Det var hög nördfaktor (och ett tydligt banan-tema) när xkcd.com-tecknaren och Volante-författaren Randall Munroe var på snabbvisit i Stockholm. Vid föreläsningen ”Randall Munroe tänker om igen” på GT30 bjöds publiken på bananer, fick göra en quiz om bananer* och i högtalarna spelades det banan-relaterad musik.

Randall Munroe berättade att han fått en massa olika frågor från folk som inte tyckte att deras frågor var tillräckligt viktiga eller seriösa för att störa en ”ordentlig” forskare, men de trodde att han kanske skulle kunna ge dem ett svar. Det blev uppslaget till böckerna Tänk om … , Gör så här och nu den senaste boken Tänk om … 2. Under arbetet med den hade han fått in fler frågor från barn – vilket han verkligen uppskattar:  ”Vuxna är mer rädda för att ställa frågor som de tror andra ska tycka är dumma eller konstiga. Barn är det inte. Därför är deras frågor ofta mer raka och roliga att svara på.“

En fråga som tog upp en del av kvällens föreläsning var ”från vilken höjd behöver man släppa en stek ifrån för att den ska bli ordentligt tillagad när den faller genom atmosfären eller träffar jordytan?”. Han hade gjort en hel del beräkningar kring detta och presenterade sin hypotes/gissning.

Ett par år senare var det två studenter i Manchester som hade läst hans svar och som hade ett par timmar över efter att ha experimenterat i en vindtunnel. Så de sprang helt sonika och köpte en köttbit och genomförde experiment för att studera just hur köttet uppförde sig i upp till Mach 2, och skickade sedan resultaten till Randall.

Under föreläsningen visade han faktiskt upp två videos från experimentet – som han inte tidigare visat någonstans.

Sista stunden av föredraget handlade om bananer och volym. Grundfrågan var om alla världens bananer skulle räcka till för att fylla alla världens kyrkor? En variant av den frågan hade publiken fått med sig redan i bekräftelsemailet för biljetterna: ”Hur många bananer får man plats med i föreläsningssalen?”

Något som Randall Munroe ofta brottas med i sina beräkningar är definitionsfrågor. I det här fallet:
1) Vad är en kyrka?
Han konstaterade att han under sina efterforskningar inte hade lyckats ta reda på hur många kyrkor det finns, men att det finns stora studier på hur många som regelbundet besöker kyrkor. Och då kunde man uppskatta hur många kvadratmeter kyrka det finns i världen. (Obs! Grov uppskattning!)

2) När är en banan en banan?
Steg två var nämligen att räkna ut hur stor en årsproduktion av bananer är och hur stor andel av denna som finns vid en given tidpunkt på ett år. Och den senare frågan konstaterade han var väldigt svår, eftersom han hade svårt att få reda på hur länge en banan ligger i lager och mognar, osv.

Men med en del andra uppskattningar konstaterade han att troligtvis skulle världens bananer täcka en eller ett par decimeter på golvet i världens kyrkor. Det skulle alltså finnas mycket tom ”kyrkovolym” kvar, med tanke på att många kyrkor dessutom har väldigt högt i tak.

Publikfrågan om antalet bananer (uppskattat antal) i föreläsningssalen fick vi också – Cirka 800 000 bananer skulle få plats i rummet där vi satt, enligt Munroe. Den i publiken som gissade närmast (också 800 000 bananer – fick ett Bananagram-spel och en signerad banan.

Astronomisk Ungdom genomförde inför Randall Munroes besök en seriestripp-tävling, som Viktor Stubbfält vann. Hans vinnande bidrag överlämnades (inramat) till Munroe, och han fick signerade böcker som pris. Dessutom fick han möjlighet att ställa en första fråga i frågestunden, vilken blev Tiktok-favoriten ”Are there more doors or wheels in the world?”.

En bonuskunskap Randall Munroe delade med sig av under frågestunden var att det var samma person som föreslagit både freoner i kylskåp och blytillsatser i bensin och därmed lämnat tydligt avtryck i Grönlandsisen – vilket man kan se när man tar upp borrkärnor. Thomas Midgley Jr. hette han, och han orsakade alltså två internationella kongresser som uttryckligen förbjöd det han jobbat med…

* Bananquiz-frågorna:

 1) What does the Banana Equivalent Dose refer to? 

1 The daily potassium intake needed. 

X The number of bananas a grown chimpanzee will eat in a day, if allowed. 

2 The level of radiation consumption of one banana will expose a person to. 

 2) Saving up banana peels seemed to be a thing, at least in the 70’s and 80’s. What was the idea behind that? 

1 Drying and smoking banana peels is said to have the same effects as smoking marijuana. 

X Composting had just become a big deal and banana peels contain useful bacte ria naturally. 

2 A dried banana peel in the wardrobe was believed to ward off moths and other textile eating insects. 

 3) The IgNobel prize has been awarded to a Japanese research team for their study of the slipperiness of banana peels in the year 

1 2014 

X 2018 

2 1999

4) The IgNobel prize is designed to first make you laugh and then to think again. What was the scientifically useful outcome of that Japanese study? 

1 Banana peels are now being used as a base for the vegan and non-allergic personal lubricant ”Monkey Business”. 

X Banana residue can be used as an environmentally friendly ski wax. 

2 The polysaccharide follicular gels that give banana skins their slippery properties are also found in the membranes where our bones meet, and the concept will help to design a joint prosthesis. 

5) Speaking of slippery banana peels … In 1879, the magazine Harper’s Weekly as well as several period sources claimed that banana peels were responsible for broken limbs, including some that reportedly were so badly broken that they had to be amputated. It became such an issue in American cities that in 1909 the St. Louis city council outlawed “throwing or casting” a banana peel out in public. Slipping on a banana peel quickly became a favourite gag in comedy acts. Who was the first comedian to develop this gag? 

1 Charlie Chaplin 

X ”Sliding Billy Watson” 

2 Cal ”Bananas” Stewart

Liza Alexandrova-Zorina är rysk författare och Putinkritiker. Liza är bosatt i Sverige, men hotas nu av utvisning till Ryssland. Sedan Migrationsverkets beslut blev känt har hennes fall blivit mycket uppmärksammat. I en intervju med sin förläggare Johan Wirfält berättar Liza Alexandrova-Zorina om den senaste tidens händelser, hur situationen påverkar arbetet med reportageboken Imperiets barn som hon ger ut på Volante våren 2023 – och hur andra kan engagera sig och hjälpa till.

Sedan 2016 har Liza Alexandrova-Zorina delat sitt liv mellan Stockholm och Moskva, men förra året valde hon att lämna Ryssland då människorrättsorganisationen hon var engagerad i förbjöds av myndigheterna. Hon bor idag i Sverige med sin man Dmitri Plax och deras gemensamma barn, som båda är svenska medborgare.

Som författare och journalist har Liza Alexandrova-Zorina tidigare medverkat i antologin Det nya landet, utgiven av Volante i samarbete med Expressen. Just nu lägger hon sista handen vid sin första bok på svenska – Imperiets barn, ett reportage från insidan av det ryskspråkiga parallellsamhället i Sverige, som ges ut av Volante i april 2023.

Liza Alexandrova-Zorina har sökt uppehållstillstånd av anknytningsskäl, men fick i veckan beslut om utvisning från Migrationsverket. I Ryssland riskerar hon fängelse på grund av sin skarpa kritik mot Vladimir Putin och kriget i Ukraina. Sedan hotet om utvisning blev känt har fallet blivit brett uppmärksammat – och mängder av människor har slutit upp bakom henne.

• Krönika i Sydsvenskan av Ida Ölmedal
• Intervju med Liza i Dagens Nyheter
• Stig Fredrikson (gudfar till Lizas son) skriver i Dagens Nyheter
• Krönika av Karin Pettersson i Aftonbladet
• Artikel av Dmitri Plax, Lizas man i Expressen
• Kulturnytt i P1 om ärendet

Hur har dagarna sedan du fick beskedet från Migrationsverket varit?

– Mycket tunga. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Min man försöker så klart hjälpa mig i mån av hans rätt begränsade krafter och jag får mycket stöd av vänner, bekanta och människor jag inte ens känner. Men ovissheten är stor och den tär på mig.

Din man Dmitri Plax har i Expressen beskrivit en närmast Kafkaartat myndighetsprocess gentemot Migrationsverket. Kan du berätta mer om den?

– Jag har lämnat ansökan om uppehållstillstånd på familjeanknytning i februari 2021. I maj samma år gifte jag mig med Dmitri här i Sverige. När jag besökte min man i juli 2021 var jag redan höggravid, då ansökte vi om att jag skulle få stanna och föda vårt barn i Sverige. Det fick vi, förutsatt att vi kunde betala för förlossningen själva.

– Den tjänstekvinna på Migrationsverket vi hade kontakt med då var vänlig, korrekt, förklarade tydligt vilka regler som gällde, uppträdde mycket proffsigt, helt enkelt. Vi fick bland annat reda på att Migrationsverket kan, i vissa fall, göra undantag och bevilja uppehållstillstånd utan att man behöver lämna Sverige. Grunder för sådana undantag kan vara långt gången graviditet, gemensamt barn, sjuktillstånd eller orimligt stora svårigheter för att ansöka om uppehållstillstånd från hemlandet. Behöver jag säga att vi tyckte att vi nog utan problem kvalar in på flera av dessa grunder?

När jag läste beslutet kunde jag knappt tro mina ögon.

– I början av september föddes vår son. Månaderna gick, men vi fick aldrig något svar om min ansökan. Då begärde vi ett avgörande och fick avslag på det med motiveringen att våra papper redan var för gamla. Ingen hade informerat oss om att det skulle finnas något ”bäst före datum” för ansökningshandlingarna. Vi skickade in alla papper på nytt, denna gång både fysiskt per post och elektroniskt. Sedan begärde vi bekräftelse på att allt kommit fram och allt var som det skulle vara, att inga kompletteringar behövdes. För säkerhets skull kompletterade vi också ansökningen med intyg om min mans situation, vår sons situation, beskrev min situation, ja allt detta som Dmitri skriver om i sin artikel i Expressen. Månaderna gick, inget svar. Då kontaktade vi Migrationsverket igen och undrade om det var några problem, om vi skulle bistå med något. Svaret var – vänta, er tur kommer.

– Den 14 november kom alltså ”vår tur”. När jag läste beslutet kunde jag knappt tro mina ögon. Antingen har de tappat bort handlingar vi skickat och alltså begått ett ganska grovt misstag – eller bortsett från dem med flit. Antingen ligger kompetensen hos handläggarna på en nivå under golvlisten, som man säger på ryska, eller så… jag törs nästan inte säga det, men – eller så ljuger de.

Det låter väldigt allvarligt.

– Bara ett exempel: de skriver att det inte gick att fastställa min identitet med hjälp av passkopiorna vi skickade in. Men ingen har någonsin frågat efter mitt pass i original, utan det man begärt var just inskannade sidor. Vilka de fick både elektroniskt och fysiskt, som utskrifter, och vilka de var nöjda med eftersom vi fick svar att allt som de behövde fick de.

– Konsekvensen av den ”lilla missen” ter sig än mer bisarr. Eftersom de inte kunde fastställa min identitet kunde de uppenbarligen inte fastställa min anknytning till barnet. Trots att jag bevisligen fött Maximilian på Danderyds sjukhus.

– Jag kan fortsätta, men då kommer det ta mycket lång tid.

Du har ju angivit anknytningsskäl när du ansökt om uppehållstillstånd. Samtidigt riskerar du som Putinkritiker och oppositionell fängelse i Ryssland. Hur kommer det sig att du inte sökte asyl direkt istället?

– Jag tänkte så här: jag kommer ju att få skydd genom min man som är svensk medborgare. Varför ska jag då ta både resurser och tjänstemannatid från staten? Varför ska jag ta någon annans plats, någons som inte har en möjlighet att få skydd på ett annat sätt än just genom en asylprocess? Jag har ju den möjligheten, jag får skydd eftersom jag bor tillsammans med min man och son här i Sverige och vi behöver ingen hjälp från statligt håll. Låter det inte logiskt?

det som ofta premieras är fusk och det som straffas är ärlighet

Du har sagt att situationen känns bisarr, inte minst för att det här är frågor du granskat i boken du skriver nu?

– Ja, också det… En del av min bok handlar ju om hur migrations- och asylreglerna fungerar, eller kanske inte fungerar. Den slutsats man kommer fram till, när man studerar den frågan, intervjuar personer som hamnat i det systemet eller utnyttjar det, är att det som ofta premieras är fusk och det som straffas är ärlighet. Ofta låter det som: svarar du rätt på Migrationsverkets frågor, (oavsett om du säger sanningen eller far med osanning), motsvarar du deras ”mall” – får du stanna. Berättar du som det är blir du utvisad. Nu vill de utvisa mig.

Hur påverkar det här ditt arbete med boken?

– Det som är lite roligt, eller vad man ska säga, är att boken redan liksom lever sitt eget liv, bredvid mig. När historien med min eventuella utvisning fick spridning, blev jag kontaktad av flera personer som jag intervjuat för min bok och som vi skrivit om i mina och Johanna Karlssons reportage för Expressen. En gangster som vi skrev om och vars osannolika historia öppnar min bok har hört av sig och uttryckt sin medkänsla. Flera andra har också gjort det. Det är bara en person som skrev till mig om att han är glad över beslutet att utvisa mig. Personen i fråga har rätt tunga bevis mot sig i en historia om hur man utnyttjar kvinnor från rysktalande länder.

Ditt fall har ju fått stor uppmärksamhet, många vill engagera sig. Hur kan folk hjälpa dig och familjen?

– Jag är ju ingen jurist och jag har aldrig tidigare varit i en sådan här situation. Som den undersökande journalist och människorättsaktivist jag är kan jag bara komma på en sak – låt era röster bli hörda av Migrationsverket, riksdagen, beslutfattare på olika nivåer. Tycker ni att det är upprörande – tig inte, protestera, skriv, kräv att beslutet ska rivas upp och ändras. Hjälper det inte oss så kanske hjälper det andra. Vårt fall är inte unikt, familjer skiljs åt av dumma regler, inkompetenta tjänstemän, inhuman politik eller bara på grund av felaktiga beslut eller handläggningsmissar. Det måste kunna få ändras. Kräv en ändring, ni har alla möjligheter och instrument för att göra det.

Så, vad händer nu?

– Vi har fått enormt mycket stöd. Jag skäms nästan över det. Samtidigt som jag inte är säker på vad jag ska göra. Vi kontaktade just ett par advokater, flera har hört av sig och erbjöd hjälp. Jag måste också ta hand om min man som tog det mycket hårt. Han är skör. Han har just börjat återvända till något slags normalitet… om det ens möjligt att återvända till det efter att ens barn blivit mördat… jag vet inte… En sak är dock säker – jag kommer inte att ge upp.

Under våren 2023 söker Volante en praktikant med intresse för sälj och kommunikation.

Volantes vision är att göra världen till en klokare och roligare plats. Vi är både ett bokförlag och en agentur – kärnan i verksamheten är att hjälpa människor som gör skillnad genom att sprida idéer, kunskap och berättelser. Ordet står alltid i centrum.

I april 2022 startade vi Stora Nygatan 7 (SN7) som är en ny samtalsscen och idéstudio i Gamla Stan. Där har vi en bred verksamhet med evenemang, konferenser, seminarieprogram och samtal.

Från samtal i SN7 om VM i Qatar med Olof Lundh, Brit Stakston och Martin Schibbye, november 2022.

I rollen som praktikant får du ett stort ansvar. Du jobbar med Volantes digitala kanaler med kommunikation och sälj, men även med produktioner och evenemang. Särskilt fokus kommer att vara på Stora Nygatan 7. Du kommer att få hjälpa till med alltifrån att skapa säljande annonser, ha kontakt med kunder, administrera hemsidor och skapa kommunikationsstrategier. På vår arbetsplats blir du del i ett stödjande och härligt team.

Du får vara med i många sammanhang och ta del av ett brett nätverk med några av landets skarpaste hjärnor. En stor del av arbetet sker i våra digitala kanaler, vilket betyder att du uttrycker dig väl i skrift på både svenska och engelska. Intresse av projektledning och produktion är ett stort plus.

Är du som klippt och skuren för uppdraget? Tveka då inte på att skicka oss en kort presentation av vem du är och när du önskar din praktik. Vi skulle också gärna vilja titta på ditt CV. Du når oss på info@storanygatan7.se
Tveka inte att höra av dig om du har några frågor.

Vi ser fram emot att höra av dig!

Äntligen fick vi vara med om en riktig bokmässa igen! Volante firade med en lite större monter än vanligt med en monterscen och en lång rad författare på besök för samtal och signeringar.

Länkar inlagda till de seminarier och samtal som kan ses i efterhand!

______________________________________________

Olivier Sibony, medförfattare till Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar – och vad du kan göra åt det föreläste under rubriken ”Det skadliga bruset”.

Per Svensson, medförfattare till Mitten! En måttfull stridsskrift i polariseringens tid deltog i ”Den intellektuella eftervalsanalysen”.

Pella Thiel, medförfattare till Naturlagen – Naturens rättigheter och människans möjligheter programledde punkten ”Ekocid som internationellt brott”.

Johan Wicklén, aktuell med Vi ger oss aldrig – Så förlorade Sverige kriget mot knarket deltog i seminariet ”Knarkliberaler och knarksocialister förenar sig?”.

Per Svensson, medförfattare till Mitten! En måttfull stridsskrift i polariseringens tid programledde punkten ”Ideologier på övertid”.

Seminariet ”Tyst vår” med bland andra Pella Thiel, medförfattare till Naturlagen – Naturens rättigheter och människans möjligheter, och Izabella Rosengren, författare till Hetta – Om människan i en varmare värld.

Jonna Bornemark, aktuell med jag är himmel och hav – En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser, deltog i seminariet ”Liv och död”.

Göran Greider, aktuell med Stugland – en berättelse om Sverige, deltog i seminariet ”Vad är Sverige?”.

Mina Dennert, aktuell med Vitt skilda – Svenskare kan ingen vara, deltog i seminariet ”Rasism i Sverige nu och då”.

Sara Kristoffersson, författare till Hela havet stormar – Fallstudie inifrån en myndighet, deltog i seminariet ”Ideologisk hegemoni på universitetet?”.

Roger mot Tiger. Så heter det inledande kapitlet i David Epsteins briljanta bok Bredd – Därför lyckas generalister i en specialiserad värld. Epstein berättar den kända historien om ultraspecialisten Tiger Woods, som först höll i en golfklubba som spädbarn. Och därefter om tennisstjärnan Roger Federer (som just lagt racketen på hyllan …):

Mamman var tränare, men hon tränade honom aldrig. Det hände att de lekte med en boll medan han lärde sig gå. Under uppväxten spelade han squash med pappan om söndagarna. Han testade att åka skidor, brottas, simma och åka skateboard. Han spelade basket, handboll, tennis, pingis och badminton över grannens staket och dessutom fotboll i skolan. Att han prövat på så många olika grenar skulle han senare lyfta fram som något som utvecklat honom som idrottare och hjälpt honom träna upp koordinationen mellan öga och hand.

Han upptäckte att grenen inte hade någon större betydelse, bara den inbegrep en boll. ”Jag var alltid väldigt mycket mer intresserad om det fanns en boll med”, konstaterade han i efterhand. Som barn älskade han att spela. Föräldrarna hade inga särskilda förväntningar på honom vad gällde idrott. ”Vi hade ingen plan A och ingen plan B heller”, berättade mamman senare. Hon och pappan hade uppmuntrat sonen att pröva på alla möjliga grenar. I själva verket hade det varit ett måste. Pojken ”blev outhärdlig”, enligt mamman, om han var tvungen att sitta still för länge.

Jag var alltid väldigt mycket mer intresserad om det fanns en boll med.

Mamman var tennislärare men bestämde sig för att inte ta sig an sonen. ”Han hade bara retat upp mig i så fall”, sa hon. ”Han testade de mest konstiga slag, och att slå en retur på vanligt sätt var det inte tal om. En mamma uppskattar inte sådant, helt enkelt.” I stället för att puffa på ver­kade föräldrarna, som en reporter från Sports Illustrated noterade, snarast ”vilja bromsa”. När pojken närmade sig tonåren blev han alltmer inrik­tad på tennis, och ”om de försökte påverka honom till något över huvud taget, så var det att inte ta tennisen på så stort allvar”. När han spelade match gick mamman ofta åt sidan för att prata med vänner och bekanta. Pappan hade en enda regel – ”spela schyst, bara”. Det gjorde grabben också, och han började bli riktigt bra.

Som tonåring hade han blivit bra nog att förtjäna en intervju i lokaltid­ningen. Hans mamma blev bestört när hon läste hans svar på frågan vad han skulle köpa för de första pengar han eventuellt skulle kunna tjäna på tennisen: ”En Mercedes.” Hon andades ut när reportern låtit henne lyssna på en inspelning av intervjun och de insåg att det skett en missuppfatt­ning: sonen hade sagt ”Mehr CDs”, på schweizertyska. Det han önskat sig var fler cd­-skivor.

I 35­årsåldern, när även legendarer inom tenni­sen oftast har dragit sig tillbaka, rankades han fortfarande som världsetta.

Pojken gillade att tävla, det var det ingen tvekan om. Men när hans tennislärare beslöt sig för att flytta upp honom till en grupp med äldre spelare bad han att få bli nedflyttad igen, så att han slapp lämna sina kom­pisar. En del av det roliga var trots allt att hänga kvar efter träningen och snacka om musik, proffswrestling eller fotboll. När han till slut släppte de andra idrotterna – varav fotbollen varit den viktigaste – för att satsa på tennisen hade de andra ungdomsspelarna börjat jobba med styrketräningscoacher, idrottspsykologer och närings­fysiologer för länge sedan. Men det var inget som tycktes skada hans utveckling på längre sikt. I 35­årsåldern, när även legendarer inom tenni­sen oftast har dragit sig tillbaka, rankades han fortfarande som världsetta.

/…/

Utmaningen vi alla står inför är hur vi ska slå vakt om fördelarna som bredd, spretiga erfarenheter, gränsöverskridande idéer och senare­lagd fokusering innebär i en värld som i allt högre grad uppmuntrar eller rentav kräver hyperspecialisering. Visst finns det områden där individer med Tigers försigkommenhet och målmedvetenhet blir ett måste i takt med att komplexiteten ökar – i takt med att tekniken väver in världen i allt större nät av sammanlänkade system, där varje individ bara uppfat­tar en liten del – men vi behöver också fler som Roger: de som börjar för­utsättningslöst och tar till sig olika erfarenheter och perspektiv på vägen framåt. De som har bredd.

Kanske är världen generellt mer som en tennismatch än en golfrunda? Hur som helst: Tack, Roger Federer för en fantastisk karriär och för det du lärt oss om generalistens väg!

Läs också Bill Gates om boken Bredd och om att vi behöver fler Roger Federers.

De bästa insikterna når man genom att läsa en välskriven bok. De bästa besluten tar man med hjälp av de insikterna. Låt oss tipsa om några riktigt bra beslutsunderlag i valspurten 2022!

För att förstå politikens villkor och ställa bättre frågor:

• Momentum – Vad krig, klimatkris och virus förändrar av Kjell A. Nordström och Per Schlingmann
• Mitten – En måttfull stridsskrift i polariseringens tid av Per Svensson och Svante Weyler
• Men, lyssnar du? Vad vi vinner på att verkligen höra varandra av Kate Murphy
• Frågvisare – Människans viktigaste verktyg av Nicklas Berild Lundblad och Fredrik Stjernberg
• Ärvda svar – Om en framtid bortom gamla sanningar, slitna ord och redan tänkta tankar av Ida Hult
  

För en mer finkalibrig bild av hela landet Sverige:

• Det nya landet – Mannen i den gröna Volvon och 18 andra reportage från Sverige av Christofer Brask (red.)
• Stugland – En berättelse om Sverige av Göran Greider

För djupare insikter i olika valfrågor:

• Utrikespolitiken: Geografins makt – Tio kartor som förklarar världen av Tim Marshall och Kvinnors styrka – Vad jag lärt mig av kampen på det sexuella våldets frontlinje av Denis Mukwege (med förord av Magda Gad)
• Sjukvårdspolitiken: BB-krisen – Sveket vid livets början av Lisa Bjurwald
• Narkotikapolitiken: Vi ger oss aldrig – Så förlorade Sverige kriget mot knarket av Johan Wicklén
• Energipolitiken: Klimatnyckeln – En fungerande lösning på världens största problem av Staffan Qvist och Joshua Goldstein
• Miljöpolitiken: Klimatsynda! Så räddar vi planeten med lust, lättja, girighet, vrede, avund, högmod & frosseri av Mattias Goldmann, Naturlagen – Naturens rättigheter och människans möjligheter av Pella Thiel och Henrik Hallgren (med förord av Jonna Bornemark), Insekternas planet – Om småkrypen vi inte kan leva utan och På naturens axlar – Hur tio miljoner arter räddar ditt liv av Anne Sverdrup-Thygeson
• Integrationspolitiken: 7 råd till Mustafa – Så blir du lagom svensk i världens mest extrema land av Mustafa Panshiri och Vitt skilda – Svenskare kan ingen vara av Mina Dennert
• Kriminalpolitiken: Våldet – En bok om det som lockar, smärtar och skrämmer oss av Robert Svensson och Musse Hasselvall
• Akademin och förvaltningen: Hela havet stormar – fallstudie inifrån en myndighet av Sara Kristoffersson, Det omätbaras renässans – En uppgörelse med pedanternas världsherravälde och Horisonten finns alltid kvar – Om det bortglömda omdömet av Jonna Bornemark

Om beslutsfattande:

• Sifferdjur – Hur siffrorna styr våra liv av Micael Dahlen
• Brus, det osynliga felet som stör våra bedömningar – och vad du kan göra åt det av Daniel Kahneman, Olivier Sibony och Cass Sunstein
• Magkänslans intelligens – Vetenskapen bakom bra beslut av Alexander Norén
• Beslutsfällan – Genomskåda psykologin som styr dina val av Arvid Janson och Niklas Laninge

5 september 2022 utkommer Mina Dennerts bok Vitt skilda – Svenskare kan ingen vara. Vi bad henne svåra på några frågor kring boken och dess ”varför”.

– Hur kom det sig att du ville skriva Vitt skilda?

Jag hoppas kunna inspirera fler att börjar tänka på rasism som något vi alla gör, inte något som andra är. Alla har fördomar trots att vi egentligen tycker att det är fel och önskar att det inte vore så.

Rasism är en väldigt smärtsam upptäckt att göra som barn. Att inse att jag inte har samma villkor eller samma regler som andra och att det är för något som jag inte kan göra något åt. Jag kan aldrig ta av mig mitt hår en dag när jag inte orkar bli utsatt.

Jag växte upp utanför Göteborg och gick i högstadiet på slutet av 80-talet. Mitt under VAM och BSS och dem jag umgicks med, nästan alla mina vänner, blev nynazister. Jag är själv uppfostrad i det här samhället och har vuxit upp med vita perspektiv, så samtidigt som jag varit utsatt för rasism så har jag även haft en hel del egna rasistiska föreställningar som jag har behövt arbeta bort.

I den här boken har jag samlat mina tankar och idéer och metoder kring hur jag själv har gjort för att få syn på och börjat arbeta bort mina egna fördomar och min förhoppning är att fler ska se vilja hänga på och börja blicka inåt och ifrågasätta våra omedvetna preferenser. Jag vill skapa mer rättvisa genom att fylla igen det här gapet mellan hur vi tror att vi är och agerar och hur samhället faktiskt ser ut idag.

– För vem har du egentligen skrivit den? Vem vill du ska läsa den?

Den här boken gäller verkligen alla.  Dem jag möter på mina föreläsningar eller i mitt arbete tänker att eftersom de har schyssta värderingar så har de redan har koll på mångfald och inkludering. Sedan när de börjar räkna efter så är till exempel hela styrelsen eller ledningen, ibland hela personalstyrkan, helt homogen och man har inte arbetat någonting med inkludering alls.

Jag tänkte länge att jag var skyddad från att ha några fördomar eftersom jag själv blev utsatt för rasism. Många tänker nog som jag, att de inte kan hålla på med rasism eftersom de är antirasister. Andra tänker att eftersom vi är goda och vill väl så är vi automatiskt helt fördomsfria. Men vi måste hålla flera tankar i huvudet samtidigt här. Jag kan vara både priviligerad och diskriminerad samtidigt. Jag kan både utsättas för rasism och utsätta andra. Vi har alla massor av fördomar och omedvetna beteenden så den här boken är till för oss allihop.

– Vad har varit roligast/svårast/smärtsammast med att skriva Vitt skilda?

Det roligaste har varit att sätta ord på allt det här som jag har tänkt under alla år. Det har varit väldigt frustrerande att se debatten och samhällsutvecklingen och tänka att det finns en ganska enkel lösning på hur vi skulle kunna börja agera annorlunda.

Det svåraste har varit att vara ärlig med att jag själv är en del av problemet. Den här boken är i allra högsta grad även till mig själv.

Vi kan lära oss att överlista våra fördomsfulla hjärnor.

Som författare går man nog alltid igenom någon slags katharsis. Det har varit jobbigt att skriva om allt som har hänt, en massa traumatiska upplevelser under min uppväxt och inse hur otroligt mycket rasismen har format mitt liv. Jag brukar försöka hålla borta de där tankarna för att orka med vardagen som synlig minoritet men nu när jag skriver om det så pratar jag också mycket mer om det. Samtidigt, ju mer jag pratar om rasism desto bättre blir jag på det. Så en stor del av processen har handlat om det. Att hela tiden hålla mig konstruktiv. Att behålla fokus på lösningarna.

– Om du kunde göra skillnad med en normförskjutning eller en lagändring eller en social överenskommelse, vilken skulle det vara?

Det jag skriver om handlar inte enbart om rasism. Det här sättet att tänka kan vi använda när det gäller all slags diskriminering.

Själva kärnan av budskapet i boken är att vi som vill leva i en rättvis värld måste börja ifrågasätta våra gamla vanliga tankar om vad som är normalt, vackert, bra osv. ​​Vi måste börja ställa kritiska frågor till oss själva när hjärnan är fördomsfull nästa gång:

Vad betyder det där jag precis tänkte egentligen? Kan det verkligen stämma? Var kommer de där tankarna ifrån? Vem har sagt att det är så?

Hjärnan sorterar omedelbart in oss i grupper och tänker att någon är på ett visst sätt, vill något, eller har det på ett visst sätt baserat på tex. hår- eller hudfärg. Att det finns ett ”vanligt” sätt att se ut, fungera, älska och tro på. Men dyker det upp tankar som helt går emot vilka vi är och vill vara så är det inget att vara rädd för. Vi kan lära oss att överlista våra fördomsfulla hjärnor. Det skulle jag önska att fler vill börja göra.

Volante är för många känt som ett nobelprisförlag med sina många författare som förutom att skriva böcker även gjort världen till en bättre plats genom att uppfinna gensaxen, öppna ett sjukhus för utsatta kvinnor eller hjälpa folk ur fattigdom, för att nämna några exempel. Här kommer en lista på de sju pristagarna Volante har i sitt stall, komplett med länkar där man kan läsa mer om författaren, om boken samt länk till var man kan köpa boken. 

Läs även denna text om Nobelpriset i fysik 2022 och hur det hör ihop med författargruppen HUBIQ och boken Kvantfysiken och livet.

Mohammed Yunus 

• Nobels fredspris 2006
• De fattigas bankir, En värld utan fattigdom och Socialt företagande finns på Volantes imprint Bookhouse.
• Läs om författaren här
• Läs om De fattigas bankir här
• Köp boken till exempel här

Daniel Kahneman

• Ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2002
• Tänka snabbt och långsamt & Brus på Volante.
• Läs om författaren här
• Läs om Brus här
• Och om Tänka snabbt och långsamt här
• Köp Brus här
• Köp Tänka snabbt och långsamt här

Richard Thaler

• Ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2017
• Volante har givit ut Beslut och beteenden 
• Läs om författaren här
• Läs om Beslut och beteenden här
• Köp boken här

Jennifer Doudna

• Nobelpriset i Kemi 2020
• Sprickan i skapelsen är utgiven på Volante
• Läs om författaren här
• Läs om Sprickan i skapelsen här
• Köp boken här

Paul Nurse

• Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2001
• Vad är liv? Finns på Volante
• Läs om författaren här
• Läs om Vad är liv? här
• Köp boken här

Frank Wilczek

• Nobelpriset i fysik 2004 
• Volante har gett ut Fundamentalt
• Läs om författaren här
• Läs om Fundamentalt här
• Köp boken här

Denis Mukwege

• Nobels fredspris 2018
• Volante har gett ut Kvinnors styrka 
• Läs om författaren här
• Läs om Kvinnors styrka här
• Köp boken här 

10 augusti 2022 utkommer officiellt Naturlagen – Om naturens rättigheter och människans möjligheter. Vi ställde några frågor till bokens två författare: ekologen och småbrukaren Pella Thiel, som grundat End Ecocide Sverige och 2019 utsågs till Årets Miljöhjälte i kategorin biologisk mångfald av Världsnaturfonden WWF; och Henrik Hallgren, naturpedagog, föreläsare, författare och sagoberättare, som har varit med och grundat Lodyn, Sveriges första nätverk för ekopsykologi och naturens rättigheter, och är medlem i FN-programmet Harmony with Nature.

Hur kom det sig att ni blev duon bakom boken Naturlagen?

Vi hade båda, på var sitt håll, länge varit frustrerade över bristen på trovärdiga bärande idéer för hur vår civilisation ska kunna förhålla sig till naturen och det systemskifte som detta skulle innebära. För tio år sedan skapades Lodyn, på Henriks initiativ, som en plattform för att utveckla sådana idéer. Ganska snart började Lodyn arbeta med naturens rättigheter som något som skulle kunna få stor betydelse, och vi har gemensamt arbetat med att lyfta och göra idén tillgänglig för fler genom att till exempel arrangera kurser och konferenser. Vi började skriva boken för flera år sedan och det är bra att det har tagit sin tid att få den färdig, eftersom rörelsen för naturens rättigheter har utvecklats så snabbt de senaste åren. 

Vad är er främsta målsättning med boken? Vilka vill ni nå och med vilket budskap?

Vi vill bidra till att utveckla realistiska visioner för en mänsklighet i harmoni med naturen. Diskussionen om miljöfrågorna har till stor del utgått från ett riskperspektiv som fokuserar på hoten och problemen – på goda grunder, de är verkligen mycket allvarliga! Men det är då lätt att känna sig cynisk och uppgiven, agerandet blir reaktivt och synfältet begränsat. Vi vill skifta diskussionen till ett rättighetsbaserat perspektiv som lyfter fram vad vi värdesätter, vad det är vi vill se och hur vi kan skapa det.

Allt fler med intresse för miljöfrågor har hört talas om naturens rättigheter. Vår ambition är att boken ska ge en såväl bred som djup förståelse för frågan. Det är mycket spännande att kunna göra det nu, när den fortfarande är i sin linda. Vi hoppas att boken ska visa att naturens rättigheter är en idé och en rörelse med stor potential att ta vara på människans möjligheter att vara en värdig del av naturen. 

Naturlagen beskriver den ekologiska krisen som en existentiell kris, det vill säga, en kris som sporrar oss till en synvända i vad det innebär att vara människa, och på vår plats och roll i världen. Därför hoppas vi att boken ska kunna nå bredare än till de som traditionellt identifierar sig som miljöintresserade. 

Nu har ni precis fått se er gemensamma bebis, när Naturlagen till slut kom till oss från tryckeriet. Den obligatoriska sportfrågan: Hur känns det?

Det känns spännande och viktigt! Vi är stolta, glada och också lite lättade över att boken nu äntligen finns. Men också stort och lite nervöst; vi känner ödmjukhet över att försöka göra rättvisa åt en idé som är så överväldigande som den vi har skrivit om.