Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

#nyttjobb: Volante söker seniora frilansredaktörer

Vi vill göra världens bästa böcker. Därför vill vi också arbeta med de bästa. Vi söker erfarna frilansande redaktörer för såväl längre redaktionella åtaganden som snabba punktinsatser.

Den här gången med fokus på redaktörer för vår utgivning av psykologi-, ekonomi- och managementböcker. (Men vi söker förstås alltid bra personer att jobba med, så du är fri att ta kontakt med oss även om populärvetenskap eller filosofi är vad du hellre föredrar.)

Vi söker dig som:

  • drivs av samma vision som Volante, att bidra till en klokare värld genom ett tillgängligt och underhållande språk (”klokt & roligt”).
  • är maniskt noggrann när det gäller språk och stil, har känsla för estetik och form samt gärna vill vara med i en titel- och omslagsdiskussion.
  • har järnkoll på notapparater och källförteckningar och älskar att resonera kring valet mellan Harvard och Oxford (men är bestämd angående -kommat).
  • har samma järnkoll på namn i genren som Simon Elvnäs, Daniel Pink och Simon Sinek, och har såväl Jan Carlzons Riv pyramiderna som Micael Dahlens Nextopia som självklara referenser.
  • troligen bläddrar i Daniel Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt några gånger per år.
  •  noterar att det blev ett blanksteg för mycket i början av den här raden.
  • är nyfiken på och intresserad av samhällsutveckling och forskning, och brinner för att strukturera och förfina experters kunskaper och goda idéer.
  • håller deadlines för heliga kor och aldrig surfar på dem.
  • hade kunnat korta den här alltför långa punktlistan till högst fem punkter (och räddat den från galna metaforblandningar) samt tycker att det gör ont när ”före” och ”innan” används felaktigt.

Hör av dig med en presentation av vem du är och vad du har arbetat med för projekt. Vi ser fram emot givande samarbeten.

 E-post till jobb@volante.se

För frågor kontakta redaktionsansvarig Mattias Pettersson på mattias@volante.se

Arash Sanari om Augustnomineringen, året som gått och sin far

För ett år sedan släpptes Arash Sanaris debutbok Sverigevänner : Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn.
Tidigare i höstas blev den nominerad till Augustpriset i klassen Årets svenska fackbok.
Men hur har det påverkat författaren – och hans far (som med sina underbara och skarpa gamla dagboksinlägg har charmat varenda läsare)?  
Nu har boken varit ute tolv månader. Att det varit stort för dig vet vi, men hur har det egentligen varit för din pappa Jamshid? Vi är många som undrar…
– Pappa rubbas inte så lätt. Han skulle kunna vinna 250 miljoner på lotto och när journalisten frågar ”vad har du köpt för pengarna?” så skulle han bara titta uttryckslöst på vederbörande och säga: ”Varför skulle jag köpa något för pengarna?” Men han har fått många roliga brev –alltså brev. Fysiska. Brev. Papyrus alltså. Från gamla bekanta från de första åren i Sverige som kommer ihåg honom. Det är coolt. Gamla gubbar som börjar brevväxla vid 80 års ålder!
Du har fått en ny roll som integrationsexpert. Var du beredd på det, eller var det en plan?
– Expert? Smickrare där. Men nej, det var ingen plan. Jag har färre planer i livet än vad folk tror. Jag kollar ofta bara två steg fram. Steg ett var att skriva boken. Steg två att släppa den. Större plan fanns det inte.
Vad har du fått för sorts respons? 
– Att många invandrare skulle känna igen sig utgick jag ifrån. Om det gör de ju. Men att så otroligt många svenskar skulle finna historien ögonöppnande … Jag vet inte om det förvånar mig, men det säger ändå något om att den här historien behövde komma ut.
När jag – lätt halvhysterisk –ringde om Augustprisnomineringen så var du lite frågande. Hade du inte hört talas om priset?
– Haha, jo, jo, det hade jag. Jag låter sådär bara.
Om du vinner får du 100 000 kronor. Vad gör du för dem?
– Varför skulle jag köpa något för pengarna?

Ryan Holiday om pandemin och ”Hindret är vägen”

Ryan Holidays bok ”Hindret är vägen” om stoicismen har genom åren blivit en favorit hos allt från idrottare och företagsledare till statsmän.
Under pandemin har den blivit ännu mer populär – och nu finns den äntligen på svenska.
För Volante berättar han vad vi kan ha för användning av den stoiska filosofin och varför vi verkligen behöver den.

 

Vad kan vi få för hjälp av stoikerna under pandemin?
– Som stoikerna sa, ödet är nyckfullt. Det bryr sig inte mycket om våra planer och absolut inte om stabilitet. Vi människor har ofta behövt uppleva sånt här, vi som lever i den här tiden har bara varit bortskämda. Marcus Aurelius skrev ”Självbetraktelser” under den Antoniska pesten. Seneca såg Rom brinna ned. Historien är tuff och vi lever just nu i en tuff historisk tid. Som jag skriver i boken är det bästa vi kan göra att tuffa till oss i stället för att bara försöka hoppas på att allt ska gå vår väg.

Vi kan inte kontrollera vad som hänt. Det enda vi kan göra är att kontrollera hur vi reagerar.

Finns där något råd som du tycker är extra viktigt att ta till sig, för den vars affärsverksamhet går knakigt eller som förlorat sitt jobb?
– Ge dig själv en minut – stoikerna skulle aldrig påstå att det inte gör ont och att du inte får känna någonting. Men de skulle vänta tills du återfår fattningen och säga, ”Okej, vad ska du göra nu?” Kom ihåg att vi inte kan kontrollera vad som hänt. Det enda vi kan göra är att kontrollera hur vi reagerar. Vi kan välja att använda tiden på ett produktivt sätt, vi kan välja att lära oss något och vi kan välja att bli bättre på grund av det som inträffat.

 

Vad har du fått för reaktioner på boken under pandemin?
– Det har varit ödmjukande att se hur boken nått en stor läsekrets under de senaste åren. Att skriva en bok om antik filosofi är inte direkt någon given succé och det var oklart om över huvud taget någon skulle vara intresserad. Men det visade sig att stoikerna visste vad de pratade om och att den visheten fungerar minst lika bra idag. Jag tror att det är därför boken blivit så populär hos allt från idrottare till statsmän.

Jag har försökt göra den här tiden till levande tid istället för dödtid.

Hur har du använt stoicismen under isoleringen och nedstängningen i USA?
– För att citera Robert Greene lite fritt, så har jag försökt göra den här tiden till levande tid istället för dödtid. Givetvis skulle jag ha föredragit att vi i USA haft bättre ledare som tagit bättre beslut, men det är som det är. Jag vill få så mycket gjort som det går och tillbringa så mycket tid som möjligt med min familj. Jag försöker göra saker som får mig att känna mig levande, trots allt. Och när jag ser tillbaka på det senaste året så är jag stolt över att jag inte bara har suttit och väntat på att allt ska återgå till det normala. Jag gjorde vad jag kunde av det som nu blivit det nya normala och antagligen kommer att vara det en tid framöver.

 

Ny, hyllad bok. Välkommen till online-release med Jonna Bornemark

Välkommen till online-release med Jonna Bornemark, där hon berättar om sin nya bok Horisonten finns alltid kvar.

Tisdag 10 november kl 17.00-18.00 via videosamtalsverktyget Zoom. (Det går att koppla upp sig 10 minuter på förhand, och det fungerar att använda länken både via valfri webbläsare och deras app, och både via mobil och på dator.) 

Jonna kommer inleda med att presentera boken innan hon kommer svara på frågor. Mejla på förhand till jonna@volante.se, eller ställ frågor i chatten.

HUR? Klicka här för inbjudan till zoom-mötet

Samtidigt erbjuder vi specialpris via Volanteshop om du vill beställa hem boken för 169 kronor + frakt (enhetsporto 39). Signerad bok? Mejla till till Gamla stans bokhandel där du kan beställa och få boken signerad och inslagen för 189 kronor — och skickad till valfri adress för samma enhetsporto.

Fantastiska recensioner

Jonna Bornemark har redan innan boken släpptes börjat få fantastiska och stora recensioner. Nedan Jan Gradvalls krönika i Dagens Industris fredagsbilaga Weekend.

Jan Gradvall i Dagens Industri:

Hennes nya bok Horisonten finns alltid kvar skulle kunna beskrivas som en lovsång till ödmjukhet och förundran. Att få oss att förstå mycket som vi fortfarande inte känner till.
Bilden som Jonna Bornemark använder är en horisont.
Tänk dig att du tittar mot en horisont ute på havet. Vid horisonten finns en ö. Du kan åka till den ön och undersöka den, lära dig allt om ön. Men när du kommer dit får du syn på något annat längre bort. “Vid varje ö väntar en ny horisont”.
Varje gång som vi tror oss veta allting om någonting finns det saker längre bort som vi just nu inte ser eller kan förutsäga.

“Förundran är därmed inte okunnighet – utan vetande om vad jag inte vet.”

En insikt som för de flesta är djupt oroande. “Det är svårt för människor att leva med öppna horisonter”, skriver Jonna Bornemark. “Vi vill så gärna ha kontroll och trygghet. Vi vill veta vad som gäller, vad som är sant och vad som inte är sant”.
Vårt kontrollbehov märks på alla plan, från det privata till det politiska. Ingen politiker har någonsin sagt i en debatt: “Jag vet inte. Jag hoppas att det här visar sig vara rätt beslut, men säker är jag inte.”
Det är när vi tror oss veta allt som vi kan ta katastrofalt dåliga beslut.
Som en väg framåt ur kriser lyfter Jonna Bornemark fram Aristoteles och hans hyllning till icke-vetande och förundran.
Förundran jämställs just nu med svaghet och osäkerhet. Men förundran stannar aldrig i sig själv utan leder vidare mot kunskap.
Jonna Bornemark: “Förundran är därmed inte okunnighet – utan vetande om vad jag inte vet.”
I sin bok visar hon att vi ofta är omgivna av mer kunskap än vi tror, men letar på fel ställen.
____________________________________

Fler kommer kunna fortsätta i hennes spår

Alexandra Borg i Dagens Nyheter:

I sin nya bok Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet, också den utgiven av det publicistiskt ansvarsfulla förlaget Volante, går Bornemark ett steg vidare i sin uppgörelse med mätbarhetssamhället. Denna gång är kikarsiktet inställt på ett av den förra bokens mest centrala teman, det Bornemark kallar ”horisonten av icke-vetande”, det som i dagligt tal kallas ovisshet. Detta att inte veta, att låta världen skälva, som Bornemark så fint uttrycker det, är en ytterst viktig dimension av den mänskliga erfarenheten. Som sådan är den något vi borde bejaka, inte förtränga.

/…/

Strukturen /i boken/ är tredelad: en gedigen genomgång av vad omdöme är, en beskrivning av omdömets hinder och sist men inte minst handfasta råd om hur vi odlar vårt omdöme. Argumentationen är rak, övertygande; Bornemark presenterar en kritik som både är ödmjuk och rakbladsvass, och framför allt konstruktiv. Det är en kritik som visar på alternativ och tillhandahåller förslag på konkreta motståndshandlingar – sätt att odla omdömet och därmed på sikt komma tillrätta med ratiofundamentalismen, med pedanternas världsherravälde.

/…/

Framställningens styrka ligger i Bornemarks förmåga att, för att stanna kvar inom filosofin, väva samman logos och patos: alltså övertyga både genom resonemang och känslor. Detta görs med en å ena sidan tydlig dialog med praktikers berättelser, med tidigare studier och dokument, å andra sidan egna, privata erfarenheter och känslor. ”Saklig” är vanligtvis ett tråkigt och torrt ord; så är inte fallet hos Bornemark. Här är sakligt stringent. Tack vare hennes gedigna empiri, de skarpa analysverktygen, kommer fler att kunna fortsätta verka i hennes spår, praktiskt som teoretiskt.

/…/

Vikten av att våga blicka ut mot horisonter av icke-vetande illustreras fint i bokens layout. Formgivaren har låtit omslagsbildens horisontlinje löpa över och in i framsnittet. Under läsningen blir det därmed omöjligt att släppa himlaranden ur sikte.

Det som gör boken verkligt angelägen…

John Sjögren i Svenska Dagbladet:

Vi har, menar Bornemark, på arbetsplatser och i samhället i stort skapat en kultur som hindrar människan att utveckla sitt omdöme. Alltså just den förmåga som handlar om att förhålla sig till icke-vetandets horisonter. I boken ger Bornemark ett antal exempel på sådana hinder, men också strategier för att odla den förbisedda omdömesförmågan. Ja, här uppmanas rent av till motstånd. Men, är Bornemark noga med att poängtera, inte revolution.

/…/

Det som gör Bornemarks bok verkligt angelägen är att hon påminner oss om att människan inte kan reduceras till en kalkylerande maskin. Och kanske är det en av filosofins främsta uppgifter: att påminna oss om att vi är människor. Samt att lära oss hur lite vi egentligen vet.

_________________________________________

Vass och varierad, relevant och bitvis rolig

Erik Cardelús i Opulens:

Tiden är ur led. Men vad göra åt saken? Uppvärdera och ge mer plats för omdömet, menar Bornemark. I det avslutande kapitlet ”Att odla omdömet” ges rikligt med förbättringsförslag, vissa skarpare än andra.

/…/

Ett annat sätt är att utöva mikromotstånd; inte efterfölja de onödiga byråkratiska pålagor som drabbar de människonära verksamheterna. Även makromotstånd behövs, men via bredare allianser så att inte enskilde medarbetare hamnar i skottglugg och skamvrå. Avpapprifiera och manualgallra, lyssna på varandra, inte blunda för systemfel och även tillämpa andra kunskapsformer än de vetenskapliga.

/…/

Djuplodande och direkt, vass och varierad, relevant och bitvis rolig, så kan boken sammanfattas.

______________________________________

Smakprov ur ”Sverigevänner”: Pappa Jamshid deltar i ett svenskt förstamajtåg.

Sverigevänner: Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är inte bara Arash Sanaris bok. Här ryms även ett stort antal utdrag ur pappa Jamshids dagböcker skrivna under 80- och 90-talen, utdrag som väckt oerhört mycket varma känslor hos läsarna.
Nedan följer Jamshids minnen av första gången han deltog i ett förstamajtåg i Sverige. 

”Skillnaden mellan våra första år i Sverige, i slutet på 80-talet, och de nästkommande åren då vi etablerade oss på västkusten i början av 90-talet känns så distinkta. 1987 såg jag ett förstamajtåg i Laxå. Det chockade mig i all sin » gullighet «. I min värld kunde inte detta på något som helst vis klassas som en demonstration. Det var så ordnat. Så lugnt. Respektfullt. Som en stilla vårpromenad. Jag kunde föreställa mig hur även den girigaste rovkapitalist hade kunnat kavla upp ärmarna och gått med. På banderollerna stod det » Bättre sjukvård «, » Bättre barnomsorg «, » Bättre skola «. Ingenting provokativt. Inget med udd. Bara allmänna plattityder som ingen människa kan gå i polemik mot. Inga konkreta förslag. Ingen som ska avgå. Ingen som ska hållas ansvarig. Bara lite bättre här, och gärna lite bättre där.

Jag var van vid de våldsamma demonstrationerna i Teheran 1978 och i Paris. Jag förväntade mig brinnande lastbilar och demonstranter i ansiktsmask och palestinasjal. Jag hade lite hjärtklappning på vägen dit. Hade tagit på mig bra skor. I fall vi måste springa. Att konstatera hur landet låg hade en kraftig passiviserande effekt på mig. Var alla strider redan vunna?”

 

Återfann dagböcker – nomineras nu till Augustpriset

Arash Sanaris Sverigevänner : Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn har blivit nominerad till Augustpriset 2020.

Här berättar fyra personer som på olika sätt varit inblandade i processen om hur boken kom till och vad som fick Filip & Fredrik att köpa filmrättigheterna.

  

 

Micael Dahlen, ”upptäckaren”

”Arash och jag har känt varandra i flera år och har alltid studsat tankar och idéer mellan oss, till och med försökt få ihop en teveserie som rann ut i sanden. Häromåret ”flyttade han in” på stället där jag brukar vara när jag inte är på Handelshögskolan och när han berättade om att han satt och skrev ner sin pappas dagboksanteckningar pratade vi om vilket spännande format det skulle kunna bli och jag peppade honom att skriva en bok och satte ihop honom med Volante.”

 

Arashs pitchmejl till Volante

” Hej Tobias!

Jag har fått dina kontaktuppgifter av Micke Dahlen. Jag har suttit och ruvat på informationen ett tag, men nu känner jag att det är dags att göra slag i saken.

Jag är 37 år gammal, från västkusten men sedan många år bosatt i Stockholm. Jag jobbar till vardags som specialistläkare, men har också i många år burit runt på en idé till ett bokprojekt. Som du förstår är det här du kommer in i bilden:) Jag nämnde det för Micke för något år sedan när vi funderade på att göra lite tv ihop, han tyckte det lät intressant och sporrade mig att ta tag i saken.

Sagt och gjort, sedan ett halvår tillbaka har jag dragit ned min kliniska verksamhet till deltid och skrivit på deltid. En kort hisspitch av projektet är att jag hittade min och pappas gamla dagböcker när han sålde vårt gamla hus och barndomshem. Du förstår, när jag kom till Sverige 6 år gammal vantrivdes jag stort och en barnpsykolog de tog mig till rekommenderade att jag skulle skriva/rita dagbok för att få mina tankar på print. Jag ville inte riktigt, så pappa började skriva själv. För att visa att vuxna också kan. Båda gillade det, och helt oberoende av varandra skrev vi i flera år ned våra betraktelser av Sverige. Jag från mitt barnperspektiv, han från sitt vuxna. När jag läste igenom dem insåg jag rätt snabbt att det här är ganska starkt. Min resa från att ha varit utanför till att bli ”svensk”, och hans initiala hoppfullhet som gradvis blev mörkare och mörkare.

Jag bifogar de första 10 kapitlen, med ett litet förklarande förord jag slängde ihop (inte helt olikt det jag skrev ovan). Jag har ingen aning om vad en passande titel vore. Jag tycker själv det är jäkligt bra, hoppas du gillar det också.

Jag nås på denna mail eller telefon: XXX-XXXXXXX

Allt gott;

Arash Sanari”

Boken blev verkligen en självbiografisk skildring i romanstil. Om vi hade satt ”roman” på omslaget hade inte det varit missvisande.

 

Tobias Nielsén, förlagschef

” Arash mejlade mig och presenterade sig, lite oklart varför, med att han var från västkusten. Då kallade han boken ’Dagbok i två generationer’. Sedan tog jag och Klas Ekman ett möte med honom. Det fanns inte särskilt mycket skrivet, men det som fanns där var otroligt bra och hade precis rätt tonträff för att vi skulle förstå att den här boken kunde bli lika rolig som rörande och viktig. Själv blir jag särskilt drabbad av de mörka undertonerna under ytan. Det blir bilder av ett Sverige både av idag och från det 80-tal då vi som jobbade med boken växte upp, med oförglömliga karaktärer och en magisk berättelse om vad ett dedikerat föräldraskap kan innebära.

Boken blev verkligen en självbiografisk skildring i romanstil. Om vi hade satt ”roman” på omslaget hade inte det varit missvisande.”

Svårast under arbetet hade vi faktiskt med titeln till boken. När jag sa mitt förslag blev det för första gången helt tyst i telefonen.

Klas Ekman, förläggande redaktör

”Både Arash och jag är från västkusten och jag tror faktiskt att den bakgrunden spelade in när vi samarbetade. För bortsett från den göteborgska Weiron-i-ottan-personligheten, som ju verkligen existerar, finns där en en mycket mer utbredd och särskild sorts samtalston som präglas av en mild ironi och en både road, kärleksfull och lite lätt uppgiven syn på världen som man annars nästan bara läser i intervjuer med göteborgsartister som Håkan Hellström. Den där tonen lyckades Arash fästa på papper. Det som jag tycker gör hans bok så stark är att där inte finns någon bitterhet eller anklagelser, där slås inte in några sanningar eller enkla svar. Som läsare får man istället en inblick i hur två människor möter en ny kultur och försöker anpassa sig till den, med mer eller mindre goda resultat. Det blir så mycket starkare.
Svårast under arbetet hade vi faktiskt med titeln till boken. Vi hade en underbar bild som alla på förlaget älskade. Det gjorde Arash också, men han tyckte att omslaget riskerade att bli för gulligt. Han ville inte skriva en gullig bok, han ville skriva en rörande och rolig, lite åt Fredrik Backman-hållet. Men allt är ju copy, så då gällde det att sätta en hårdare och mer slagkraftig titel för att väga upp det mjuka och mysiga.

När jag sa mitt förslag blev det för första gången helt tyst i telefonen, något som är synnerligen ovanligt när man pratar med Arash. Efter en del resonemang om att det ju, i ordets sanna och minst politiskt befläckade bemärkelse, faktiskt är vad bilden föreställer, så var det fortfarande tyst. Men så skrattade han till och sa ’vi kör’.”

Scenen med pappan på biblioteket kommer jag aldrig att glömma.

Fredrik Wikingsson, delägare i Nexiko som köpte filmrättigheterna

”Jag träffade Tobias, fick ett par böcker och sedan sträckläste både Filip Hammar och jag den. Den var både makalöst rolig och gripande och det gick ganska lätt att se att den skulle kunna överföras till film eller teveserie, för Sverigevänner har en särskild sorts stämning som även skulle göra sig väldigt bra i den formen. Scenen med pappan på biblioteket kommer jag aldrig att glömma.”

Volantes sjätte Nobelpris. ”Det är som om Einstein hade varnat för atombomben”

Nobelprissändning. Jag förstår redan vid första meningen. Det blir ännu ett Nobelpris till en författare som vi givit ut här på Volante.

Timmen tidigare har vi diskuterat omslagen för först en annan nobelpristagare, sedan ytterligare en.

Vi har i kylen i Gamla stans bokhandel under oss en champagneflaska som bara får öppnas vid ett tillfälle: om det blir Nobelpris till en författare som vi givit ut.

Nu hände det igen.

Årets Nobelpris i kemi tilldelas Jennifer Doudna för upptäckten av ett av genteknikens skarpaste verktyg, gensaxen CRISPR (läs mer om priset här). Det blir den sjätte nobelpristagaren som är knuten till Volante.

som om Einstein hade varnat för atombomben.

Det här priset är ett stort ÄNTLIGEN. Boken Sprickan i skapelsen, som beskriver bakgrunden till det som lett fram till priset, är enorm på många sätt. Det är en detektivroman på forskningslabben, på jakt efter den stora upptäckten. Men boken väcker också några av de viktigaste frågorna för mänskligheten framåt. Var går den etiska gränsen för hur mycket vi kan manipulera med liv?

Det är som om Einstein hade varnat för atombomben.

Varför ger vi på Volante ut böcker? Jag brukar säga att det är för att förändra och påverka samtalet, på sikt bidra till en bättre värld. Vi vill därför arbeta med personer som kan något, som kan berätta om det, och vill göra det.

Vilka böcker minns vi från historien?

Vi har kallats för nobelprisförlag. Många skulle då tänka utifrån litteraturpriset enbart. Men böcker och litteratur handlar på lång sikt om att göra avtryck och böcker som vi bär med oss över tiden är inte sällan skrivna av filosofer, tänkare och vetenskapspersoner. Det är sådana böcker som vi vill ge ut.

Tänk bakåt. Vilka böcker minns vi från historien? Vid sidan om de stora berättelserna (såsom Odysseus och Bibeln), så har vi personer som Aristoteles, Sigmund Freud, Karl Marx, Adam Smith och François Voltaire. Typiska Volanteförfattare.

Inte desto mindre kan det bli en litteraturpris imorgon. Både Ngugi och Adonis har favorittippats. Lika stora tänkare i sina kategorier. (Ja, vi ska köpa en flaska till inför imorgon!)

***

Tillbaka till omslagen som vi diskuterade. I maj nästa år släpper vi nya boken från Daniel Kahneman, Ekonomipristagare 2002 och levande legend med bland andra boken Tänka, snabbt och långsamt. På engelska kommer den heta Noise och släpps samtidigt. Vi diskuterar fortfarande vad den svenska titeln blir. (Lita på att vi kommer återkomma om denna bok!)

Sjätte nobelpristagaren

Nästa höst blir det utgivning av Paul Nurse bok Vad är liv? Biologins hemligheter i fem kapitel. Han fick Nobelpriset i medicin eller fysiologi 2001, rande kontrollen av cellcykeln, och kan kort sagt allt om livet från ett biologiskt perspektiv är. Det blir en kort, underbar bok.

I vår lista över tidigare pristagare hittar vi dessutom Richard Thaler (Beslut och beteenden) och Mohammad Yunus. Vi har även köpt rättigheterna för Frank Wilczeks kommande bok (Fundamentals).

 

>> Prenumerera på Volantes nyhetsbrev här.

Här äger Bokmässan rum (bland annat)

Jag fick ett samtal från SVT:s kulturredaktion i fredags (blev det här). Hur påverkar det Volante att Bokmässan är inställd?

Men Bokmässan är inte inställd.

Vi är snarare med och arrangerar den. En av få scener där årets Bokmässa äger rum och tar plats kommer vara Gamla stans bokhandel, som vi driver under oss på butiksplan här på Stora Nygatan 7 i Stockholm.

Den stora mässan i Göteborg är ändå inställd, så som den brukar vara. Jag var där första gången 1994 som ung journalist, intervjuade nu döda författare som Norman Mailer och PO Enquist. Listan på alla författare som vandrat i korridorerna och på mässgolvet är fantastisk.

Det har gått många år sedan starten 1985. Traditionen har blivit stark. Visst kommer vi sakna alla möten med läsare, författare, bibliotekarier, journalister. Det är ett myller av människor och ord som är lätt att älska.

Ingen har velat att Bokmässan ska genomföras utan möten och publik. Men samtidigt är vi nog många som är nyfikna på de olika former och format som nu växt fram, och som hjälpts åt för att det ska bli en bra mässhelg trots allt.

I Gamla stans bokhandel tar den fantastiska samtalsscenen Se människan plats, med några av Sveriges främsta författare, inklusive några på Volante. Det är Svenska kyrkan som fortsätter sin mångåriga tradition, men den här gången inte i mässhallen i Göteborg, utan på vår lilla scen. Detta sker i samarbete med förlaget Polaris, men med författare från alla etablerade förlag.

Alla är välkomna. Ingen publik i själva rummet, men med högtalare ut mot gatan och signeringar efteråt. (Här finns hela programmet för fredagenlördagen och söndagen.)

Bokmässan äger även rum på andra scener. De aktiviteter som sker inom ramen för det officiella programmet – där Se människan-scenen ingår – kommer även sändas på Bokmässan Play. Fördelen blir tillgängligheten.

Här kan du läsa mer om Volantes program för Bokmässan 2020.

På Volante kompletterar vi detta med två releaser – ikväll Sara Öhrvall med Ditt framtida jag, imorgon Johan Norberg med Öppen/Sluten, och på torsdag förhandssläppet av Martin Hägglunds Vårt enda liv (alla välkomna, kl 13-14 i bokhandeln!).

Inte Göteborg. Inte myllret. Inte de långa dagarna (och nätterna) med mängder av möten och obligatorisk förkylning som följd.

Kan vi återskapa något av magin? Jag hoppas det.

Martin Hägglund, ”live in Sweden”

Martin Hägglund, Yale-professorn, författaren, filosofen, sommarprataren — och enligt Prospect en av världens 50 främsta samtida tänkare — besöker Sverige i samband med lanseringen av Vårt enda liv: Sekulär tro och andlig frihet. Den engelska versionen var en av förra årets mest omtalade böcker, och nu kommer på svenska en ny version, som har utvidgats och fördjupats av Martin Hägglund.

Under september/oktober kommer det bli ett antal tillfällen att höra och se honom live i Stockholm eller virtuellt.

OBS! Detta program uppdateras med fler punkter och med länkar till genomförda samtal och framträdanden vartefter.

Torsdag 24:e september kl. 13:00–13:45 Utomhussignering av den första leveransen böcker på Stora Nygatan 7 i Gamla stan, Stockholm.

Lördag 26:e september kl. 17:00–17:45 i ett samtal med ärkebiskop och teologie doktor Antje Jackelén (moderator Mats Almegård), på Se människan-scenen live i Gamla stans bokhandel, Stora Nygatan 7. OBS! Ej publik i bokhandeln, men skärm och högtalare för titt ute på gatan, samt tillfälle till köp av signerad bok efteråt utanför bokhandeln!

Söndag 27:e september kl. 12:00-12:30 i ett samtal med Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik och Karin Pettersson, kulturchef på Aftonbladet (moderator Johar Bendjelloul) från Bokmässans scen på Fotografiska muséet i Stockholm (ej publik).

Torsdag 1:a oktober kl. 18:00-19:00 i ett samtal med Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter och Kristina Ljunggren, kaplan i Storkyrkoförsamlingen i Storkyrkan. Begränsat antal platser, först till kvarn: Maila till storkyrkan1okt@gamlastansbokhandel.se för biljett.

Måndag 5:e oktober kl. 18.00-19.30 i ett samtal med författaren Nina Björk, professor emeritus i sociologi Göran Therborn och  Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, i ABF-huset, Sveavägen 41 (moderator Enna Gerin, Katalys). OBS! Fullsatt men kommer att kunna följas digitalt.

Torsdag 8:e oktober kl 19:30-20:45 i ett samtal med Johanna Koljonen på Kulturhusets Internationella författarscen.

Hur grön är vår röda klimatbok?

Det talas i förlagsbranschen mycket om klimatkompensation, pappersboken vs eboken ur klimatsynpunkt och vad vi som förlag kan göra för minska vår påverkan på klimatet. Vi på Volante trycker på FSC-märkt papper, men för Mattias Goldmanns bok Klimatsynda! Så räddar vi planeten med lust, lättja, girighet, vrede, avund, högmod och frosseri var det extra viktigt att göra allt vi kan för att minska bokens ekologiska fotavtryck. Så, hur gör man denna röda bok extra grön? Här är listan – utöver bokens funktion som klok och rolig kolsänka, så klart. 

  • Rubrikerna i bokens inlaga är satta med Ryman Eco, ett typsnitt framtaget för att reducera mängden trycksvärta.
  • Brödtexten är satt med Stempel Garamond LT Std, ett klassiskt typsnitt som är ett av de mest ekonomiska ur samma perspektiv.
  • I arbetet med sättningen har onödiga blanksidor tagits bort för att minska pappersanvändningen.
  • Bokens format är ett standardiserat format som är framtaget för att vara så kostnadseffektivt som möjligt, och är därmed också optimerat för att minska materialsvinn.
  • Boken är tryckt i Sverige på FSC-märkt papper från svenska träd. Tryckeriets närhet till förlagets lager medför att avtrycket från transport av upplagan är reducerat.
  • Bokens kvarvarande klimatpåverkan har kompenserats med ett projekt inom förnybar energi som uppfyller både FN:s Clean Development Mechanism och miljörörelsers Gold Standard, levererat av Tricorona Climate Partner. Kompensationen gick till Bhilwara, ett mikroskaligt solenergiprojekt i Indien som årligen förhindrar utsläpp av ca 8 700 ton koldioxid.

 

Klimatsynda av Mattias Goldmann