Yens Wahlgren

Yens Wahlgren

Yens Wahlgren är xenosociolingvist, kommunikatör och skribent. Han jobbar på Lunds universitet och har ett förflutet som journalist. Yens är intresserad av språk som nästan inte finns. Språk som knappt går att använda för kommunikation. Språk från länder som inte existerar, utomjordiska språk, mytologiska varelsers språk och språk som talas i en tänkt framtid eller i en parallell verklighet. Konstgjorda språk i litteratur och populärkultur. Han har en fil. kand i klingonska, och hans ”Klingon as linguistic Capital” är fortfarande ett standardverk i studiet av det utomjordiska språket klingonska och dess talare.

Den växande orkiska språkfamiljen

JRR Tolkiens trilogi om Härskarringen förändrade världslitteraturen för alltid. Världen som han konstruerade till sitt litterära universum blev grunden och inspirationen för hela fantasygenren. Alver, dvärgar och troll hämtade Tolkien visserligen från folktron, men efter Härskarringen har Tolkiens tolkning och framställning av dessa varelser blivit norm i fantasyvärlden.

Orkerna har också haft sina förebilder i folktron, goblins/vättar, även om Tolkien gav dessa onda varelser ett eget namn — orker. Begreppet ”ork” hämtade Tolkien från romersk mytologi där dödsguden hette Orcus, möjligen via omvägen över anglosaxiska där åtminstone Tolkien hävdade att ”orc” var ett ord som betecknade ”demon.” På alvspråken quenya och sindarin heter för övrigt orkerna ”orc” respektive ”orch.”

Orkerna, dessa ondskans kreatur, har fascinerat många läsare och i lajv är det populärt att spela orkiska karaktärer. Det finns hela klaner av ”svartblod” som konstruerar en svartisk kultur och så klart är orkiska eller olika svartiska språk en viktigt komponent.

Tolkien var ju språkprofessor och var sedan tidig barndom mycket intresserad också av konstruerade språk. Olika alviska språk som Tolkien utvecklade för sitt eget höga nöjes skull föregick hans litterära universum. Ja, faktiskt var språken grunden och böckerna bara en biprodukt. När språken utvecklades började Tolkien fundera på och fantisera om vilka varelser som pratade dessa språk och vilken kultur och värld de levde i. Så växte hans universum fram och så småningom kom böckerna om Bilbo och Härskarringen som utspelar sig i denna värld.

De mest utvecklade språken hos Tolkien är det båda alviska språken quenya och sindarin. Quenya är det äldre språket som ibland kallas ”alvlatin” och sindarin är ett språk besläktat med quenya, men som utvecklats parallellt med det enligt sin egen utvecklingslinje. Många alver som talar sindarin har också kunskaper i quenya eftersom det är ett lärdoms- och utbildningsspråk.

Men Tolkien nämner och ger inblick i många andra språk i sin värld, som dvärgiska (khuzdul), entiska, svarta språket och inte minst i orkiska. I böckerna handlar det om några få enstaka meningar på dessa språk. Den enda egentliga meningen på orkiska är denna svordom:

Uglúk u bagronk sha pushdug Saruman-glob búbhosh skai!

Orkerna hade ursprungligen inget eget språk utan talar en förvrängd rotvälska av andra språk, så det finns många olika dialekter. Ondskans härskare Sauron konstruerade (han var alltså conlanger!) ett ondskans esperanto i svarta språket som han ville att alla onda varelser skulle tala. Det gick så där att sprida svarta språket, egentligen var det väl bara nazgulerna som blev flytande, men svarta språket påverkade orkerna, och orkiskan kan väl beskrivas som olika pidginspråk mellan svarta språket och lokala rotvälskedialekter.

Tack vare populariteten att spela orker vid lajv, så behövde man veta mer om orkernas språk, så genom åren har det utvecklats olika varianter av orkiska och svarta språket bland lajvare. Flera svenska orkspråk har sett dagens ljus och det mest spridda torde vara svartiska. De olika språkskaparna har analyserat det som finns om orkiska och svarta språket och extrapolerat det så långt det går och sedan byggt vidare på språket enligt de mönster man tyckt sig se och tagit inspiration från vad man tyckt varit passande. En del av språken har också inspirerats av varandra och lånat in ord från andra svartspråk. Lite som de ”äkta” orkiska dialekterna — de konstruerade orkiska språken är släkt med varandra i och med att de stammar från samma begränsade ordförråd och att några av språken har hämtat in låneord från andra dialekter.

Men inför filmatiseringen av Härskarringen och speciellt inför filmerna om Hobbiten, har orkiskan utvecklats utöver det som var känt i böckerna. I och med att det talas i filmerna har denna orkiska någon slags officiell status. Det är ju inte äkta Tolkienspråk, men . . .

Språken för filmerna har utvecklats av en av de främsta experterna på Tolkiens språk, David Salo, så det är inte vem som helst som tagit sig friheten att bygga vidare på alviska, dvärgiska, svarta språket och orkiskan. I fallet med quenya och sindarin har David Salo kunnat använda mycket av det som är känt om språken och endast behövt göra smärre tillägg — och då är det ofta nykonstruktioner som kan beläggas i Tolkienforskningen. Men när det gäller khuzdul, svarta språket och orkiskan är det mer nykonstruktion inblandat. Låt vara att mycket är kvalificerade gissningar och att David Salo har tagit inspiration från sådana språk som det antas Tolkien gjorde här han modellerade sina olika språk. Så nu finns det mer av svarta språket och mer orkiska i sina olika dialekter. Åtminstone i en halv-officiell version.

Orkiskan som Salo tagit fram, har tagit inspiration i att orkiskan som språk är pidginspråk av befintliga språk, han har alltså kunna låna in ord och begrepp från andra Tolkien språk och orkifiera dem. Ordet för dvärg (som är nykonstruerat) är ”khozd” av khuzduls ”khuzd.” Ordet för alv är ”golug ”vilket kan vara ett låneord från svarta språket, som lånat in det från alviska, eller ett nyare låneord från sindarin ”golodh” som betyder ”en av Noldor” (som en grupp av alver.) Jämför man med det svenska lajvspråket svartiska låter ordet för alv — ”alba” — mer som ett låneord från svenskan. Ett tredje exempel på Salos kreativitet är det orkiska ordet för krig — ”azgar” — som han lånat in från ett annat Tolkien språk adûnaiska — ”zagar.”

David Salo har på detta sätt utvecklat ett pan-orkiskt ordförråd som han tänker sig att alla orker talar, och sedan har han utvecklat olika orkiska dialekter, främst dialekten som dimmiga bergens orker talar.

Om jag skulle gissa över utvecklingen av svartspråken, så tror jag att många av dessa fan-utvecklade språken kommer att titta noga på David Salos neo-orkiska och låna in många av hans ord i sina språk. Andra kommer att bygga nya språk utifrån detta halvofficiella filmspråk och låna in lämpliga ord från lajvspråken. Språkfamiljen kommer troligen att växa.

Nu kan du ta en Game of Thrones-språkkurs

Dothrakiska ser ut att ta upp kampen med na’vi om att bli det mest talade utomvärldsliga språket efter klingonskan. I förra veckan blev dothrakiskan det andra språket som togs upp av ett kommersiellt språkkursföretag. Living Language gav då ut en lärobok i dothrakiska med medföljande CD. En språkkurs uppbyggd precis som de andra språkkurser (i riktiga språk) som Living Language erbjuder. Till det kom också en Dothraki Expanded Online Course, en nätbaserad kurs om fem lektioner (30 dollar för en ettårig prenumeration) samt en Dothraki Companion App för iPhone och iPad där du kan öva in ytterligare 300 ord på hästkrigarnas språk.

Vilket medförde att det utomjordiska språket i viss mån fick anpassa sig till jordiska förhållande.

Tidigare är det bara klingonska som har plockats upp av professionella språkkursföretag, Eurotalk har fogat rymdspråket till sitt utbud av interaktiva kurser på 130 språk. Eftersom deras språkkurser är upplagda på samma sätt för alla språk, fick de koppla in klingonskans skapare Marc Okrand för att uppfinna nya ord som skulle passa in i deras koncept. Vilket medförde att det utomjordiska språket i viss mån fick anpassa sig till jordiska förhållande. Eftersom namn på olika länder ingick i Eurotalks kurser fick vi också veta klingonernas namn för länder, till exempel de nordiska: Suverya’, noregh, Denmargh och SuwomIy. Sökmotorn Bing erbjuder sedan förra året översättningar till och från klingonska.

Sedan tidigare har det också funnits appar för telefoner att köpa för den som vill lära sig klingonska. Och så klart the Klingon Dictonary som kom ut på 80-talet och som sålts i över 300 000 exemplar.

Tv-serien har alltså utvecklat och fördjupat böckerna.

Dothrakiska talas av dothrakierna i Georges RR Martins fantasyepos Game of Thrones, eller Sagan om is och eld som bokserien heter i Sverige. Ett beridet nomadiskt krigarfolk som lever med, och för, sina hästar. Georges RR Martin har mejslat ut en intressant dothrakisk kultur, men producerade bara ett 30-tal ord och namn på språket samt ett par meningar. Språket blev inte till på riktigt förrän tv-serien Game of Thrones där filmbolaget anlitade David J. Peterson för att konstruera dothrakiskan utifrån det som redan fanns. Vilket blev ett fullt utvecklat språk, som låter som en blandning av spanska och arabiska. Georges RR Martin skriver just nu på nästa tegelsten i serien och när han behöver fraser på dothrakiska (eller valyriska) frågan han David J. Peterson! Tv-serien har alltså utvecklat och fördjupat böckerna.

Och nu alltså en språkkurs för alla och envar som vill tränga djupare in i George RR Martins fantasyvärld. Språkkursen är också ett bevis på att det går att tjäna pengar på språk ur populärkulturen. Det går fortfarande att lära sig dothrakiska på nätet, men förmodligen så krävs det bok + nätkurs + app för den som vill lära sig språket riktigt bra. Förmodligen kommer inte dothrakiska att bli ”inlåst” eller stämplas med copyright, men det är inte helt omöjligt. Klingonskan som det har gått att sälja böcker och annat kring under lång tid har drabbats av detta. Paramount Picture har hävdat att de har copyright på klingonska och egentligen på allt som skrivs på språket också! En entusiastisk klingontalare och kampsportsexpert gav ut en instruktionsbok om hur man använder det klingonska vapnet betleH — Secret Fighting Arts of the Warrior Race, Volume 1: betleH yIqel (1994). Paramount fick genom sina advokater författaren att dra in boken efter endast ett kort tag i handeln. Filmbolaget hävdade bland annat sin copyright till språket (och varumärket Klingon.) Den ideella organisationen the Klingon Language Institute, som är en av de främsta anledningarna till att klingonska fått så stor spridning, fick ansöka om att bli ”authorized user” av klingonskan och lägga in en text på sin webbplats:

”The Klingon Language Institute is a nonprofit 501(c)3 corporation and exists to facilitate the scholarly exploration of the Klingon language and culture. Klingon, Star Trek, and all related marks are Copyrights and Trademarks of Paramount Pictures. All Rights Reserved. Klingon Language Institute Authorized User.”

De har sedan gett ut ett flertal böcker på klingonska; Hamlet, Mycket väsen för ingenting, Tao Te Ching, Ghilgamesheposet samt skrifter; HolQeD och jatmey (nyskriven klingonsk poesi) etc. Intäkterna från försäljningen av Hamlet på klingonska har gått till ett språkstipendium som institutet delade ut under ett antal år till lingvistikstudenter.

Är det möjligt att ha copyright på ett språk? Även om det är skapat för konstnärliga skäl? Och man har gett ut en grammatik och ordbok för att folk ska lära sig språket?

Troligen inte. Men det är ingen som vågar utmana ett stort filmbolag i en rättegång i USA. Det skulle riskera att bli väldigt kostsamt. Sedan 1994 när boken drogs in har det också hänt väldigt mycket med språket och det har fått en helt annan spridning. Förmodligen har Paramount en annan inställning i dag.

Ett språk som till en början bara gick att lära sig bakom inloggning var mando’a, som uppkommit i Star Wars-världen. I filmerna finns det bara enstaka skrivtecken av språket, och möjligen en enstaka mening, typ ”stäng dörren.” Det är prisjägarna Boba och Jango Fett, som är mandalorianer, som talar språket. I ett datorspel där man fokuserade på mandalorianer dök en sång på deras språk upp. Därefter fick författaren Karen Traviss uppdraget att utveckla mando’a och det kom att användas i ett 10-tal böcker och seriealbum innan Traviss lämnade Lucasfilm och då slutade hon också utveckla språket och släppte det fritt.

Dothrakiskan skapare David J. Peterson är förmodligen den enda person som i dagsläget kan försörjas sig på att skapa språk. Förutom språken i Game of Thrones har han anlitas för science fiction serier och filmer som Defiance, Star-Crossed, Dominion och The 100. Just nu hjälper han en författare att skapa en ett språk för hennes nya bok.

David J. Peterson är också en av grundarna för the Language Creation Society som samlar dem som har språkkonstruktion som sin hobby, så kallade conlangers. På hemsidan har man också en jobbförmedling, där författare kan annonsera om hjälp med att skapa ett språk till sin bok!

Det är väl ingen lysande arbetsmarknad direkt — men det finns i varje fall en marknad för konstgjorda språk.

En planet – ett språk

DS Bigham som är, assitant professor i lingvistik på San Diego State University, har skrivit en intressant artikel, One Planet, One Language: How Realistic Is Science Fiction Linguistics?, i den dagliga webbtidningen Slate.

Bingham ställer sig frågan hur trovärdig science fiction-lingvistiken är när det är vanligt i science fiction att invånare på en planet alla talar ett och samma språk, när det på jorden finns kanske uppemot 7 000 språk.  Och generellt har han rätt, SF- och fantasyförfattare gör ofta en förenkling, man jämställer olika rymdvarelser eller fantasyvarelser med olika nationaliteter, till exempel att vulcanier är löst modellerade på japaner etc. Författarna ”glömmer” möjligen bort att de tänkta rymdvarelserna bebor en hel planet.

Man kan ju också tänka sig att SF-författare extrapolerar dagens utveckling mot färre språk. Av de kanske 7 000 språk som finns idag talas 52 procent av färre än 10 000 personer. Hälften av världens invånare talar något av de 10 största språken. Många språk är akut utrotningshotade.

Av de kanske 7 000 språk som finns idag talas 52 procent av färre än 10 000 personer

Så om man skriver en SF-historia som utspelar sig i framtiden är det kanske inte så konstigt om man tänker sig att denna utveckling mot färre språk har fortsatt och man kanske har ett planetgemensamt språk? Om en rymdvarelse kom till jorden idag, vilket språk skulle vederbörande då lära sig? Sannolikt engelska eftersom det är så nära vi kan komma ett planetgemensamt språk. Jordiska.

I sin artikel tar Bingham upp ett resonemang av Noam Chomsky, som menar att om en utomjording skulle studera människor, såsom vi studerar grodor, skulle de uppleva att det fanns ett jordiskt språk med dialektala skillnader. Chomsky menar att skillnaderna i språk är mest ytliga.

Tanken att det skulle vara fundamentala skillnader mellan jordiska och utomjordiska språk har såklart avhandlats i science fiction-litteraturen. Kan vi överhuvudtaget göra oss förstådda med en utomjording? Låt säga med en intelligent rymdfarande art av grodor?

Grundexemplet Bingham tar upp i sitt exempel, att planeten Romulus, i Star Treks universum, med runt 18 miljarder invånare enligt rymdskeppet Enterprise xenolingvist Nyota Uhura endast har ”tre dialekter”, är kanske inte så konstigt som det verkar. Känner man sin Star Trek-historia vet man att romulanerna är en utbrytarfolkgrupp från planeten Vulcan. Det var en grupp revolutionära vulcanier som inte ville foga sig i den store vulcaniske filosofens Suraks läror om strikt logik och att undertrycka sina känslor. Så man lämnade helt enkelt planeten och sökte sig till en egen planet.

Kan vi överhuvudtaget göra oss förstådda med en utomjording?

Alltså hade de redan ett språk när de kolonialiserade sin nya planet. Det finns till och med antydningar om att revolutionärerna som blev romulaner skapade ett konstgjort språk, av en äldre variant av vulcaniska, när de skiljde sig från vulcanierna för att markera sitt oberoende och avståndstagande. Med tanke på det är det kanske inte så märkligt att planeten idag (hur man nu definierar nutid i en SF-berättelse) endast har tre dialekter. Ett romulanskt språk som existerar i vår verklighet heter Rihannsu och har konstruerats av Diane Dunne för hennes Star Trek-böcker.

Detta för att nyansera bilden av ”en planet – ett språk”, många SF- och fantasyförfattare funderar faktiskt över dessa frågor.

Ibland hör man om ”Tolkiens alviska”, de lite mer nyanserade talar om alviska som sindarin och alvlatinet quenya. Men i själva verket är Tolkiens alvspråkträd betydligt mer komplicerat och mångfacetterat. Primitiv quendian, eldarin, goldogrin, noldorin, telerin, ilkorin, doriathrin, avarin för att nämna några. Att gå in på hur språken utvecklats och hänger samman är alldeles för utrymmeskrävande att gå in på här.

Klingonskan rymmer också flera språk och dialekter. Dels finns det ett konstruerat språk som kallas klingonaase  som förekom i ett antal Star Trek-böcker innan dess att det som vi kallar för klingonska i dag, tlhIngan Hol, spred sig. Och dels består tlhIngan Hol av flera i litteraturen beskrivna dialekter och vi känner också till delar av det som kallas no Hol – förfädernas språk, så att vi kan se hur klingonskan utvecklats. Språket har också ett koncept som kallas ta Hol – kejsarens språk, det vill säga att den dialekt som den för tillfället regerande kejsaren eller eliten talar anses vara ”riksspråk” och det gällande standardspråket som det är bäst att lära sig. I ett Star Trek-avsnitt hävdas att planeten Klingon (Qo’noS) har ”över 80 poly-gutturala dialekter med adaptiv syntax.” Vad det nu kan betyda.

Sedan finns det också vad klingonisterna kallar ”Paramount Hol” uppkallat efter filmbolaget Paramount, det är ett samlingsbegrepp för alla de obegripliga eller halvt obegripliga fraser av klingonska som mindre språkintresserade eller noggranna manusförfattare hittat på.

I Game of Thrones värld har författaren George RR Martin också funderat på språk och hur de utvecklas. Det finns ett antal olika dialekter av valyriska som talas i de olika stadsstaterna, de beskrivs som dialekter som är på väg att bli olika språk. Någon av dialekterna har ett betydande inslag från regionens äldre spår ghiskariska. Och fortfarande används det klassiska högvalyriska, som de andra språken härstammar från, som ett lingua franca och bildningsspråk. För tv-serien har David J Peterson skapat och utvecklats dessa vackra och fascinerade språk. Han har då först utvecklat högvalyriskan och fastställt olika regler för de olika regionala dialekterna och sedan utvecklat de högvalyriska rotorden enligt respektive uppsättning regler till de olika dialekterna.

Så det är långt ifrån en regel med ”en planet – ett språk”.

***

Photo by James Vaughan  (CC BY-NC-SA 2.0)

Vikings ger fornspråk nytt liv

Den 18 september drar andra säsongen av den uppmärksammade serien Vikings igång i svensk tv. Det är en kanadensisk-irländsk samproduktion, som först visades på History Channel, som är löst baserad på de isländska sagornas Ragnar Lodbrok och dennes äventyr. I tv-serien talar man till större delen engelska, men man kryddar delar av dialogen med fornengelska, fornskandinaviska och proto-lettiska (!), kanske för att ge lite trovärdighet åt skådespelet? Dagens film- och tv-produktioner försöker i allmänhet att vara någorlunda korrekta i historiska dramer. Borta är vikingarnas fantasifulla hjälmar med horn och andra svulstigheter ur 1800-talets nationalromantiska bild av vikingen.Vikings har en historisk konsult i arkeologen Justin Pollard som ser till att undvika de värsta fällorna. Men Vikings har trots det fått kritik för att inte vara historiskt korrekt i allt från kläder, samhällsskick och miljön runt Uppsala. För till syvende och sist handlar det om att en bra historia går före autenticitet.

Därför hade kanske inte varit så konstigt om man lät Gustaf Skarsgård, som spelar en av huvudrollerna, prata lite svenska för att ge en fläkt av Skandinavien eller man kanske kunde nöjt sig med att låta isländska representera fornskandinaviska? Få hade märkt skillnad. Men man har alltså vinnlagt sig om att ha med snuttar av fornspråk.

Produktionsbolaget anlitade Kate Wiles, doktorand i fornengelska vid Universitetet i Leeds, för att ta fram dialog på fornengelska när Ragnar Lodbrok med vikingavänner åker till England för att plundra. Fornengelska är ju inget hitte-på-språk som till exempel klingonska eller quenya, men eftersom det är ett utdött språk som inte använts i talspråk på väldigt långt tid så blir användandet av språket i tv-serien ganska mycket av ett konstruerat språk.

Wiles har sagt att det verkligen var en utmaning att få fornengelskan till att bli ett talat språk igen och hon fick verkligen anstränga sig för att kunna översätta den dialog som manuset krävde. Ett oväntat problem blev till exempel ordet ”päls” som ingen visade sig veta vad det hette på fornengelska. Andra utmaningar var att hitta på synonymer till ”gå i väg”, ”försvinn” etc, när de förskräckta munkarna i Lindisfarne blev anfallna av vikingarna.

Erika Sigurdsson, en isländsk doktorand vid universitetet i Leeds som studerade fornskandinaviska, fick i uppgift att skapa fornskandinavisk dialog för tv-serien. Trots att huvudpersonerna i tv-serien alla pratar engelska brister de ut i fornskandinaviska ibland. Precis som i fallet med fornengelska var det inte helt lätt att översätta dialogen till fornskandinaviska. Störts möda hade Sigurdsson att översätta snuskiga förolämpningar i manuset till fornskandinaviska. Man hittar inte så mycket av de uttrycken på runstenar.

Maðrstroðinn! – fucker!
Færðu at moga kellingu sjúka — go bang a sick old lady
Þú berjast sem kellingr — you fight like an old woman

I första säsongen fanns det också enstaka repliker och stridsrop på proto-lettiska i någon scen, och Kate Wiles hoppas att vikingarna kommer att stöta på andra språk i kommande säsonger av tv-serien. Det är nämligen ett unikt sätt för fornspråkforskare att tillämpa sin ämneskunskap och nå ut till en mångmiljonpublik.Talad fornengelska har aldrig haft i närheten av en så stor publik.

Efter Gagnam Style kommer Klingon Style

Det mest talade utomjordiska språket på jorden är utan tvekan tlhIngan Hol — klingonska. Klingonskan har fått en smått fantastisk spridning, och även om det inte är så många som talar språket flytande (på sin höjd 30 personer), så är det desto fler som kan läsa och skriva språket någorlunda (100-tals) och många som studerat språket i någon mån (1 000-tals) och framförallt börjar språket att bli allmänt känt.

Världens genom tiderna mest spridda film på Youtube är ”Gagnam Style”, det koreanska K-pop fenomenet, som har visats över 2 miljarder gånger. En fullkomligt fantastisk prestation som knappas gick någon i världen förbi. I kölvattnet på denna succé gjorde en klingonsk parodi ”Klingon Style” succé i det lite mindre formatet med över 5 miljoner (!) visningar på Youtube.

På sätt och vis tycker jag att det nästan är mer imponerande att en musikvideo på ett utomjordiskt språk har visats 5 miljoner gånger.

Klingonska är förstås inte ett utomjordiskt språk i betydelsen att det kommer från en annan planet, det är ett språk skapat för den (fiktivt) utomjordiska rasen klingonerna i Star Trek. Klingonerna siktades första gången på 60-talet i den amerikanska science fiction tv-serien som ett slags rymdryssar i kalla krigets skugga som gjorde livet lagom eländigt för Kapten Kirk och Mr. Spock på rymdskeppet Enterprise. Sitt språk fick klingonerna 1984 i den tredje långfilmen i Star Trek-serien, då man lät en lingvist, Marc Okrand konstruera ett exotiskt tungomål som ett slags rekvisita för att ge rymdvarelserna lite trovärdighet och djup. Okrand byggde mer än lite rekvisita, han byggde ett komplett språk som gick att använda. Och på köpet ”utomjordiskt” i sin konstruktion. Han lånade ovanliga grammatiska lösningar för jordiska språk och fogade samman det till ett unikt språk som faktiskt kan beskrivas som utomjordiskt (eller åtminstone högst ovanligt) till sin karaktär.

Någon på filmbolaget kom på snilleblixten att man skulle ge ut en ”Klingon Dictonary” som en samlarpryl för de fanatiska fansen, trekker och trekkies, men ingen kunde föreställa sig att språket verkligen skulle få talare och tusentals som studerade det. Eller att the Klingon Dictonary skulle sälja i över 300 000 exemplar. Eller att Hamlet, Gilgamesheposet och Tao Te Ching skulle komma ut i klingonska upplagor. Eller att ett Youtubeklipp på utomjordiska skulle visas 5 miljoner gånger.

Klingonskans framgång ligger i att det tilltalar både språknördar, som tycker själva språket är lingvistiskt intressant, och trekkers som gillar att gå på djupet och utforska allt som har med Star Trek att göra i minsta detalj. Språket hänger inte bara i luften utan har en rik fiktiv utomjordisk kultur (klingonerna kan beskrivas som en slags blandning av samurajer-vikingar-motorcykelgäng) som utvecklats i flera tv-serier, långfilmer och böcker i snart 50 år. Det finns till exempel inga artighets- eller hälsningsfraser eftersom man inte talar i onödan, som en utpräglad krigarkultur har de har en strikt hederskodex etc. En kulturell kontext som hjälper de jordiska talarna att tolka hur språket kan användas — ”så skulle en klingon aldrig säga.”

Klingonskan och dess framgångar var startskottet för en smärre revolution för konstruerade språk i litteratur och film. Ingen science fiction- eller fantasyfilm eller tv-serie med självaktning kan i dag presentera en främmande kultur utan att de har sitt eget väl uttänkta språk. På senare år har vi till exempel fått na’vi i storfilmen Avatar och dothrakiska och valyriska (i olika dialketer) i Game of Thrones. Kompletta språk som har sina egna talare, nätforum och grammatikor och lexikon.

Fenomenet är så klart inte nytt — det finns ett konstgjort språk dokumenterat från 1100-talet — och några av de riktigt stora språken är självklart JRR Tolkiens alviska språk quenya och sindarin, som också fått skjuts på nytt av filmatiseringen av Sagan om Ringen och Bilbo. Men det unika med klingonska är den stora populärkulturella spridning språket har fått, och det var också det som var en av de främsta anledningarna till att jag kom att intressera mig för fenomenet med konstgjorda språk i litteratur och film. Om det kommer jag skriva mer framöver.

Avslutningsvis lite mer musik på klingonska. ”HIchop” (Bit mig) med Jen Usellis-Mackay som blev en Youtube-hit förra året. Jen brinner för att göra klingonska covers så hon har just nu en crowdfundingkampanj, Klingon Pop Warrior Music Project, på gång för att samla in pengar nog att göra ett professionellt album på klingonska. I framtiden kanske K-pop kommer att associeras mer med klingonska är koreanska?