Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

Johan Norberg: Vi kan aldrig ta världens framsteg för givna

Författaren Johan Norberg befinner sig mitt under rasande coronakris i USA för att spela in en dokumentär.

Till hösten är han aktuell med sin nya bok Öppen/sluten, vars ämne plötsligt blev mer aktuell än han någonsin tänkt sig. Undertiteln är Hur människan skapar och förstör framsteg.

Vi frågade Johan om hur öppenhet och slutenhet i kristider historiskt sett har påverkat stora krisers förlopp. Och hur människans eviga kluvenhet inför detta visar sig som starkast i sådana här situationer.


Beställ boken
Johan Norbergs nya bok kommer ut på Volante på svenska i augusti 2020, men klicka här för att redan nu förhandsbeställa den. Och prenumera på nyhetsbrev om Johan Norberg och boken (events, specialerbjudanden m.m.).


Vi frågade Johan…

Vad gör du i USA? Är du orolig för om du ska komma hem?

Jag reser runt i Washington DC, Kentucky och Tennessee för att göra en ny dokumentärfilm till amerikansk TV, om hur staten ger vansinniga privilegier och subventioner till mäktiga företag.

Om jag kommer hem? Tja, just nu kan vad som helst hända. Länder stänger sina gränser och flygbolag lär kollapsa till höger och vänster, så visst finns det risker. Men även om Trump inte gärna ville att jag kom in i USA så är jag ändå rätt säker på att han vill bli av med mig, så ut kommer jag väl alltid.

I början av hösten släpps din nya bok Öppen/Stängd (på engelska Open). Varför ville du skriva den?

För att vi aldrig kan ta världens framsteg för givna. Det har hänt förr att världen har stängts som reaktion på krislägen. Ämnet blev tyvärr mer aktuellt än jag förväntade mig.

Är inte en öppen värld mer utsatt för pandemier och spridning av patogener?

Ja och nej. Naturligtvis sprids mikroorganismer snabbare när vi flyger jorden runt hela tiden. Men vårt resande har faktiskt räddat oss från förödande epidemier. De flesta mikrober är bara en muterad version av en gammal och om man haft en släng av den gamla så kan man vara immun mot den nya. Så om vi till vardags smittar varandra en aning minskar vi också risken för apokalyptiska utbrott. Mänsklig rörlighet är ett ”naturligt vaccin”, som en forskare på området uttrycker det, och det kan vara skälet till att vi inte haft en ny Spanska sjukan de senaste hundra åren.

Mänsklig rörlighet är ett ”naturligt vaccin”, som en forskare på området uttrycker det

Tyvärr hjälper ju inte det när ett helt nytt virus hoppar till oss från djurvärlden, som coronaviruset. Men även då står hoppet till en öppen värld, i form av forskning och innovation över nationsgränserna. Inget land kan ensamt ta fram tekniken, kunskapen, medicinerna och de kliniska prövningarna. Men kinesiska forskare kan använda teknik från andra sidan jordklotet för att avläsa coronavirusets arvsmassa och tyska forskare kan använda den informationen för att utveckla ett test för att spåra smittan, som vi nu alla använder, och universitet och läkemedelsbolag över hela världen kan använda den för att utveckla motmedel.

Redan den 15 mars, endast 73 dagar efter att vi fick kännedom om det nya viruset, listar USA:s National Library of Medicine 94 mediciner och vaccin mot det, där prövningar pågår eller förbereds. Mänskligheten har aldrig förr svarat så snabbt på en sjukdom.

Mänskligheten har aldrig förr svarat så snabbt på en sjukdom.

Det är klart att mikroberna rörde sig långsammare förr, men vi människor rörde oss knappt alls, så mikroberna hann i kapp oss och tog livet av varenda sårbar person. Kom ihåg att kanske 90 procent av Amerikas ursprungsbefolkning dog av bakterier och virus som i årtusenden frodats i den gamla världen, bara några generationer efter Columbus. Tack vare världens öppenhet kan vi i dag tillsammans ta upp kampen och för första gången i historien slå tillbaka.

Behöver vi inte stänga samhällen kortsiktigt i alla fall, för att minska smittspridningen?

Nja. Visst behöver vi hålla avstånd till varandra och undvika större möten nu, för att sakta ned spridningen så att inte sjukvården kollapsar fullständigt under trycket. Men samtidigt måste vi hålla världen öppen.

Visst behöver vi hålla avstånd till varandra och undvika större möten nu … Men samtidigt måste vi hålla världen öppen

Flygförbuden är mest politisk placebo, som hälsoexperter och Världshälsoorganisationen påpekar, för viruset finns ju redan över allt, medan viktiga leveranser, medicinteknik och skyddsutrustning inte gör det, och nu kommer få svårare att ta sig fram. Dessutom slår det sönder våra ekonomier, vilket kommer att ge oss mindre resurser att hantera problemen.

De exportförbud som vissa länder skapar för viktig skyddsutrustning motiveras med att man måste skydda den egna befolkningen först, men problemet är att det skapar en global brist. Det är som att panikhamstra toapapper. Enda resultatet är att det inte finns i butiken när man väl behöver det.

Man bör komma ihåg läxan från livsmedelskrisen 2010–11 när många länder förbjöd spannmålsexport för att hålla priserna nere på hemmaplan. Senare visade det sig att 40 procent av ökningen av de globala vetepriserna under den tiden berodde just på sådana exportförbud.

Donald Trump sägs ju ha bakterieskräck och du nämner en intressant undersökning om folk med bakterieskräck i din nya bok. Berätta.

Människan har ett psykologiskt immunsystem som gör att vi instinktivt ryggar tillbaka när någon är snuvig, nyser eller har ett utslag. Det är en form av primitiv läkarvetenskap. Inte för att vi har vetat något om mikrober förrän i modern tid, utan för att de av våra förfäder som ryggade tillbaka inför det konstiga överlevde och spred sina gener vidare.

Människan har ett psykologiskt immunsystem som gör att vi instinktivt ryggar tillbaka när någon är snuvig, nyser eller har ett utslag.

Men detta immunsystem är överkänsligt, eftersom det historiskt var mycket värre att underreagera än att överreagera. Resultatet kunde ju bli döden. Det gör att många reagerar med oro eller äckel på allt som är annorlunda, en absurd frisyr, en konstig piercing, en annan hudfärg eller en alternativ sexuell läggning.

Studier visar att de som har mer bakterieskräck också är mer främlingsfientliga. Utlänningar triggar igång deras psykologiska immunsystem och i tider av smittspridning växer fientligheten mot utomstående grupper – judar, invandrare, häxor. Det är ett skäl till att de som vill hetsa mot en viss grupp försöker avhumanisera dem genom att tala om dem som smutsiga, eller likna dem vid djur. ”Massiva infektionssjukdomar väller över gränsen”, som Donald Trump nyligen beskrev mexikanska invandrare.

Vilka risker ser du framför dig nu, på kort och lång sikt?

Först och främst kommer coronaviruset skada och döda i väldig skala. Det är en mycket plågsam tid som ligger framför oss.

Men risken är faktiskt att vår reaktion på epidemin kan bli än mer ödesdiger. Det kommer troligen förstärka ett globaliseringsmotstånd som redan var på väg. Vi har sett en försmak av det, när världen nu stannar upp. Ekonomerna har inte mätt det än, men vi har redan nu fallit ned i en oerhört djup lågkonjunktur, som kommer att slå ut mängder av företag och jobb över allt. Välkommen till en värld utan globalisering.

Och tänk då om vi långsiktigt får mindre handel och mindre rörlighet över gränserna! Det kommer skada alla, men allra mest världens fattigaste. Efter en lång period av minskad fattigdom kommer fattigdomen nu i stället öka globalt. Det kommer att skapa mer lidande, hunger och ohälsa, och göra det svårare att hantera utmaningar som den globala uppvärmningen och nästa pandemi, och till slut kommer den reaktionen att döda långt fler människor än coronaviruset.

Auktoritärt lagda ledare kommer dessutom att utnyttja det till att ge sig själva mer makt. Det kanske till och med är så att det där obekväma politiska valet, där du riskerar ett nederlag, måste ställas in med hänvisning till epidemin?

Men du anlägger ju ett historiskt perspektiv i boken. Hur tänker du kring dagens händelser — är dessa bara en i raden av tillfälliga mindre svängningar? Vad utmärker annars något som leder till strukturella förändringar och verkliga skiften i världen?

Dramatiska förändringar sker i tider av kris, när människor blir rädda och börjar stänga in sig. Imperier har kollapsat och guldåldrar har fallit ihop när epidemier, klimatförändringar och invasioner har skakat om vardagen och orsakat oro och panik. Den gemensamma nämnaren är att reaktionen är farligare än krisen.

Dramatiska förändringar sker i tider av kris, när människor blir rädda och börjar stänga in sig … Den gemensamma nämnaren är att reaktionen är farligare än krisen

De som tycker sig slåss för sin överlevnad drabbas lätt av en kollektiv fight or flight-reaktion – de börjar slåss mot syndabockar och utlänningar, eller försöker fly bakom tullmurar och gränshinder. Hur kommer vi reagera när sociala medier varje minut skriker ut exempel på sjukvårdssystem som fallerar och låter människor dö? Det är lätt att föreställa sig att det skapar en explosiv misstro mot gamla myndigheter och eliter som kommer få skulden, och ger en längtan efter starka män och större stater.

Det är tyvärr inte alls säkert att det här är en tillfällig svängning. Det finns förutsättningar för att det kan bli något mycket mer elakartat.

****

Vi arbetar för fullt med omslaget och bjuder här på vår arbetsskiss. Vi vill förmedla att boken – trots att den känns högaktuell – inte minst är en brett upplagd historisk genomgång av människans eviga och inneboende kamp mellan öppenhet och slutenhet.

Vad tycker du? Mejla gärna.

// Mattias Pettersson, förläggande redaktör
mattias (at) volante.se

Frans de Waal tilldelas PEN-priset för Mamas sista kram

PEN/E.O. Wilson Literary Science Writing Award delas ut varje år under den illustra PEN-galan (i år med Seth Meyers som värd) till en bok som exemplifierar utsökt litterär gestaltning inom naturvetenskap och som kommunicerar komplexa vetenskapliga begrepp till en bred publik.

Volante kan stolt meddela att 2020 års vinnare är Frans de Waal, som i slutet av mars får se boken komma ut på svenska med titeln Mamas sista kram: Djurens känsloliv och vad det kan lära oss om oss själva.

”… for his keenly observed, insightful, and wonderfully told exploration of the inner lives of animals, which highlights the bounty we share (and don’t share) with other species—both emotionally and psychologically. His lifelong study of primates, in the wild and in zoos, has led him to insights that are scientifically rigorous and not anthropomorphic, yet easy to understand in profoundly human terms. His elegantly written memoir, Mama’s Last Hug, is a book that reminds us that while our homo sapien life may seem very different from that of other animals, we inhabit a kingdom of neighbors.”

2-3 april besöker de Waal Stockholm där han bl a kommer att föreläsa både på Medborgarskolan och Karolinska institutet.

De har aldrig väntat på att bli uppbjudna.

På skottdagen justerar vi det faktum att året egentligen är något längre än 365 dagar – och historiskt kom den dagen att bli en dag då det var fritt fram för kvinnor att ”bjuda upp till dans”. Jorden roterar vidare runt solen, och det görs ständigt nya framsteg. Vi vill fira att skottdagen gått tillbaka till att verka i kalenderjusteringens tjänst och att vi får samarbeta med stora tänkare som vill och kan göra skillnad – varje dag! Personer som tar initiativ för en klokare och roligare värld. Här är några av dem som aldrig väntat på att bli uppbjudna, eller att bjuda upp.

De agerar för vår planets framtid …

Fem gånger har vår planet drabbats av stora utdöenden – alla för miljontals år sedan. Kan det verkligen vara möjligt att vi upplever något sådant just nu? Läs ett utdrag ur Elizabeth Kolberts Pulitzerprisbelönade bok Det sjätte utdöendet som öppnade ögonen på en hel värld för det faktum att det sjätte utdöendet nu pågår och som dessutom blev nummer ett på Guardians lista över de 100 bästa fackböckerna genom tiderna.

Om insekterna skulle ha en röst är den helt klart Anne Sverdrup-Thygesons. Hennes exceptionella förmåga att få oss engagerade i alla de små varelser som gör att vi överlever – ger vingar till fantastiska böcker för både långa och korta.

Hon är professor på Chalmers och den sjätte kvinnliga professorn någonsin på Handelshögskolan i Stockholm – men Robin Teigland stannar inte där. Med hennes djupa kunskaper om teknik utforskar hon nu hur kollektiv intelligens och digital strategi kan rädda haven, både i Sverige och Portugal. Världen lyssnar och lär.

… och går sin egen väg …

Att vi numera är helt digitalberoende – utan att veta ett dyft om hur allt fungerar och om hur allt började – har powerduon Olga Stern och Marie Birde adresserat med boken  Ettor och nollors hemliga liv: Allt du vill (och kanske inte vill) veta om programmering. Vi vågar dessutom hävda att detta är ett av de roligaste förorden på temat, någonsin.

Det är så viktigt att ha ord till att beskriva världen omkring oss. Har du själv försökt berätta för någon vad Internet är? Inte? Att vi saknat begreppen såg Linda Liukas och skapade serien om Ruby och vips kan våra barn förstå ett och annat om allt det digitala som omger oss.

Möjligheterna ter sig oändliga och när Maria Eriksson såg vad den digitala delningsekonomin kunde föra med sig vågade hon ta steget att bryta upp, söka äventyret och hitta en ny livsstil – tack vare delningsapparnas möjligheter. I maj 2020 kommer boken som definitivt kommer inspirera fler att bli Delad.

… för folkbildning och ett hållbart samhälle.

Medan  Jonna Bornemark åker land och rike runt och gör upp med vår tids mäthysteri med tankarna som äntligen kan rädda oss från administrativt tyranni gör Emma Frans vetenskaplig metod rolig! Hon har blivit årets folkbildare inte mindre än två gånger och är fortsatt förnuftets röst för alla oss som vill ha fakta, inte trams.

Och på Handelshögskolan ser Emma Stenström till att alla studenter läser det tvärdisciplinära Global Challenges så att de medvetet kan applicera hållbart tänkande på allt de lär sig, oavsett kurs. Och som tur är föreläser även Emma utanför skolan om handlingskraft för mänsklig utveckling och hållbarhet.

Lina Thomsgård är en av Sveriges mest inspirerande röster för jämställdhet och numera chef för Stockholms Kvinnohistoriska museum som bit för bit för tillbaka kvinnor i historien. Lina är en sann pionjär som om och om igen ser vad som behöver göras, och gör det!

I Lisa Bjurwald har hon en frände  som modigt visar att aktivism funkar, t ex genom Stockholmare mot nazism och den gedigna granskningen BB-krisen. Sveket vid livets början som fick flera av våra politiska partier att öppna plånboken för en säkrare förlossningsvård.

Det kan tyckas självklart att alla barn ska få samma förutsättningar men alla vi som läst Sophie Dows När livet inte följer manus vet att hennes kraft, ursinne, glädje och kreativitet kommer från att vara en förälder som kämpat för sitt barns rätt att vara annorlunda. Sophie riktar en skalpellskarp blick mot ett samhälle som behöver reform och tar givetvis saken i egna händer genom att grunda organisationen Mindroom.

 

En titt in bakom kulisserna i bokverkstaden

Vissa titlar är svårare att få fram än andra, och vissa textknådningar kräver längre korrespondens än andra. Det är ett konstaterande man kan göra kring boken Mamas sista kram, som vi länge talade om som En apas farväl.

Beteendevetaren och primatologen Frans de Waal är en världskändis och han har förväntningar därefter – vilket gör det desto mer spännande att ge ut en bok av honom och inte minst att få träffa honom när han gör en blixtvisit i Stockholm i april.

Under förberedelserna inför detta besök visade det sig snart att han tagit google translate till hjälp för att kontrollera hur boken framställts i den svenska lanseringen. ”En apas farväl” var INTE ok.
Här följer några klipp ur den långa konversationen som följde då Frans de Waal lyckades övertyga sin svenska redaktör Elina Lindström om titelbytet:

FdW: Mama’s Last Hug was also a goodbye by her, not just by humans to her. Your title may make it seem a one-sided encounter. I prefer the word hug over goodbye, as hug is warmer and more emotional. In French and Italian the translation has become ”La derniere étreinte” and ”L’ultimo abbraccio” because they could not handle the name of Mama in their title, but perhaps in Swedish you can, just as in Dutch it was ”Mama’s Laatste Omhelzing.” This makes the title more personal.

EL: We chose this title since Swedes, unfortunately, might be too cynical for a literal translation. Not that they would spurn a mother’s hug, but rather that it is so personal and intimate that using it in the title would risk seeming cliché or even funny. This also has to do with the fact that the name Mama skews a bit close to the Swedish ”mamma”, making such a title hard to pronounce. With Mama’s soulful eyes on the cover, the ”farewell” in question also hints at the loss of an entire species, or indeed, the whole natural world, which really resonates with Swedes in these Thunberg times.

FdW: Hmmm … Of course, Mama in English is also used to refer to one’s mother, as it is in Dutch and German (”Mama’s letzte Umarmung”). I don’t see how this name can be an obstacle unless Swedes have a mother complex or are uptight about emotions in a way most people aren’t. Can you come up with a title, perhaps more like the Italian and French, as The last embrace, or The last hug, so that the title doesn’t carry the word ape in it?
I don’t know about the farewell of a species. This is really not what the book is about.

EL: You’re not completely off-base about Swedes being uptight…

FdW: Haha, sorry about that.

EL: The thing with using the name ”Mama” itself however, is that it is pronounced differently from the Swedish ”mamma”, which would cause confusion regarding how to pronounce it (and we of course want the title to be as striking and memorable as possible). The Swedish cynicism only really comes through in the full phrase ”a hug from mom”, which unfortunately seems very cheesy to a Swede.

FdW: Why? Do Swedish moms not hug their children? But anyway, a hug from mom is not the title. Mama is capitalized, it is a name.

EL: However, a title like the FR and IT titles would work really well in Swedish. It would translate to ”En sista kram”. Let me get back to you on this, as well as the cover which would need to be updated.

Vi gjorde efter denna vända ett försök med ”Mamas sista farväl”, vilket ledde till följande respons:

FdW: I like the cover and the reference to Mama, but the word farewell doesn’t occur in the book except that I assume that Jan van Hooff said his farewells to her. Whether she did to him is unclear. I discuss in the book that it is impossible to know if Mama saw the encounter as a farewell since we don’t know about her sense of mortality …
So, the current title is a stretch. Sorry!
What is ”last hug’ in Swedish?

EL: We see your concern, but we don’t believe there is any cause for misunderstanding, precisely because you discuss the question in the book. It is very clear from the text itself and from our marketing materials that we cannot know what Mama meant, if there was indeed some deeper meaning, by this embrace. And that whether or not we see their last meeting as a farewell is up to our interpretation. With a title like this we aim to create the same melancholy feeling as the original.
However, if you don’t think this title works, we will go with MAMAS SISTA KRAM, a straight translation of MAMA’S LAST HUG.

Här klev faktiskt förlagschefen själv in och frågade om de Waals svar var att se som ett veto. (Vi började ju tycka att tiden sprang iväg och kände oss inte helt övertygade om det här med kramen.)

FdW: Yes, a veto.
I’d prefer a title that includes a hug or embrace and does not include the word for ape. Or, includes Mama’s name.

Klara besked, det fick bli Mamas sista kram – en titel vi nu älskar.

 

Per Faxneld om Det ockulta sekelskiftet och vår tids enorma intresse för esoterism

 

I slutet av februari kommer din bok Det ockulta sekelskiftet : Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid. Varför behövs det en bok om just det ockulta sekelskiftet, tycker du?
– Det finns ett jätteintresse för esoterism och ockultism generellt just nu. Men kanske i synnerhet med fokus på sekelskiftet 1900, när konstnärer som Hilma af Klint och författare som August Strindberg påverkades på djupet av sådana läror. Ändå har det saknats ett kulturhistoriskt översiktsverk om det svenska ockulta sekelskiftet. Boken fungerar dessutom som en lättfattlig introduktion till esoterism mer allmänt, vilket också efterfrågats av många i samband med mina offentliga föreläsningar.

 

När du föreläste på Kvinnohistoriska fick de flytta föreläsningen till Södra teatern på grund av det stora intresset och din serie föreläsningar på Världskulturmuseerna har varit smockfulla. Förhandsintresset för boken är också väldigt stort. Vad tror du att det beror på?
– Esoterism är som sagt ett ämne som många tycker är spännande. Men det är också lite svårtillgängligt och knepigt att begripa. Där tror jag att jag hittat ett format som når ut på ett tillgängligt men fortfarande akademiskt strikt sätt.

En kul sak med det stora intresset är att det korsar generationsgränser. På mina föreläsningar kommer det både pensionärer och tonåringar. Pensionärerna är ofta personer som varit intresserade av esoterism och liknande hela livet, och som nu är glada att det bedrivs saklig och grundlig akademisk forskning kring dessa strömningars historia.

Flera generationer är helt marinerade i sådant här genom populärkulturen, som vissa forskare rentav velat kalla en ”ockultur”.

Unga människor fångas förstås av det färgstarka i esoteriska läror och de spännande liv som personerna bakom dem levde. Esoterismen gläntar på portar till världar långt bortom den grå vardagsverkligheten. Vi har ju också flera generationer nu som är helt marinerade i sådant här genom populärkulturen, som vissa forskare rentav velat kalla en ”ockultur”. De är uppvuxna med ockult rockmusik, skräckfilmer och Harry Potter. Precis som runt år 1900 hakar dagens esoterism också i feminism och andra progressiva strömningar, vilket gör den relevant i en rad sammanhang man kanske inte skulle vänta sig.

 

Du kom med ett imponerande bildmaterial, hur hittade du alla bilder?
– Bilderna kommer delvis ur min egen samling, där jag har många äldre esoteriska verk och också en del gamla foton. Jag fick vidare tillgång till unikt material i Svenska Frimurare Ordens arkiv i stamhuset på Blasieholmen, bland annat esoteriska akvareller som troligen målats av Karl XIII. Privatforskare som Robert Carleson och min mentor Kjell Lekeby (som är den främste experten på gustaviansk esoterism) samt Stiftelsen Hilma af Klints verk och Millesgården har också varit mycket hjälpsamma.

Det här är strömningar som varit oerhört viktiga för allt från svenska kungar till ett flertal av de mest uppburna konstnärerna och författarna.

Vad vill du uppnå med boken?
– Den här lilla boken ger en översikt gällande esoterism, med fokus på Sverige och konst/litteratur, och öppnar en massa dörrar på glänt. Jag hoppas förstås öka intresset och förståelsen för esoterism ytterligare. Det här är strömningar som varit oerhört viktiga för allt från svenska kungar till ett flertal av de mest uppburna konstnärerna och författarna. Det finns så mycket kvar att utforska och lyfta fram i ljuset. Ju fler som intresserar sig, desto bättre. Det behövs ännu fler utställningar kring esoteriskt inspirerad konst, ännu fler böcker, massor av forskning, mer av allt!

 

Varför blev du så intresserad av ockultism och alternativandlighet från första början?
– Man kan säga att det är lite av en familjetradition. Min farmor var esoteriker och engagerad i bland annat samfrimureri, teosofi och en rosenkorsargrupp. När jag fyllde tio år fick jag en tarotkortlek i födelsedagspresent av henne. Jag har en kartong på kontoret märkt ”Farmors ockulta papper”, med en massa intressant material jag tog rätt på när hon gick bort.

Min egen ingång var förstås mycket via populärkultur. Jag blev tonåring i skarven mellan 80- och 90-tal, vilket betyder att min uppväxt präglades av sådant som rollspel, dödsmetall och seriealbum av Alan Moore. Och där är ju ockulta teman väldigt framträdande. Jag läste också mycket 1800-talsromaner redan som väldigt ung och mötte tematiken där. Min mamma var dessutom intresserad av Hilma af Klint och surrealister med ockulta böjelser, så det här var sådant som kunde diskuteras vid frukostbordet hemma.

Sedan blev det att jag gjorde akademisk karriär på ämnet, vilket egentligen inte var min ursprungliga plan när jag började läsa religionshistoria. Då var jag mer intresserad av att forska kring shinto i Japan. Efter en halv termins studier i japanska gav jag dock upp den planen. Sedan föll det sig så att jag fick syn på diverse luckor i forskningen kring satanism, bland annat gällande genusaspekter. Och på den vägen är det.

Vatikanen beställde två exemplar av den första upplagan [av Satanic feminism] till sitt bibliotek!

Din avhandling hette Satanic Feminism och det har ju blivit något av ett begrepp. Och den citeras bland annat i amerikanska skräckfilmspoddar. Vad är det märkligaste som hänt runt den sedan den släpptes av Oxford University Press?
– Det har varit många märkliga händelser! Boken fick fina recensioner av flera genusvetenskapliga tidskrifter såväl som sådana inriktade på religionsforskning. Men den hyllades även av en australisk professor som är superkonservativ, kreationist och antifeministist. Och Vatikanen beställde två exemplar av den första upplagan till sitt bibliotek! För sådana som australiern bevisar väl boken att feminism är bokstavligen satanistiskt i sig. Det här blir, tycker jag, en intressant exemplifiering av de teoretiska poänger jag gör i boken gällande hur man kan tänja på texters innebörd och omtolka dem för sina egna syften. Helt tvärtemot vad jag faktiskt skriver om och trots att jag i texten uttryckligen säger att jag själv har en feministisk hållning. Man skulle kunna bli bestört över sådana förvridna läsningar, men jag tycker mest att det är komiskt.

Andra lätt besynnerliga saker är exempelvis att en svensk musiker och ljudkonstnär, Maria W. Horn, gjort en väldigt fin skiva inspirerad av boken. Skivan kom ur ett projekt hon och en kollega fick stöd för från Konstnärsnämnden, där de ägnade ett helt år åt att bara utforska satanistisk feminism som en separatistisk, sluten praktik. Jag var med som något slags akademisk konsult i inledningsskedet. 2018 gjorde modeskaparen Emelie Janrell en kollektion utifrån temat satanistisk feminism, som det skrevs om i bland annat Elle, Bon och Dagens industri. Vad jag förstått var detta efter att hon hört mig medverka i P1 Stil.

Boken nådde dessutom den amerikanska marknaden i ett läge när många progressiva letade efter nya motståndssymboler mot den högerkristet orienterade Trump-regimen. De 1800-talskvinnor som boken handlar om, vilka provocerade ett manligt kristet etablissemang med hyllningar till Satan som den förste feministen, passade då bra in som ett slags anmödrar. På så vis har den kommit att nämnas som en inspirationskälla av flera intressanta figurer i USA. Nu skrev jag den inte alls med avsikt att göra ett debattinlägg i några nutida politiska eller religiösa sammanhang, men det har blivit tydligt att den uppfattats som användbar i olika sådana läger. Kanske skriver jag en vetenskaplig artikel om det mottagandet senare!

 

Kjell A. Nordström tilldelas Årets talare i kategorin Hederspriset

Ibland slår han sig ner på vår soffa och kan sitta i timmar och dra historier. Visst, vi stoppas upp i arbetet – men vad gör det? Bättre historier och bättre historieberättare finns knappt att hitta. Därför säger vi äntligenKjell A. Nordström ikväll får priset som Årets talare i kategorin Hederspriset.

”fantastisk retorik och karisma”

Motiveringen lyder:
“Årets Hederspristagare banade vägen och visade att även föreläsare från ett litet kallt land långt upp i norr kunde vara internationella talarstjärnor i världsklass. Kjell A. Nordström har flera gånger om toppat listorna på de mest efterfrågade talarna i näringslivet runt om i världen. Med en internationell boksuccé i bagaget, banbrytande innehåll och en fantastisk retorik och karisma, tog han föreläsarvärlden med storm.”

Kjell är en legend. Han slog igenom som Handelsforskaren som skrev Funky business för drygt trettio år sedan (ihop med talar- och forskningskollegan Jonas Ridderstråle). Boken har nu sålt i över en miljon exemplar och gavs ursprungligen ut på Bookhouse.

Sedan dess har han stått på samma scen som Mike Tyson i Ukraina och fyllt ishallar i Kazakstan. Han har hängt med Richard Branson. Han har coachat Petter Stordalen.

”Det kommer bli turbulens.”

Numera berättar han gärna om en ny tid, där frihetsvurmen – som han själv underblåst – lett till svårkontrollerade krafter. Han kallar det en Aladdin-effekt:

“Jag hävdar att vi släppt ut fyra andar ur fyra olika flaskor. Vi får lära oss leva med dessa fundamentala krafter som styr vår tid och vår värld. Sverige och Norden är inget undantag. Däremot är vårt lilla hörn av världen på många sätt bättre rustade än de flesta av världens ungefär två hundra länder. Men det kommer vara läge att spänna fast sig. Det kommer bli turbulens.”

 

Översättaren: Behöver jag säga att Loraxen var en utmaning?

Loraxen, den senaste boken i  Volante Knopps satsning på den legendariska ordvrängaren Dr Seuss, slog an en ton hos översättaren. Marianne Tufvesson berättar om vad som gör att en av de första miljökämparna i barnbokslitteraturen fortfarande är den största.


Jag föll direkt för Loraxen, som jag faktiskt inte kände till tidigare. Hade inte sett filmen eller så och det tror jag bara var en fördel. Det här är ingen oförarglig barnbok med lättsmält budskap, utan en djupt originell, på samma gång hejdlöst knasig och glimrande poetisk saga som knockade mig med sin mix av gränslös lekfullhet och djupaste allvar.

OM INTE någon som du
bryr sig på riktigt
blir ingenting bättre.
För det här är viktigt!

Här finns en genuin oro och sorg över vad människans girighet gör med naturen, djuren, hela planeten och inte minst med oss själva, men formulerad så halsbrytande häftigt och färgsprakande finurligt att den beska medicinen fungerar som rena vitaminsprutan.

Behöver jag säga att översättningen var en utmaning? I det här fallet har jag verkligen försökt göra mitt yttersta för att fånga nyanserna och ordglädjen i Dr Seuss suveräna verskonst, en lika omöjlig som underhållande uppgift.

Rusta dig inför vabruari med Barnläkarens guide!

Vabruari närmar sig med stormsteg. Det är dags att stålsätta sig inför berg av näsdukar och glas med halvt urdrucken vätskeersättning samt bunkra upp med underhållning för febriga, men ändå otroligt pigga, barn. I den nyutkomna boken Barnläkarens guide: farligt och ofarligt från nyfödd till tonåring berättar barnläkaren Jonas F Ludvigsson om vanliga och ovanliga sjukdomar och syndrom som alla föräldrar kan ställas inför under barnets uppväxt. Dessutom ger han goda råd, bland annat om fem saker man alltid ska ha i medicinlådan inför alla möjliga och omöjliga sjukdomstillstånd. Han berättar mer om det essentiella hem-apoteket för SVT nyheter här.

Ludvigsson berättar vidare att han själv märkt att det är allt vanligare att föräldrar själva söker efter kunskap om barnens sjukdomstillstånd på nätet. Där kan det vara svårt att skilja på fakta och ”fakta”, något han vill avhjälpa med Barnläkarens guide. Förutom att vara en traditionell läkarbok med tips och råd så innehåller boken också flera olika fallbeskrivningar, som både kan agera som en slags måttstock för när det är dags att söka vård och för att göra boken till spännande läsning och inte ”bara” uppslagsverk. Läs mer om hans resonemang kring boken här.

En riktigt omdebatterad fråga bland föräldrar och förskolepersonal såhär i  förkylningstider är vad som egentligen gäller kring sjuka barn och förskolan. När ska barn vara hemma och när får de komma tillbaka till förskolan efter sjukdom? Ludvigsson har sammanställt några enkla riktlinjer kring de vanliga sjukdomstillstånden, som vi bjuder er på nedan. Klicka på länken, ladda ner, skriv ut och sätt upp på anslagstavlan på förskoleavdelningarna eller hemma på kylskåpet. Nu kan ni alltid hänvisa till vad läkaren säger!

Barnläkarens guide – när ska barnen vara hemma och när får de komma tillbaka till förskolan?

Barnläkarens guide: farligt och ofarligt från nyfödd till tonåring finns ute i butik nu!

Martin Hägglund: ”För mig är filosofi någonting som angår alla”

Filosofen Martin Hägglunds bok This life kommer i september 2020 ut på svenska med titeln Vårt enda liv: Sekulär tro och andlig frihet. Han är professor i litteratur vid Yale och bor i New York.

Till hösten kommer han till Sverige för besök på Internationella författarscenen i Stockholm och Bokmässan i Göteborg.

Andliga frågor kan inte separeras från materiella frågor, och existentiella frågor inte från ekonomiska

Vad vill du göra med din bok Vårt enda liv?

Jag ville skriva en bok som ger ett nytt perspektiv på fundamentala filosofiska frågor om livet och döden, men som också erbjuder en ny politisk vision. Kärnargumentet i boken är att andliga frågor inte kan separeras från materiella frågor, att existentiella frågor inte kan separeras från ekonomiska frågor. Vår ekonomi är inte en separat sfär, utan ett uttryck för vad vi kollektivt prioriterar och värderar.

Din bok har redan fått mycket uppmärksamhet, särskilt i de engelskspråkiga länderna där boken först blivit utgiven, såsom USA, Storbritannien och Australien. Hade du förväntat dig detta?

Förra året var omvälvande på grund av det enorma mottagandet boken fick i USA. Min ambition var att skriva en bok som både kan uppskattas av en bred allmänhet och tas på största allvar av experter, men att boken skulle väcka ett så stort gensvar över hela spektrumet av läsare hade jag aldrig kunnat förutse.

Handlar om hur vi ska förstå våra liv i grunden

För mig är filosofi någonting som angår alla, eftersom det handlar om hur vi ska förstå våra liv i grunden, så det har varit fantastiskt att ta del av hur boken griper tag både i dem som är erfarna läsare och dem som möter filosofi för första gången.

Jag har verkligen imponerats av Volantes utgivning de senaste åren

Vad har du för förväntningar på den svenska utgivningen och samarbetet med Volante?

Min bok kommer att ges ut i många länder i år, men den personliga höjdpunkten för mig är den svenska översättningen. Jag har verkligen imponerats av Volantes utgivning de senaste åren, så jag ser fram emot att arbeta med dem och även att själv vara delaktig i översättningsarbetet.

 

Volantes manifest för deep work (djupjobb)

Vi pratar här på Volante om mötesfria deep work-torsdagar. Men vad exakt menar vi med detta? Här är min tolkning av djupjobb eller djuparbete — och för vad som gäller på Volante.

Först: notera beskrivningen av djupjobb – till skillnad från ytjobb – utifrån Cal Newports Deep work: hur du finner fokus och djupjobbar i en distraherande värld:

” DJUPJOBB: Arbetsuppgifter utförda i ett ostört koncentrerat tillstånd där man utnyttjar hela sin mentala kapacitet. Detta arbetssätt ökar arbetets kvalitet, skärper utövarens skicklighet och ger resultat som är svåra att kopiera.”

Lite bakgrund. Det här är ett ämne som jag har varit intresserad av länge. Till exempel så har jag burit med mig det här korta blogginlägget om hur arbetet skiljer sig åt mellan de som gör och de som är chefer — läs detta också — av programmeraren och riskkapitalisten Paul Graham. Även Dan Pinks bok När och förstås Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt är givna sidoläsningar, liksom Flow av Csikszentmihalyi.

Deep work för Volante

Nedan 15 punkter för vad som gäller för deep work och djupjobb på Volante. Jag ser dessa som ramar men också som någon kan modifieras och diskuteras kontinuerligt.

1. Deep work utgör ingen paus (tvärtom)

Att djupjobba innebär det tuffaste kreativa koncentrationsjobb du kan tänka dig. Det är då du åstadkommer mästerverken. Det handlar om att använda ”hela sin mentala kapacitet”.

2. Riskera aldrig onödig självdistraktion

Undvik sådant som riskerar att störa ditt flow. I klartext: Förbjud dig själv att posta något på morgonen som gör att du är nyfiken på responsen. Låt ingen tvättmaskin eller diskmaskin pipa. Givetvis se till att inga aviseringar dyker upp på de skärmar som du använder eller har inom räckhåll (och lägg bort ifrån räckhåll!). Ha inte heller lösa trådar framme kring eventuella möten eller annat som behöver följas upp.

3. Sätt vanor för deep work

Vig tid åt det viktigaste, nämligen det viktigaste jobbet. Annars blir det aldrig gjort. Planera in i ditt schema och ha helst fasta tider för djupjobb. Om möjligt, ha en plats eller vissa platser som du vet är lämpliga för djupjobb.

4. Deep work behöver inte pågå just en hel dag

Djupjobb kan ske i olika perioder. Ju djupare, desto mer tid, men det är inte alltid möjligt att viga en vecka åt en uppgift eller ens en dag. Det är inte heller lätt att hålla koncentrationen för djupjobb under lång tid och annat kanske kräver sin uppmärksamhet (deep work får inte bli en undanflykt, se punkt 9), liksom att djuparbete också kräver avkoppling som motvikt. Tänk därför djupjobb på olika nivåer: en timme, två timmar, en halvdag, en dag osv. 45 minuters djupjobb är bättre än inget alls för att få något viktigt verkligen gjort. Välj din egen strategi.

Nåbara och motiverande mål

5. Sätt mål för deep work

Målen för djupjobbet ska vara nåbara och motiverande. Du ska ge dig själv chansen att kunna lämna djupjobbandet med den sköna känslan att målet är uppnått. Men den känslan uppnår inte heller om målet är för enkelt att nå (se punkt 1). Deep work hänger ihop med prestation och kvalitet.

6. Vet vad du ska göra på förhand

Planera på förhand och se till att du har allt du behöver tillhands. Börja inte djupjobbspasset med att fundera över vad du ska göra, var olika dokument ligger eller vilka mål som du ska sätta. Det ska du ha gjort på förhand. Då du startar är det rakt in i fokusfältet. Men notera, planering kan också utgöra innehållet för ett djupjobbspass (men då har du planerat för detta…)

7. Markera för andra

Hörlurar på. En skylt på skrivbordet eller en keps på huvudet. En notering i kalendern (”fokusjobb”, ”to do”, ”djupjobb skriva X”). Kanske en stängd dörr. Eller ha en särskild plats som för alla signalerar: här pågår deep work. Alla knep är tillåtna.

8. Respektera andra

Om andra har markerat djupjobb – undvik i det längsta att störa. Är det svårt att avgöra? Tänk en gång till. Ställ sedan frågan: får jag störa? (Och respektera ett nej.)

Ytjobb behövs också ibland

9. Deep work får inte bli en undanflykt

Att säga att man djupjobbar, eller vara iväg för sådant jobb, får inte vara ett skäl för att undvika den kollektiva kreativa processen, nödvändiga avstämningar eller en flykt från gemensamma uppgifter. Tydliga vanor bidrar därför till att tydliggöra balansen mellan olika aktiviteter, både gentemot en själv och andra. Ytjobb behöver också göras ibland.

10. Deep work kan göras i rörelse

För att skapa uthållighet under en längre djupjobbsperiod är det nödvändigt med pauser. Det är också viktigt att se sitt problem och sin uppgift från olika perspektiv, både nära och från håll. Att röra sig – ta en promenad eller ut och spring – och fyll på med ljus och syre är inte sällan både nödvändigt och en bra metod. Blanda dock inte ihop deep work-tillståndet med träning. Att springa i långsamt maratontempo för att reflektera över något kan fungera som deep work (om du är van vid sådana pass), medan ett hårdare träningspass utgör inget annat än en paus (även om sådana behövs också!).

11. Deep work kan ske med andra

Djupjobb sker oftast var för sig, men kan ske med andra om alla är med på modellen – tydliga ramar som innebär att alla undviker störningar, med fokus på en uppgift och vad som ska uppnås. Antingen kan man jobba tillsammans och då eftersträva en s.k. whiteboard-effekt: visualisera och pressa varandra att komma vidare. Alternativt parallellt, inte minst för disciplinen.

Bättre och lycklig

12. Deep work ska göra dig bättre och lycklig

Ibland är det något som bara behöver göras, men om inte djupjobbandet gör dig lycklig eller leder till förbättringar på sikt då vet du bara en sak – du håller på med fel saker, du ska hitta något annat att lägga fokus på.

13. Deep work behöver inte alltid dator

För att undvika distraktioner, få en bra start, ha variation i arbetssättet – är det möjligt att börja eller helt arbeta utan dator?

14. Deep work är inte att ”jobba undan”

Att beta av mejl är bra och behövs. Att fokuserat sortera papper eller dokument utgör också en verklighet. Men rutinarbete ska inte blandas ihop med djupjobb.

15. Deep work är inte bara jobb

Djuparbete samt fokus- och flowtillstånd är inte bara något som berör jobb, utan allt som hänger ihop med utveckling (för mer om detta, läs Peak av K Anders Ericsson). Låt också flowtillståndet råda under paustillfällen. Spela piano. Spela tennis. Dansa. Framför allt, dansa. Kolla inte mejlen innan du lägger dig för att sova. Gör något annat koncentrerat och ostört. Det finns inget mer avkopplande.

Klas Ekman och jag på Volante — och boken Deep work.