En slow loris om 8 mars

Det säger lite om hur mina sociala medier ser ut att 8 mars inte är en dag, utan minst en vecka. I vissa fall två. Vi är alltså nu mitt i 8-mars-veckan och jag kan inte ens sålla i den veritabla tsunami av pressmeddelanden som har rasat in angående olika jämställdhetsinitiativ. Det kan också bero på att jag var på dokumentärfestivalen Tempos premiärfest igår och drack tre plastglas champagne. Ni under 25 kanske skrattar rått nu, men så är det. Om fem år kommer ni inte heller kunna socialsippa på något alkoholhaltigt utan att vara lika effektiva som en slow loris dagen efter.

Men åter till veckan. Det mesta jag har sett/läst är jättebra och spännande och det känns, återigen, som att det verkligen händer grejer nu. 2014 kommer inte att bli året när vi får jämställdhet i Sverige, men det kanske i alla fall blir året då vi lär oss att vi inte har jämställdhet och att det kunde vara något att jobba på. Att det slutar vara ett särintresse för folk med vissa politiska övertygelser, och blir en självklarhet för dem som det beror, det vill säga 100% av mänskligheten. För det är nog den enskilda sak jag är gladast över. Av namnen i min inbox och mina andra flöden är fortfarande många kvinnor, men långt ifrån alla. Det blir fler och fler män som väljer att engagera sig i även den här aspekten av mänskliga rättigheter, vilket ju är kanonbra. Ju fler desto bättre, osv. Så kudos och handklapp till er. För att citera Alexander Mason på Cision (som nu i dagarna lanserar sitt samarbete med Rättviseförmedlingen):

“Att inse privilegier ÄR ju jobbigt. Det är mycket behagligare att tänka att jag står här på grund av min egen förträfflighet, och inte för att jag är en vit medelklassman”. 

Och med det säger jag tuuut tuuut och fortsätter plöja mail.

  • Gilda Radner

    Hehe, alla 30-åringar jag känner klagar på hur slitna de blir efter två öl, och hur de backinthedays kunde dricka hurmycketsomhelst och niungdomarharingenaning om hur det kommer att bli. Sen kommer 35-årsfesten då alla ska bevisa att de minsann fortfarande kan festa, och dansar till Håkan Hellström tills störningsjouren kommer (pluspoäng!). Sen blir alla 40 och går Bengt Ohlsson med cynismer och tusenmilablickar, och klagar på att de är äldstapappanpådagis, och säger till alla 30-åringar att de minsann också kan festaomdebarafårtillfälle. Välkommen till the Circle of life! (Snart som film av Måns & Hannes)

  • Therese

    Bra snabbfakta om objektifierande reklam:

    https://sftimes.co/?id=17&src=share_fb_new_17