Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

En oväntad översättare

När man jobbar på ett bokförlag händer det ibland att helt oväntade personer knackar på dörren. Det är aspirerande debutanter med manus i hand, formgivare som sliter sitt hår och författare med vägarna förbi. Men det finns vissa som nästan aldrig dyker upp oannonserat: översättare. 

En översättares arbete tar månader. De kontaktas i god tid, man skriver kontrakt, de jobbar med försäkran om arvode. De sliter med böcker som vi på förlaget köpt in från mässor och agenter – böcker som vi på förlaget älskar och tror på. Det är vårt jobb att övertala dem. Inget av detta gällde Eva Block Holmgren.

En dag kom Eva insvepande på vårt kontor i gamla stan, som ett yrväder med en massiv pärm i handen. Och döm om vår förvåning när pärmen inte innehöll en livstid av byrålådslyrik eller ett godnattsageinspirerat barnboksepos!

Pärmen innehöll något så ovanligt som ett manus till en bok som hon inte skrivit själv. Eva hade översatt en hel bok från franska till svenska. Och vilken bok.

Resultatet har blivit boken som vi gav den svenska titeln Det hemliga pianot: Från Maos arbetsläger till de stora konsertscenerna.

Författaren Zhu Xiao-Mei växte upp som musiker i kulturrevolutionens Kina. Hon berättar inifrån hur det är att berövas sin kultur, sin familj, sin fria vilja. Att hjärntvättas. Att självmant vandalisera det piano man älskat sedan tre års ålder. Att personligen förnedras av självaste Mao. Och om att ta sig till världens största konsertscener med hjälp av ett trasigt gammalt piano i ett arbetsläger.

Bilden ovan är från då Xiao-Mei spelar piano i arbetslägret efter att reglerna blivit mildare, 1973.

Utan Eva hade denna enorma berättelse aldrig sett dagens ljus i Sverige. Läs. Det är värt det. (Och se det här klippet för en introduktion.)

#nyttjobb: Senior förläggande redaktör

Vi söker nu en senior förläggande redaktör som ska hjälpa oss att göra världen lite klokare och roligare. Du kommer jobba med flera egna titlar, både svenska och översatta – från start till mål.

Du är en genomförare — och kommer fungera som projektledare för att böckerna blir både fantastiska, formgivna väl och färdigställda i tid. En viktig del av jobbet blir förstås relationen till författare och andra viktiga personer i den redaktionella processen och vidare, från formgivare och översättare till tryckerier.

Ditt område

Vi söker särskilt dig som är intresserad av gränslinjerna mellan mänskligt beteende (psykologi, organisation, självutveckling) och vår värld i stort (a.k.a. ”samhället”, men det är så trist ord). Du har förstås koll på Micael Dahlen, Daniel Kahneman, Simon Sinek och Max Tegmark (åtminstone Liv 3.0).

make your mark on the world

Och visst, om du noterade i uppräkningen: Det är många män bland författarna i det här fältet. Det vill vi gärna ändra på.

För du kommer även vara med på utgivnings- och marknadsmöten, det vill säga i arbetet från idé till lansering – och därefter: att jobba mot en boks potentiellt långa liv. Tänk, Riv pyramiderna av Jan Carlzon, en annan bok som vi numera ger ut. (Ett boktips: Ryan Holidays Perennial seller).

Din erfarenhet, din inställning

Du behöver ha minst tre års erfarenhet som redaktör, alternativt förläggare, på ett bokförlag, eller motsvarande erfarenhet. Vi tror att du har en akademisk examen. Utan förståelse och intresse för forskning och akademiska texter kommer jobbet helt enkelt bli omöjligt.

Vi jobbar med personer som kan något och som dessutom vill berätta om det, som vill göra skillnad. Ditt jobb blir att hjälpa dem med det — med innehåll, med text och med att nå ut. Budskapet på tavlan som hänger i redaktionsrummet fångar in vad vi menar: make your mark on the world. 

Du ska också vara en person som funderar om vi kan göra saker på nya sätt – och sedan gärna testar.

funderar om vi kan göra saker på nya sätt – och sedan gärna testar

Känner du igen dig?

För att ringa in ytterligare, vi söker efter en person som:

  • Drivs av samma vision som Volante har, att bidra till en klokare och roligare värld.
  •  Noterar att det blev ett blanksteg för mycket i början av den här raden. Det vill säga är sjukligt noggrann när det gäller språk och stil, samt har känsla för estetik och form.
  • Tänker som en dagstidningsredaktör: tidningen måste bli klar och komma ut, och det hänger på dig (ihop med oss andra).
  • Fångar upp och utvecklar nya idéer, och vill utmana rådande konventioner.
  • Är nyfiken och redo att tänka och göra när det gäller digital distribution, ljudböcker och nya marknader generellt.
  • Gillar att att det är olika saker på gång och kan då sortera och prioritera. (Jo, du såg förstås också att det blev två ”att” här i början av stycket.)
  • Är nyfiken på och intresserad av samhällsutveckling och forskning, och brinner för att förpacka kunskap och goda idéer.
  • Hade kunnat korta den här alltför långa punktlistan till högst fem punkter och tycker att det gör ont om ”före” och ”innan” används felaktigt.

***

Skicka ansökan senast måndag 4 mars, men gärna tidigare.

E-post till jobb@volante.se så snart som möjligt. Märk i ämnesraden ”Editor”.

För frågor kontakta förlagschefen Tobias Nielsén, tobias@volante.se. (Inte telefon.) Du kan skriva vad du vill i ämnesfältet, men något som tydliggör vad du undrar.

Heltid. Tillträde i vår eller enligt överenskommelse.

Volante är ett av Sveriges ledande förlag inom framför allt kvalitativ och publiktillvänd facklitteratur, sakprosa och populärvetenskap.

Fullt i Gamla stans bokhandel under filosofikväll

Sista torsdagen i januari möttes Jonna Bornemark och Lena Andersson i ett samtal kring det omätbara i Gamla stans bokhandel. Vi arrangörer hade kallat det för ett filosofmöte, något Lena Andersson inledde med att justera genom att definiera Jonna Bornemark som filosof och sig själv som författare – för att därefter konstatera att även Bornemark är författare eftersom filosofer måste skriva, så att deras tänkande kan mätas…

Det är förstås tacksamt att skämta om just mätbarheten, och visst kom det glada skratt från publiken som stod sammanpressad i en allt varmare bokhandel under en dryg timmes samtal.

Lena Andersson konstaterade att hon själv fått ett rykte om sig att vara intresserad av mätbarhet, en myt hon såg fram emot att slå hål på. Överhuvudtaget gick det att utläsa av tankeutbytet på scenen att de två stod varandra närmare än man kanske kunnat ana. Framförallt upptäckte de att de kunde mötas på sidan 189 i Det omätbaras renässans (slå genast upp i din bok eller spring och köp boken!).

Samtalet i sin helhet spelades in, du kan lyssna här:

.

Nedan följer i lätt redigerad form några smakprov ur samtalet som bland annat kom att handla om ratio och intellectus, litterära priser, funktionsvariationer, klimatkrisen, hundmat och populism – och där den medeltida universaliestriden kom till liv igen.

LA: Jag tycker att jag ser små exempel på det du skriver om i vår vardag hela tiden. Vi lyssnar inte på vad en människa är. I morse var det en person i radio som berättade att det är mycket bättre näringsbalans i den mat vi ger till hundar än det vi själva slafsar i oss. Och personen i fråga tyckte därför att han borde äta hundmat – men han gjorde ändå inte det. Och det var han lite missnöjd med. Så är det hela tiden! Vi beklagar när vi inte kan lösgöra oss från vår mänsklighet.

JB: Äldreomsorgen är nog det område där man har gått längst i avhumanifieringen, eftersom det yrket har lägst status. Jag gillar att du börjar samtalet i det mänskliga, för det är så symtomatiskt att man har huggit av halva förnuftet och bara behållit det som går att räkna – och helt plockat bort det som har med känslor och erfarenheter att göra.

Intellectus är ju förmågan att förhålla sig till alla grundläggande existentiella frågor. Vilka vi är, vart vi är på väg, varför vi ska göra på ett visst sätt; det professionella omdömet, till exempel. Manualer är alltid generella, men verkligheten innehåller alltid en sådan rikedom av möjligheter och intryck. Det är ju en intressant fråga för konsten – hur gör du när du skriver romaner?

LA: Förnimmande är det främsta, och erfarenheten man får av att läsa själv. Jag tycker att begreppet omdöme är ett väldigt bra ord i sammanhanget, och otroligt centralt i de yrken du skriver om. Men jag skulle inte säga att omdöme tillhör intellectus?

JB: Jo! Moderniteten är fokuserad på allt vi kan veta. En av mina renässansfilosofer, Cusanus, beskriver hur han ser sig omkring och ser en enda situation, ett enda sinnesintryck som är så rikt att det är en oändlig horisont. Men i detta oändliga måste jag fokusera på vad som är viktigt – för att sedan kanske kunna mäta det.

LA: Ja, mäta måste man göra ibland, och du förkastar ju inte ratio helt. Vetenskapen blir ju ibland missförstådd, vi tror att den ska kunna svara på allt. Men vetenskapen måste svara på en specifik fråga – och ofta faller det redan på metoden.

JB: Naturvetare är ofta väldigt medvetna om detta. Var du med mig på detta i del 2 av boken? Ratiot är helt nödvändigt, men ett pedantiskt ratio som skär av sig från intellectus är jag inte så förtjust i. Då hamnar vi i en vetenskapstro, scientism, som jag tror är farlig.

LA: Dawkins är jag inte heller något stort fan av.
I Sveas son har jag skrivit om det svenska folkhemsprojektet, som ju verkligen är ett ratio-projekt. Den sociala ingenjörskonsten tilläts gå väldigt långt, in i politiken, och då blev det ett kort gap mellan det påbjudna och det förbjudna. Processen slutar i miljonprogrammets arkitektur och där kanske man kan säga att det kollapsar.

JB: Jag pekar på vårt problematiska förhållande till ickevetandet, att det är något som ska uttömmas. Jag kritiserar New Public Management och det nyliberala projektet, men tidigare i modernitetens historia har vi ju också planekonomin och faktiskt nazismen som utgör ratiofieringens förlängning.

Subjektivitet är inte individualitet. Moderniteten har odlat denna missuppfattning att vi står ensamma inför upplevelser. Subjektivitet behöver inte vara ”tyckande” – när vi står tillsammans och reflekterar, tar del av varandras förnimmelser etc… Så byggs ju till exempel språket!

LA: Reflektion är en viktig del av intellectus, onekligen.

Ett ämne som du inte skriver om här men som du tangerar tänker jag på när du skriver om humanioras egen logik: konstnärliga och litterära priser. Det är en ratiofiering av konsten, och problematiskt! Man vill bara ha listor och priser, så slipper man prata om vad det innehåller, om det är bra och användbart.

JB: Precis! Och jag undrar om det är ett tecken på att vi behöver utveckla våra intellectus-praktiker (ett ord jag verkligen saknar i svenskan, förutom förpappring). Om vi har för få intellectus-praktiker, så blir det i stället att vi skapar listor.

LA: Ja, det finns verkligen en längtan efter räknandet. På sidan 189 talar du om huruvida en bok är användbar – giltig är ett annat bra begrepp. Det är väl den där torftigheten som uppstår vid ratiofiering du är ute efter någonstans.

JB: Ja, men jag vill också påpeka att det faktiskt pågår en massa intellectus-praktiker runt omkring oss! Det finns läsecirklar, folk sjunger i kör och så vidare. Vi har egentligen ett blomstrande kulturliv! Och det sägs ofta att kulturen är så viktig för demokratin, men hur och varför berörs inte lika ofta. Samtidigt vet vi att när en stat är på väg i antidemokratisk riktning så är kulturen det första man vingklipper.

LA: Ickevetandebegreppet är för mig mest applicerbar på just konsten och litteraturen.

JB: Ja, men också i våra egna liv… Vi gör till exempel ofta tidigt ultraljud i en graviditet, och då kan man upptäcka Downs syndrom. Men om jag då får veta att det är hög risk – väljer jag bort det barnet? Jag vet ju inte något om vad det är jag väljer bort i så fall! Själv har jag ett barn med autism, och vi kan ju tack och lov inte förutsäga autism på det sättet som med Downs. I Danmark har man på grund av denna tidiga diagnosticering helt lyckats med det som nazisterna inte klarade av; man har snart utrotat Downs syndrom. Om jag hade vetat att det var en pojke med autism jag bar på, hade jag kanske valt bort honom. Han är ju bland det värdefullaste i mitt liv, och har lärt mig oerhört mycket!
Här kanske vi skiljer oss åt, Lena, när det gäller sekulariseringen… Jag propagerar ju inte för att man måste tro på Gud, men jag tycker att vi med sekulariseringen har slängt ut en del bebisar med badvattnet, till exempel barn med Downs.

LA: Ja, jag har propagerat en del för sekularisering och är ateist. Men att få vila i ”ödet” och slippa möjligheten att välja finns det nog ett värde i. Det är en beskrivning av vår tillvaro, man måste förhålla sig till det. För man blir olycklig av att aldrig få vila i att ”detta är mitt öde”.

JB: En utmattning är inbyggd i att välja och designa och hela tiden ta ansvar för hur det här livet ska vara.

LA: Ja, och att man ska vara Gud i sitt eget liv.

JB: Men det är förstås svårt, för självklart måste man ju få välja sitt liv. Men kanske är det faktiskt så att människor med Downs behövs extra mycket i ett ratiofierat samhälle?

Med den frågan lämnar vi kvällen i bokhandeln med förhoppning om många liknande, långa, utmanande, prövande och roliga samtal om vår samtid och vår existens.
Följ det digra och varierade programmet på Gamla stans bokhandels hemsida och via evenemangskalendern på Facebook!

Välkommen 2019! Vårens utgivning

Som vi brukar säga: det finns inget så prisvärt som en bok.

Det gäller i form av en suverän bärare av kunskap, men boken är också en helt livsavgörande förmedlare av upplevelser och känslor. Vi läste den här fina berättelsen om fiktion som överlevnadsfaktor.

Två romaner som vi ger ut i vår

Den här berättelsen sätter på sätt och vis tonen också för de två stora romaner vi ger ut i vår, båda med smärtsam verklighetsförankring:

Under en brinnande himmel (maj) av Mark Sullivan är boken som fått snart tjugotre tusen (22.644 i denna sekund!) recensioner på Amazon med ett genomsnittsbetyg på 4,8. En andra världskrigsberättelse ur italiensk synvinkel med sällsynt nerv och spänning – som dessutom väntas bli påkostad tv-serie med Tom Holland i huvudrollen.

Boken bygger på verkliga händelser och var från början tänkt som ett historiskt reportage. Anledningen till att vi ger ut den är inte bara bladvändarfaktorn, den skildrar också en del av andra världskriget som märkligt nog inte skildrats så ofta och boken fyller därför en stor lucka.

Det hemliga pianot (april) är Zhu Xiao-Meis skildring av hur hon mot alla odds överlevde den kinesiska kulturrevolutionen i Maos arbetsläger och kom att uppnå en framgångsrik karriär i exilen som pianist på världens stora konsertscener.  Den ger en unik bild av hur det var att leva under en av de stora världshändelserna som ofta skrivits om men sällan skildrats.

Här två och en halv minut som berättar om konsertpianistens resa: Hur Bach besegrade Mao.

Lev lite smartare, roligare och längre

Att skriva är att stjäla (som någon sa). Rubriken ovan har vi snott från oss själva — det är undertiteln till Kaosologi av Micael Dahlen, men skulle också kunna användas för hans nya bok (så då gör vi det här).

Micael Dahlen fortsätter att vara svensk mästare i att tänka i nya banor. Hans nya bok Starkt kul (april) är en tankebok om träning med både tips och råd. Han använder allt han lärt sig om livet och utifrån forskning, och applicerar det på träning. (Missa inte hans instagramkonto.)

Nästan allting blir möjligt. För kanske borde mottot vara: Höj inte ribban, sänk tröskeln! Eller: Det måste vara kul hela tiden.

Happy-happy, inte win-win

Fem punkter står i centrum i Lars-Johan Åges bok Happy happy (april). Många års forskning på både Handelshögskolan i Stockholm och Harvard Law School, och även konsultjobb hos FBI, har kokats ner till en modell för att komma överens med vem som helst — på jobbet, hemma, på fritiden.

Boken handlar snarare om hur förhandlingar alltid bör sträva mot att alla är nöjda, inte att alla vinner: happy-happy i stället för ett win-win.

Den kärnfulla boken Tager du? (april) av forskarna Gustav Almqvist och Fredrik Hjorth är som ett underhållande och tvärvetenskapligt bröllopstal. Boken behandlar frågan om kärlek och parbildande från en mängd olika perspektiv: psykologi, juridik, ekonomi, statistik. Och det var faktiskt som bröllopstal den här boken började.

En planeringsbok för
såväl tonåringar som chefer

Redan släppt är Bullet journal-metoden: samla dina tankar, organisera ditt liv, forma din framtid (januari) av skaparen av metoden, Ryder Carroll.

Boken i sig utgör ett kraftfullt verktyg för att ta kommande över sin tid och sitt liv — men är också en symbol för den nuvarande analoga trenden. Ett uttryck för att frigöra sig från mobilen och datorn som redskap, och därmed annat som distraherar.

 

Med forskning visar jag

Staffan Qvists och Joshua Goldsteins bok Klimatnyckeln (maj) pekar tydligt på en, som det verkar, allt mindre kontroversiell lösning på klimatkrisen. De menar att det utan tvivel är dags att omvärdera kärnkraften i ljuset av mänsklighetens överlevnad – och för att också tillgodose våra tilltagande energibehov.

Boken släpptes nyligen i USA och släpps i Sverige med viss bearbetning, eftersom Qvist är svensk.

Apropå att ta ansvar för sina handlingar: Nassim Nicholas Taleb är för många känd som författaren till Den svarta svanen: Vad mycket osannolika händelser kan leda till.

Nu kommer hans bok Skin in the Game: Vikten av delad risk (april) som är en svindlande uppgörelse med ansvar och maktutövning idag. Bara den som har något att förlora – skin in the game ­– kan på riktigt förstå konsekvenserna av sina beslut. Mycket av samtidens maktutövning, i politiken, finansvärlden och medierna, saknar helt denna koppling.

Det gör Nassim Nicholas Taleb heligt vred – inte för inte har Taleb beskrivits som en lättillgänglig ikonoklast.

Vi är uträknade, men inte nere för räkning

Matematikprofessor David Sumpter skriver i Uträknad (mars) om hur algoritmer i allt högre grad tar över våra liv. Så hur fungerar de? Och i vilken utsträckning kan de styra oss och vårt beteende?

Sumpter menar att media och samhället ofrivilligt har lurat sig själva, till exempel när det gäller fake news-diskussionen. Man frestas att måla upp en bild av matematikens mörka sida och spå en framtid där kunskap om algoritmer är avgörande för att behålla makten över sitt eget liv — men detta är en hoppingivande bok som ger en balanserad bild av allt från fotboll till AI och algoritmstyrd annonsering.

Då vi flyttar till Mars

Fysikern Michio Kaku, superstjärna inom populärvetenskap i USA, skriver i Mänsklighetens framtid (mars) om vad vi kan förvänta oss av koloniseringen av Mars — hur det senaste inom robotik, nanoteknik och bioteknik kan hjälpa oss att leva och frodas på andra planeter, ombord på rymdskepp som färdas nära ljusets hastighet, och till sist bortom vår galax och bortom vårt universum till oändlighet och odödlighet.

Här berättar han om boken — och varför han är optimistisk om framtiden:

 

fullkomligt förbluffande och samtidigt övertygande bok

En annan världsberömd fysiker, Geoffrey West, beskriver i sitt livsverk Skala (maj) hur så skilda fenomen som däggdjurs hjärtslag, företags livslängd och städers storlek alla är skalbara i ordets rätta bemärkelse.

Det är en fullkomligt förbluffande och samtidigt övertygande bok som med sin beskrivning av hur allt hänger ihop kan bidra till helt nya möjligheter att beräkna och förutsäga vår omgivning och tillvaro.

Läs Under Strecket-recensionen av Nicklas Berild Lundblad (”Nu måste vi våga fråga hur allt hänger ihop”) där han menar att boken ”inte bara intressant utan också viktig”.

Insekterna i tunnelbanan — och överallt!

De skalenliga lagar som reglerar allt levande styr också den största biomassan på vår jord, insekterna som entemologen Anne Sverdrup-Thygeson så kärleksfullt beskriver i Insekternas planet (maj).

Faktum är att för varje människa på jorden finns det 200 miljoner insekter! De finns i alla biotoper, inklusive människoskapade sådana; som i Londons tunnelbana, där en helt unik myggart har utvecklats. Men insekterna minskar nu drastiskt både i antal arter och antal individer, vilket kan ha fundamental påverkan på vår tillvaro.

 

Ledarskap

Finlandssvenska professorn Alf Rehn gör upp med Ledarskapsparadoxen (mars), och dekonstruerar vad det innebär att vara ledare på ett djupare plan – en välbehövlig nyansering av ett område där de enkla sanningarna tycks vara förhärskande.

I Finland kallas boken ”en nådeskrift för ledare” och vi håller med.

Från idrottens värld finns många lärdomar att dra även för näringsliv och offentlig förvaltning. Vinnande idrottsledarskap (mars) av professorerna Margareta Oudhuis och Stefan Tengblad baserar sig på forskning kring långsiktigt framgångsrika elitidrottsklubbar.

Inom kulturen visar forskarna Lars Lindkvist och David Calås i boken Avtryck (februari) hur entreprenörer ligger bakom 18 nya konsthallar och museer, från Tornedalen i norr till Wanås i söder. Boken släpps på Fotografiska — förstås en av de studerade konsthallarna — i februari.

Det är en bok i gränslandet mellan kulturpolitik och entreprenörskap. Men ytterst om att vilja åstadkomma något.

 

Så avslutar du året bäst – och planerar det nya optimalt!

Så här års haglar nyårslöftena och sällan känner så många sig väl så misslyckade som i januari – de dåligt infriade löftenas månad (dessutom årets fattigaste och för många mest arbetstyngda månad). Så hur ska man tänka, ska man helt skippa löften? Betyder nyårsafton verkligen så mycket? Vi mejlade Daniel Pink och frågade om hans bästa tips inför det nya året. Han gav tre råd, varav alla berörs i hans nya bok När: vetenskapen om perfekt tajming:

  1. Inte bara nyår. Det finns åtminstone 86 dagar för en ny början. Se videon här och en länk till forskningen bakom fresh start effect. Om nyårsdagen alltså inte blev den dagen då du sprang en mil och följde upp med en grönkålsshake, så ska du inte misströsta. Kanske är första dagen på terminen, din födelsedag eller till och med nationaldagen en lämpligare startpunkt för den där hälsosammare livsstilen…
  2. Föreställ dig det stora misstaget på förhand. Vad gick då fel? Daniel Pink förklarar kraften i detta i sin Pinkcast här. Att genomföra en premortem är också ett av Daniel Kahnemans favoritråd. Det handlar på sätt och vis om det gamla uttrycket att ”måla fan på väggen” så att han sedan kan undvikas i verkligheten. Utmärkt psykologiskt trick när du ska planera framåt — genom att också föreställa dig vad som behöver göras för att undvika det stora misstaget, så får du automatiskt delmål att jobba efter.
  3. Börja med det sämsta då du minns året som gått, avsluta med det bästa. Planera alltid projekt, högtider och semestrar så att du får till ett bra slut. Det handlar om att förstå s.k. peak-end rule, dvs. ännu en hänvisning till Kahneman. ”Regeln” kan appliceras på i princip allt.

Daniel Pink

 

PS. Förra året frågade vi Micael Dahlen. Hans råd håller fortfarande. Se länk här till hans bästa nyårstips.

Inled året med kreativ ordning, reflektion och självledarskap!

 

Nu är den tiden tillbaka när vi reflekterar över året som gått och planerar inför det nya som kommer. Mycket har hänt under 2018 som angår oss alla: riksdagsvalet, 7-Elevens crazy buns och Netta Barzilai som vann Eurovision (för att nämna några världshändelser), men viktigast är ändå det som hänt i just vårt liv – relationerna som tog fart eller tog slut, projekten som lockade och skrämde, gamla ansvar som samsas med nya uppgifter. Ett helt år av misstag och framsteg.

För att hjälpa till att bygga ett nytt år på lärdomarna från det gamla finns inget bättre system än Bullet journal. Bullet journaling har blivit ett globalt fenomen med otaliga varianter och ett oöverskådligt community, men vi på Volante har nått pudelns kärna: Bullet journal-metoden skrevs av mannen som uppfann hela systemet.

Ryder Carroll jobbade fram den metod han skulle komma att kalla Bullet journal under loppet av många år. Han sökte med ljus och lykta efter ett organiseringssystem som skulle hjälpa honom hantera sin ADD, men varken tryckta kalendrar eller digitala hjälpmedel var specialiserade för just hans liv – en app kan vara väldigt bra på att skapa checklistor men vara helt omöjlig att få överblick över, medan en filofax kan ge ett bra format för planering men sakna alla möjligheter för anpassning och kreativitet.

Till slut experimenterade sig Carroll fram till ett nytt system som tjänade honom väl. Det kombinerade checklista, kalender och dagbok, men det fick liv först när han anammade begreppet intentionalitet: helt enkelt, att komma närmare meningen med livet – att rensa bort distraktioner och fokusera sin tid och energi på det som är verkligt meningsfullt.

Från att ha varit en persons livsnödvändighet har Bullet journal kommit att bli en världsomspännande rörelse. Samtidigt väljer utvecklarna i Silicon Valley att ge sina barn iPad-fria skolor eller till och med en helt skärmfri barndom. Kanske är det inte så underligt att Bullet journal, tillsammans med yoga, mindfulness och vuxenmålarböcker, exploderat i en tid där vi drunknar i produktivitetsappar och digitala distraktioner. Aldrig tidigare har vi varit i sådant behov av ett analogt hjälpmedel: ett verktyg för planering, närvaro och reflektion som hjälper oss leva livet just vi vill ha.

Så nu, när vi ringer in det nya året, önskar vi dig inte ett bra, ett perfekt eller ens ett lyckligt år. Volante önskar dig inget mindre än makten att fylla din framtid med mening.

Hyllning till Nobelpriset (jag har inte saknat litteraturpriset)

Den här veckan har handlat om hur vi ska rädda planeten, hur evolutionen kan accelereras, hur cancersjukas liv har räddats, hur sexuellt våld som vapen i krig kan upphöra, hur ögon och annat kan laserjusteras.

Det blir annars så att litteraturpristagaren tar över, även om han eller hon inte ens är på plats, och huruvida det var rätt val.

Visserligen har valen av pristagare debatterats, men även det har skapat bra och viktiga diskussioner. Vilket ansvar har en forskare för sina genombrott och modeller, och för vad som stoppas in i modellerna? Diskussionen om Nordhaus pris gör ju att argumenten spetsas och att klimatfrågan över huvud taget finns på Nobelbordet (oavsett man håller med).

Jag tycker verkligen det är fantastiskt med Nobelpriset och de här dagarna. Med det fokus på forskning och kunskap som det innebär — alla artiklar och teveprogram (alltid lysande av Alexander Norén, och fantastiska Micael Dahlen och Emma Frans i Nobelstudion).

Hela känslan — och att Sverige huserar detta. Vilket innebär flera bonusar som Nobel Week Dialogue och andra öppna föreläsningar. Och alla möjliga tillfällen att träffas och få träffa pristagare, se längst ner från söndagens mingel — med Emma Frans och Joanna Rose, som även i år varit Nobelstiftelsens officiella vetenskapsskribent.

Dessutom, som jag påpekat många gånger, skriver flera Nobelpristagare inom de vetenskapliga områdena bra böcker. Volante har givit ut några, till exempel Daniel Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt.

Det är klart att litteraturpriset behövs. Jag tycker att det finns något oerhört och viktigt att både litteraturen och vetenskapen brukar uppmärksammas. Konsten får aldrig ställas mot vetenskapen, båda behövs. Men efter en så lång period av det ankdammsbad som kopplats till Nobel så känns de här dagarna som ett reningsbad.

Det finns så mycket som är viktigare att lyfta fram och diskutera än att komplett snöa in på en enda lokal fråga.

Apropå det så tipsar jag gärna om boken Sprickan i skapelsen av en tippad kemipristagare, Jennifer Doudna. DÄR har vi en viktig fråga att prata mer om. Nästa år, förhoppningsvis.

***

Och från minglet på Nordiska museet, med — utöver pristagarna — bland andra Joanna Rose, Emma Frans och Micael Dahlen.

#nyttjobb: Extrajobb i Gamla stans bokhandel och på Volante

Vi söker extrapersonal för timanställning och som på regelbunden basis kan hjälpa oss på helger och kvällar. I första hand i vår bokhandel, Gamla stans bokhandel på Stora Nygatan 7 i Stockholm, men också ibland på olika events (konferenser, mässor o.d.) då vi säljer Volantes böcker.

Om vi får önska ska vi kunna tänka följande om dig som kär kollega: stresstålig, lyhörd, glad, social, handlingskraftig — med andra ord: ”klok och rolig”, precis som vårt förlag och vår bokhandel.

Skicka brev och CV till Helena Landberg, bokhandelsansvarig, till:
helena@gamlastansbokhandel.se

Berätta också när du kan börja och hur mycket du kan arbeta extra.

Välkommen Helena! Gamla stans bokhandel nyöppnar

Helena Landberg har börjat som ny bokhandelsansvarig för Gamla stans bokhandel, som ligger på butiksplan i vårt hus på Stora Nygatan 7 i absoluta mitten av Stockholm. (Stockholm origo som vi brukar säga…)

Hon kommer senast från jobbet som butikschef för Akademibokhandeln på Lidingö och har tidigare i många år arbetat i City-butiken på Mäster Samuelsgatan.

Följ gärna bokhandeln och hennes jobb via nyhetsbrevet eller på Instagram eller Facebook.

Vad kommer nu hända med Gamla stans bokhandel?

Nu fylls butiken på med en massa härlig litteratur för alla smaker.

Något som du absolut kommer införa?

Jag kommer införa det bästa av det mesta, lite som en Aladdinask: god service, regelbundna öppettider och god litteratur.

Och vad kommer vi inte få se något av?

Så kallade ”dassböcker”.

Hur var det att jobba i skivaffär på 90-talet, då Napster plötsligt exploderade och det talades om musikindustrins död? Går det att jämföra med bokhandeln idag och hur ska du i så fall undvika att hamna där igen?

Skivbranschen var helt oförberedd på en teknikomställning, bokbranschen har tagit lärdom. Jag tror också att den fysiska boken har ett helt annat värde historiskt som ting. Jag tror att det blir en bra balans mellan fysiska böcker, ljudböcker och e-böcker.

Din önskegäst i Gamla stans bokhandel?

Patti Smith. Hon får också gärna sitta i butiken och dricka kaffe och skriva.

Om du får välja tre klassiker att sälja inför jul — en roman, en fackbok och en barnbok?

Jag säljer gärna Buddenbrooks, Bea Uusmas Expeditionen och Lennarts listor som klassiker.

Förord till Välj hälsa!

Martin Schalling, professor vid Karolinska Institutet, har skrivit förordet till Stig Bengmarks hälso- och kostbibel Välj hälsa!.

Han skriver bland annat: ”en bättre sammanfattning av dagsläget när det gäller kunskap om livsstil och hälsa i en för alla förståelig form än den Stig ger tror jag inte går att få idag. Och därmed har Stig fått sin kanske finaste titel – folkbildare!”

 

Förord

När jag tänker på Stig så dyker bilden av ett frukostmöte upp. Det är lördag morgon klockan 8.00 på ett hotell i Stockholm och vi har stämt möte för att planera forskning.

Tidpunkten för mötet är Stigs val. Jag undrar stilla vad som driver en då 85-årig professor att välja en så udda tid. Svaret blir strax uppenbart. Det handlar om passion. Passion för att göra oss friskare, passion för att få bukt med våra vällevnadssjukdomar och passion för att vi alla ska slippa hamna som patient under Stigs eller hans efterträdares kniv. Det är bråttom! Så bråttom att Stig tycker att lördag morgon klockan 8.00 är en helt rimlig tid.

Vem är då denna Stig?

Vem är då denna Stig? En professor tidigare verksam inom kirurgi vid Lunds universitet och som chefskirurg vid Universitetssjukhuset i Lund, under 30 år, innehaft så många ledande uppdrag inom kirurgi både i Sverige och utomlands att listan skulle sluka hela detta förord. I den vetenskapliga databasen Pubmed finner man mer än 500 artiklar av Stig Bengmark och han har handlett närmare 100 doktorander och studenter. Det är tecken på en mycket hög grad av produktivitet. Bland kirurger är han fortfarande något av en legend, känd för sin skärpa och nytänkande idéer och metoder som fått stort genomslag.

Är det delar av vår livsstil som vi kan och behöver ändra på?

Men vem är han då egentligen? Här blir passionen och nyfikenheten viktiga för att få svar och förklara dem. Stig började efter sina många års arbete med levern som specialitet – kroppens avgiftningsorgan – börja fundera på om det inte skulle gå att förhindra en del av de svåra sjukdomar som han såg i sin vardag. Men hur? Är det delar av vår livsstil som vi kan och behöver ändra på?

När det äntligen gavs tid efter pensionen tog Stig ett beslut som fungerat som hans ledstjärna i 25 år: Han sökte svar på varför så många utvecklar diabetes, övervikt, högt blodtryck och skador på hjärta och kärl. För att inte tala om krånglande tarmar. Nu fanns äntligen tid att läsa allt som skrivits och sammanställa vad vi vet. Sagt och gjort, Stig accepterade en gästprofessur i London och satte igång.

Stig kom snart fram till ett antal slutsatser som numera finns sammanfattade i hans tolv budord (som ni finner i denna bok). Fram växte ett nytt system av kunskap där tarmflora, fibrer, socker och hur ofta vi äter är viktigt. Rätt sorts fett visade sig inte vara farligt. Speciellt hamnade fokus på socker och på att minska en sorts inflammation som är så svag att vi inte känner att den finns där, men som driver på åldrandet av våra vävnader i och med att den finns där hela tiden.

Stig testade hundratals bakteriestammar för att hitta de som bäst kontrollerar denna låggradiga inflammation. Detta ledde till att flera nya produkter kom på
marknaden. Nu var han inte bara läkare forskare och professor utan också entreprenör, dock med ett socialt patos. Målet var att hjälpa oss alla leva bättre.

Numera talar vi om socialt entreprenörskap. Kanske föddes detta hos Stig långt innan termen kom i ropet? Kanske är Stig egentligen Sveriges första sociala entreprenör? I mitt tycke är han en av de största sociala entreprenörerna då målet att radikalt påverka folkhälsan är en resa mot det finaste mål vi kan ha – ett liv med bättre hälsa.

Kanske ska jag tacka Stig?

Jag får erkänna att jag har smittats av Stigs passion. Det som började som ett antal forskningssamarbeten har växt till att påverka mitt dagliga liv. Jag går till grönsakslandet hellre än kornboden och Stigs cocktail är nu ett dagligt inslag. Jag äter måttligt med socker och kött. Har det här påverkat min hälsa? Jag vet inte säkert men jag tror kroppen mår bättre. Eftersom jag är forskare till yrket kan jag inte låta bli att mäta på mig själv. Mina kärl visar sig vara 42 år gamla med två olika metoder medan det står 60 i passet. Trots en viss övervikt är blodsocker, blodfetter och blodtryck som hos en tonåring. Så var inte alls fallet för min far i denna ålder. Då hade han just lagts in på sjukhus med en massiv hjärtförstoring och rätt åldrade kärl.

Kanske ska jag tacka Stig? Det är svårt att vara säker när det gäller hälsan hos en enskild person. Men det Stig gjort i flera omfattande vetenskapliga översikter är att sammanfatta världslitteraturen och dra slutsatser av såväl litteraturen som sin egen forskning. Stig tar vetenskapen och översätter den till nytta för oss alla.

Du som läser detta har tur

Självfallet finns det mer att upptäcka och självfallet har Stig inte svaret på alla frågor. Kanske tar han till och med fel någon enstaka gång i sin iver att förstå? Kanske kommer inte alla slutsatser om hur vi kan ändra livsstil som Stig drar av befintlig kunskap att hålla över tid? Men en bättre sammanfattning av dagsläget när det gäller kunskap om livsstil och hälsa i en för alla förståelig form än den Stig ger tror jag inte går att få idag. Och därmed har Stig fått sin kanske finaste titel – folkbildare!

Du som läser detta har tur. Du får ta del av ett livsverk i passionens tecken. Förhoppningsvis blir du liksom jag smittad av Stigs passion!