisk teori: grundförutsättningarna som måste vara uppfyllda för att teorierna över huvud taget ska gälla. Exempel på sådana förutsättningar är

– att varan man diskuterar är helt homogen, alltså inte kunna variera i kvalitet

– att perfekt information råder för alla deltagare på marknaden

– att transaktionskostnaderna är noll

– att det inte finns några inträdes- eller utträdesbarriärer för att delta på marknaden

– osv.

Det här är alltså sådant man lär sig under Nationalekonomi A, och det krävs inte jättemycket tanke för att inse att de här villkoren väldigt sällan, om någonsin, uppfylls i verkligheten. Sån här enkel teori om utbud och efterfrågan kan alltså inte användas för att förklara lönesättningen i en så komplex branch som exempelvis vården.

Jag vet inte vad Per Olof har för bakgrund och om han har läst nationalekonomi, men det som oroar mig är att hans resonemang känns igen från hur politiker i allmänhet resonerar kring avregleringar och marknadskrafter.

Som ekonom har jag inget emot den fria marknaden, men för att kunna använda ett verktyg måste man veta dess begränsningar. Att slå in en spik med en såg har liksom aldrig funkat.