Yens Wahlgren

Yens Wahlgren

Yens Wahlgren är xenosociolingvist, kommunikatör och skribent. Han jobbar på Lunds universitet och har ett förflutet som journalist. Yens är intresserad av språk som nästan inte finns. Språk som knappt går att använda för kommunikation. Språk från länder som inte existerar, utomjordiska språk, mytologiska varelsers språk och språk som talas i en tänkt framtid eller i en parallell verklighet. Konstgjorda språk i litteratur och populärkultur. Han har en fil. kand i klingonska, och hans ”Klingon as linguistic Capital” är fortfarande ett standardverk i studiet av det utomjordiska språket klingonska och dess talare.

Esperanto vs. interlingua

Vad är ett språk utan dess talare? Tja, inte så mycket. En ljudeffekt kanske? I Star Wars är de flesta språken just ljudeffekter, det var den legendariske ljuddesignern Ben Burrt som fick ansvaret för att ta fram huttiska, jawa, ewokiska och R2-D2 blippande. Man la ner mycket arbete på att göra språken trovärdiga och på att de skulle skilja sig åt – men bara som ljudeffekter.

Men även om Star Wars-språken inte är riktiga konstruerade språk som klingonska, dothrakiska eller quenya så har de talare. Ewokiska talas av de gulliga nallebjörnarna på månen Ewok och huttiska är ett skummisarnas lingua franca som ursprungligen talades av de stora sniglarna hutterna. Utan dessa tydliga talare och deras utomjordiska kultur hade språken knappast blivit något mer än just ljud, och inte knappast väckt något intresse hos fansen.

I en intressant artikel, Star Wars Ewokese to Star Trek Klingon: how do you invent a language?, i the Guardian i förra veckan säger lingvistikprofessorn Doug Ball, Truman State University in Missouri: “It’s important to have some cultural identity behind the language because no language is spoken in a cultural vacuum.”

Ett språk behöver alltså en kulturell identitet eftersom inget språk kan existera i ett kulturellt vakuum. Det behöver sina talare och deras kultur.

Det kanske kan förklara varför den geniala iden med språket Interlingua aldrig har tagit fart? Interlingua är ett slags ”nylatin”, ett internationellt hjälpspråk baserat på det gemensamma ordförrådet i stora europeiska språk med en förenklad grammatik. Språket togs fram av the International Auxiliary Language Association under ledning av Alexander Gode och lanserades i början av 50-talet. Tanken är att identifiera de ord som är gemensamma i västerländska språk, så finns ett ord i minst tre av följande språk engelska, franska, spanska, portugisiska, italienska, tyska och ryska så är det ett interlinugaord. Eftersom det är flera romanska språk innebär det i praktiken att det blir just ”nylatin”, men med en enkel och regelbunden grammatik. Kan för övrigt nämna att två ord från svenskan har letat sig i det internationella ordförrådet: ombudsman och smorgasbord.

Alla som talar ett romanskt språk förstår förstås interlinuga, men även de flesta som studerat engelska och något av de romanska språken kan direkt utan att ha studerat interlingua läsa och förstå språket. Till exempel:

Milliones comprende immediatemente interlingua

Instrumento moderne de communication international

Tu fructo es plus bon que mi fructo. 

Jepp, miljontals människor förstår interlingua direkt och det är ett modernt instrument för internationell kommunikation. Och din frukt är bättre än min. Inga problem att förstå.

Därför har också interlingua använts för sammanfattningar i vetenskapliga sammanhang, främst medicinska tidskrifter — läkarevetenskapen har ju en del latinska begrepp på köpet så att säga.

Grammatiken du behöver lära dig ryms på en A4-sida eller två och ordförrådet du behöver plugga in, ja det har du till stor del redan. Ett perfekt internationellt hjälpspråk alltså! Varför lär vi inte oss detta i skolan? 

Kritiken är ju såklart att det baseras på det gemensamma ordförrådet i europeiska språk. Hade man plockat in andra världsspråk som kinesiska, arabiska eller hindi – hade det blivit svårare. Förmodligen har ett sådant världsspråk inte blivit lättare att förstå för fler, utan snarare mindre begripligt för många.

Engelska, franska och spanska har ju varit stora kolonialspråk och är i kraft av det stora som andraspråk på många håll i världen. Även om engelskan är ett germanskt språk i grunden så har det ett stort ordförråd med ursprung i latinet. Latinska ord finns som låneord även i utomeuropeiska språk.

Ändå är det bara några tusen som studerar och talar interlingua. Låt vara att många, många miljoner förstår interlingua, men det är få som tror på det som ett internationellt världsspråk som är lönt att lära sig.

Om vi jämföra med esperanto som är det överlägset mest spridda konstruerade hjälpspråket, som kan ha någonstans emellan 50 000 och 2 miljoner talare — och faktiskt också hundratals infödda talare (mest känd är finansmannen Georges Soros), så ser vi att interlingua ligger långt efter. Ändå är det inte lika många som förstår esperanto. Även om esperanto till stor del också bygger på latinska rötter, så är det inte som med interlingua där man i stort sett direkt förstår alla meningar. Esperantons skapare Ludwig Zamenhof hade ett annat perspektiv än Alexander Gode, esperanto är ett agglutinerande språk som gjort egna rotord av låneorden från andra språk och sedan fogar samman dem till nya betydelser. Till exempel heter sjukhus ”malsanulejo” på esperanto vilket består av mal-san-ul-ej-o som betyder något i stil med ”plats för icke-frisk person” (synonymen hospitalo används också.) På interlingua heter det såklart ”hospital.” För många européer eller för de som känner till engelska är detta lätt och självklart, men esperantos ”logiska” uppbyggnad av grammatiken kan göra språket lättare att lära sig för de som inte redan kan engelska eller romanska språk.

Jag hittade ett exempel på hur ”främmande” esperanto kan te sig jämfört med interlingua även om ursprunget är ett och samma:

Esperanto: La gepatroj amas siajn bonajn kaj fidelajn knabinojn.

Interlingua: Le parentes ama lor bon e fidel pueras.

Föräldrar älskar sina snälla och tillgivna barn. (Parents love their good and faithful children).

Samma rotord från latin alltså, men esperanto fogar samman orden på ett ”främmande” sätt. Andra ord och meningar är väldigt lika, ta första rad av bönen ”Fader vår” som exempel:

Esperanto: Patro Nia, kiu estas en la ĉielo

Interlingua: Patre nostre, qui es in le celos

I mitt tycke ser det ut som interlingua egentligen har det bättre förspänt än esperanton, med en väldigt stor grupp människor som utan vidare förstår språket utan att sett det tidigare. Jag tror att anledningen till att esperanto trots det är ett mycket större språk som frodas, är det som Doug Ball påpekar i citatet ovan. Ett språk måste ha en kulturell identitet. Inget språk kan frodas i ett kulturellt vakuum.

Det viktigaste var alltså inte ett perfekt språk som lätt kunde förstås av många, utan idén om en världsomspännande gemenskap där alla talade samma ”neutrala” språk.

Esperanto har från början haft ett starkt fokus på att bygga internationell förståelse och fred. Några av Zamenhofs första texter på esperanto var hymner om fred. Man antog redan tidigt en uttalad ideologi ”interna ideo”, la sig till med symboler som den gröna femuddiga stjärnan och en egen flagga (grön med en vit ruta uppe till höger med den gröna femuddiga stjärnan i), översatte litteratur, skrev ny litteratur och musik. Redan från början byggde man alltså medvetet upp en kultur – det viktigaste var alltså inte ett perfekt språk som lätt kunde förstås av många, utan idén om en världsomspännande gemenskap där alla talade samma ”neutrala” språk.

Samma sak gäller för alviska, klingonska, na’vi och andra de andra framgångsrika språk som sprungit ur populärkultur och fått ett liv utanför sin genre – de har en intressant kultur att falla tillbaka på. Det finns något mer än bara ett språk. Utan den fiktiva kulturen hade intresset för språken förmodligen varit stendött.

Mitt förslag till interlingua är alltså att skaffa en tydligare identitet och en spännande kultur! Kanske ett samarbete med Mars One som vill bygga en koloni på Mars om 10 år genom crowdfunding? Visste vore det väl coolt om alla talade interlingua (marsianska) på den första planeten som människan koloniserar?

Microsoft, Apple och opera på klingonska

Klingonskan lever sitt eget liv utanför Star Trek-universumet där språket föddes. Och det har gjort det ganska länge. Sedan 2005 när Star Trek: Enterprise lades ner som tv-serie har det inte förekommit mycket klingonska i sitt rätta element. De två rebootade Star Trek-filmerna 2009 och 2013 erbjöd bara några få meningar klingonska. Men utanför filmduken och tv-skärmen har språket frodats.

Klingonister och kommersiella företag har tillsammans hållit liv i språket och den klingonska kulturen, och även drivit på utvecklingen. Jag tänkte ta några pinfärska exempel för att visa på detta, men måste först nämna en modern klassiker – den klingonska operan ’u’ (Universum) som sattes upp 2010 av en holländsk ensemble. Det blev flera föreställningar i Holland och Tyskland och resulterade också i en bok på klingonska, paq’batlh, och en dokumentär om föreställningen. Sommaren 2015 kommer man göra en USA-turné med uppsättningen.

Föreställningen är inte ”lättillgänglig” och skämtsam om någon nu skulle får för sig det. Nej, det krävs nog ett seriöst intresse opera och scenkonst snarare än intresse för rymdskepp och Star Trek för att man ska ha fullt utbyte. Här ett smakprov:

Men låt oss titta på några rykande färska avtryck klingonskan gör just nu eller gjort de senaste månaderna.

I ett tidigare inlägg om klingonsk musik, Efter Gagnams style kommer Klingon style, nämnde jag Jennifer Usellis-Mackays då pågående crowdfundingkampanj, Klingon Pop Warrior Music Project, som blev fullt finansierat och som nu har gjort att Jen har kunnat släppa fler klingonska covers, ett helt album, som finns att ladda ner i musikshopar på nätet. Ett fantastiskt projekt som visar att det både finns en vilja hos fansen att finansiera klingonska projekt, och även att det finns en möjlig kommersiell marknad på klingonska för musiker. Vi får helt enkelt se hur många som lägger en dollar på att ladda ner Jens låtar.

Microsoft släppte i oktober en ny version av Cortana, som är en så kallad ”virtuell assistent” — en röststyrd app som svarar på frågor etc, som kan tala klingonska. Vilket ligger helt in linje med att Microsofts 2013 såg till att deras motsvarighet till Google Translate – Bing Translate – också klarade av att översätta klingonska.  Bara det gör ju att man är mer sugen på att använda Bing än Google (även om Google faktiskt går att ställa in på klingonska sedan många år). Microsoft har ju numera även köpt de mobiltelefoner som förr hette Nokia, och Nokia lanserade 2013 ett typsnitt ”Nokia Pure” som man tog fram en variant av som passade det klingonska alfabetet pIqaD.

Och det andra företaget – Apple – vill förstås inte vara sämre. När de i oktober visade upp sitt nya operativsystem iOS 8 presenterade Craig Federighi, en av Apples vice presidenter, stolt ett klingonskt tangentbord för iPad.

Nu tror jag ju inte att det här är ett utslag för att Microsoft och Apple tror att det finns stora pengar att tjäna på att anpassa sina produkter till den del av mänskligheten som behärskar klingonska. Snare torde det vara ett utslag av att många på Microsoft och Apple, liksom många av deras mest trogna fans, är Star Trek-nördar. Teknologin i Star Trek har drivit på teknologiutvecklingen, och gör fortfarande. Mycket av det som var Science-fiction i går är förverkligat idag. Men det finns fortfarande, dessbättre, områden där Star Trek än så länge ligger före både Apple och Microsoft.

Bland trekkers och trekkies har det länge experimenterats med olika recept på klingonska maträtter och drycker som till exempel qach, Rokegsk blodpaj, blodvin och warnog. Så det var ju bara en tidsfråga innan en kommersiell aktör skulle nappa på detta. En amerikansk öltillverkare började därför tidigare i år att ge ut öl med varumärket ”warnog” som i Star Trek är ett slags klingonskt öl. Nu i november har ölet kommit till Kanada, lämpligt nog i samband med en science fiction-kongress.

Om vi återvänder till scenen, så är det snart dags för A Klingon Christmas Carol som det amerikanska teatersällskapet Commedia Beauregard har satt upp i december sedan 2007. En klingonsk version av Charles Dickens klassiker helt enkelt.

Första uppsättningen av pjäsen var mest ett skämt och ett roligt sätt för teatersällskapet att samla in pengar. Men under åren har föreställningen byggts ut mer fler scener, mer och bättre klingonska och i år har klingonskans skapare Marc Okrand gått igenom manuset och till och med avslöjat ett nytt ord, tidigare okänt i språket, som lämpligt nog passade som hand i handsken i dialogen.

Som inget annat konstgjort språk har klingonskan etablerat sig utanför sina ramar. Språket behöver inte längre sin fiktiva värld för att utvecklas. Klingonskan har fått en existens i sig självt.

Den växande orkiska språkfamiljen

JRR Tolkiens trilogi om Härskarringen förändrade världslitteraturen för alltid. Världen som han konstruerade till sitt litterära universum blev grunden och inspirationen för hela fantasygenren. Alver, dvärgar och troll hämtade Tolkien visserligen från folktron, men efter Härskarringen har Tolkiens tolkning och framställning av dessa varelser blivit norm i fantasyvärlden.

Orkerna har också haft sina förebilder i folktron, goblins/vättar, även om Tolkien gav dessa onda varelser ett eget namn — orker. Begreppet ”ork” hämtade Tolkien från romersk mytologi där dödsguden hette Orcus, möjligen via omvägen över anglosaxiska där åtminstone Tolkien hävdade att ”orc” var ett ord som betecknade ”demon.” På alvspråken quenya och sindarin heter för övrigt orkerna ”orc” respektive ”orch.”

Orkerna, dessa ondskans kreatur, har fascinerat många läsare och i lajv är det populärt att spela orkiska karaktärer. Det finns hela klaner av ”svartblod” som konstruerar en svartisk kultur och så klart är orkiska eller olika svartiska språk en viktigt komponent.

Tolkien var ju språkprofessor och var sedan tidig barndom mycket intresserad också av konstruerade språk. Olika alviska språk som Tolkien utvecklade för sitt eget höga nöjes skull föregick hans litterära universum. Ja, faktiskt var språken grunden och böckerna bara en biprodukt. När språken utvecklades började Tolkien fundera på och fantisera om vilka varelser som pratade dessa språk och vilken kultur och värld de levde i. Så växte hans universum fram och så småningom kom böckerna om Bilbo och Härskarringen som utspelar sig i denna värld.

De mest utvecklade språken hos Tolkien är det båda alviska språken quenya och sindarin. Quenya är det äldre språket som ibland kallas ”alvlatin” och sindarin är ett språk besläktat med quenya, men som utvecklats parallellt med det enligt sin egen utvecklingslinje. Många alver som talar sindarin har också kunskaper i quenya eftersom det är ett lärdoms- och utbildningsspråk.

Men Tolkien nämner och ger inblick i många andra språk i sin värld, som dvärgiska (khuzdul), entiska, svarta språket och inte minst i orkiska. I böckerna handlar det om några få enstaka meningar på dessa språk. Den enda egentliga meningen på orkiska är denna svordom:

Uglúk u bagronk sha pushdug Saruman-glob búbhosh skai!

Orkerna hade ursprungligen inget eget språk utan talar en förvrängd rotvälska av andra språk, så det finns många olika dialekter. Ondskans härskare Sauron konstruerade (han var alltså conlanger!) ett ondskans esperanto i svarta språket som han ville att alla onda varelser skulle tala. Det gick så där att sprida svarta språket, egentligen var det väl bara nazgulerna som blev flytande, men svarta språket påverkade orkerna, och orkiskan kan väl beskrivas som olika pidginspråk mellan svarta språket och lokala rotvälskedialekter.

Tack vare populariteten att spela orker vid lajv, så behövde man veta mer om orkernas språk, så genom åren har det utvecklats olika varianter av orkiska och svarta språket bland lajvare. Flera svenska orkspråk har sett dagens ljus och det mest spridda torde vara svartiska. De olika språkskaparna har analyserat det som finns om orkiska och svarta språket och extrapolerat det så långt det går och sedan byggt vidare på språket enligt de mönster man tyckt sig se och tagit inspiration från vad man tyckt varit passande. En del av språken har också inspirerats av varandra och lånat in ord från andra svartspråk. Lite som de ”äkta” orkiska dialekterna — de konstruerade orkiska språken är släkt med varandra i och med att de stammar från samma begränsade ordförråd och att några av språken har hämtat in låneord från andra dialekter.

Men inför filmatiseringen av Härskarringen och speciellt inför filmerna om Hobbiten, har orkiskan utvecklats utöver det som var känt i böckerna. I och med att det talas i filmerna har denna orkiska någon slags officiell status. Det är ju inte äkta Tolkienspråk, men . . .

Språken för filmerna har utvecklats av en av de främsta experterna på Tolkiens språk, David Salo, så det är inte vem som helst som tagit sig friheten att bygga vidare på alviska, dvärgiska, svarta språket och orkiskan. I fallet med quenya och sindarin har David Salo kunnat använda mycket av det som är känt om språken och endast behövt göra smärre tillägg — och då är det ofta nykonstruktioner som kan beläggas i Tolkienforskningen. Men när det gäller khuzdul, svarta språket och orkiskan är det mer nykonstruktion inblandat. Låt vara att mycket är kvalificerade gissningar och att David Salo har tagit inspiration från sådana språk som det antas Tolkien gjorde här han modellerade sina olika språk. Så nu finns det mer av svarta språket och mer orkiska i sina olika dialekter. Åtminstone i en halv-officiell version.

Orkiskan som Salo tagit fram, har tagit inspiration i att orkiskan som språk är pidginspråk av befintliga språk, han har alltså kunna låna in ord och begrepp från andra Tolkien språk och orkifiera dem. Ordet för dvärg (som är nykonstruerat) är ”khozd” av khuzduls ”khuzd.” Ordet för alv är ”golug ”vilket kan vara ett låneord från svarta språket, som lånat in det från alviska, eller ett nyare låneord från sindarin ”golodh” som betyder ”en av Noldor” (som en grupp av alver.) Jämför man med det svenska lajvspråket svartiska låter ordet för alv — ”alba” — mer som ett låneord från svenskan. Ett tredje exempel på Salos kreativitet är det orkiska ordet för krig — ”azgar” — som han lånat in från ett annat Tolkien språk adûnaiska — ”zagar.”

David Salo har på detta sätt utvecklat ett pan-orkiskt ordförråd som han tänker sig att alla orker talar, och sedan har han utvecklat olika orkiska dialekter, främst dialekten som dimmiga bergens orker talar.

Om jag skulle gissa över utvecklingen av svartspråken, så tror jag att många av dessa fan-utvecklade språken kommer att titta noga på David Salos neo-orkiska och låna in många av hans ord i sina språk. Andra kommer att bygga nya språk utifrån detta halvofficiella filmspråk och låna in lämpliga ord från lajvspråken. Språkfamiljen kommer troligen att växa.

Nu kan du ta en Game of Thrones-språkkurs

Dothrakiska ser ut att ta upp kampen med na’vi om att bli det mest talade utomvärldsliga språket efter klingonskan. I förra veckan blev dothrakiskan det andra språket som togs upp av ett kommersiellt språkkursföretag. Living Language gav då ut en lärobok i dothrakiska med medföljande CD. En språkkurs uppbyggd precis som de andra språkkurser (i riktiga språk) som Living Language erbjuder. Till det kom också en Dothraki Expanded Online Course, en nätbaserad kurs om fem lektioner (30 dollar för en ettårig prenumeration) samt en Dothraki Companion App för iPhone och iPad där du kan öva in ytterligare 300 ord på hästkrigarnas språk.

Vilket medförde att det utomjordiska språket i viss mån fick anpassa sig till jordiska förhållande.

Tidigare är det bara klingonska som har plockats upp av professionella språkkursföretag, Eurotalk har fogat rymdspråket till sitt utbud av interaktiva kurser på 130 språk. Eftersom deras språkkurser är upplagda på samma sätt för alla språk, fick de koppla in klingonskans skapare Marc Okrand för att uppfinna nya ord som skulle passa in i deras koncept. Vilket medförde att det utomjordiska språket i viss mån fick anpassa sig till jordiska förhållande. Eftersom namn på olika länder ingick i Eurotalks kurser fick vi också veta klingonernas namn för länder, till exempel de nordiska: Suverya’, noregh, Denmargh och SuwomIy. Sökmotorn Bing erbjuder sedan förra året översättningar till och från klingonska.

Sedan tidigare har det också funnits appar för telefoner att köpa för den som vill lära sig klingonska. Och så klart the Klingon Dictonary som kom ut på 80-talet och som sålts i över 300 000 exemplar.

Tv-serien har alltså utvecklat och fördjupat böckerna.

Dothrakiska talas av dothrakierna i Georges RR Martins fantasyepos Game of Thrones, eller Sagan om is och eld som bokserien heter i Sverige. Ett beridet nomadiskt krigarfolk som lever med, och för, sina hästar. Georges RR Martin har mejslat ut en intressant dothrakisk kultur, men producerade bara ett 30-tal ord och namn på språket samt ett par meningar. Språket blev inte till på riktigt förrän tv-serien Game of Thrones där filmbolaget anlitade David J. Peterson för att konstruera dothrakiskan utifrån det som redan fanns. Vilket blev ett fullt utvecklat språk, som låter som en blandning av spanska och arabiska. Georges RR Martin skriver just nu på nästa tegelsten i serien och när han behöver fraser på dothrakiska (eller valyriska) frågan han David J. Peterson! Tv-serien har alltså utvecklat och fördjupat böckerna.

Och nu alltså en språkkurs för alla och envar som vill tränga djupare in i George RR Martins fantasyvärld. Språkkursen är också ett bevis på att det går att tjäna pengar på språk ur populärkulturen. Det går fortfarande att lära sig dothrakiska på nätet, men förmodligen så krävs det bok + nätkurs + app för den som vill lära sig språket riktigt bra. Förmodligen kommer inte dothrakiska att bli ”inlåst” eller stämplas med copyright, men det är inte helt omöjligt. Klingonskan som det har gått att sälja böcker och annat kring under lång tid har drabbats av detta. Paramount Picture har hävdat att de har copyright på klingonska och egentligen på allt som skrivs på språket också! En entusiastisk klingontalare och kampsportsexpert gav ut en instruktionsbok om hur man använder det klingonska vapnet betleH — Secret Fighting Arts of the Warrior Race, Volume 1: betleH yIqel (1994). Paramount fick genom sina advokater författaren att dra in boken efter endast ett kort tag i handeln. Filmbolaget hävdade bland annat sin copyright till språket (och varumärket Klingon.) Den ideella organisationen the Klingon Language Institute, som är en av de främsta anledningarna till att klingonska fått så stor spridning, fick ansöka om att bli ”authorized user” av klingonskan och lägga in en text på sin webbplats:

”The Klingon Language Institute is a nonprofit 501(c)3 corporation and exists to facilitate the scholarly exploration of the Klingon language and culture. Klingon, Star Trek, and all related marks are Copyrights and Trademarks of Paramount Pictures. All Rights Reserved. Klingon Language Institute Authorized User.”

De har sedan gett ut ett flertal böcker på klingonska; Hamlet, Mycket väsen för ingenting, Tao Te Ching, Ghilgamesheposet samt skrifter; HolQeD och jatmey (nyskriven klingonsk poesi) etc. Intäkterna från försäljningen av Hamlet på klingonska har gått till ett språkstipendium som institutet delade ut under ett antal år till lingvistikstudenter.

Är det möjligt att ha copyright på ett språk? Även om det är skapat för konstnärliga skäl? Och man har gett ut en grammatik och ordbok för att folk ska lära sig språket?

Troligen inte. Men det är ingen som vågar utmana ett stort filmbolag i en rättegång i USA. Det skulle riskera att bli väldigt kostsamt. Sedan 1994 när boken drogs in har det också hänt väldigt mycket med språket och det har fått en helt annan spridning. Förmodligen har Paramount en annan inställning i dag.

Ett språk som till en början bara gick att lära sig bakom inloggning var mando’a, som uppkommit i Star Wars-världen. I filmerna finns det bara enstaka skrivtecken av språket, och möjligen en enstaka mening, typ ”stäng dörren.” Det är prisjägarna Boba och Jango Fett, som är mandalorianer, som talar språket. I ett datorspel där man fokuserade på mandalorianer dök en sång på deras språk upp. Därefter fick författaren Karen Traviss uppdraget att utveckla mando’a och det kom att användas i ett 10-tal böcker och seriealbum innan Traviss lämnade Lucasfilm och då slutade hon också utveckla språket och släppte det fritt.

Dothrakiskan skapare David J. Peterson är förmodligen den enda person som i dagsläget kan försörjas sig på att skapa språk. Förutom språken i Game of Thrones har han anlitas för science fiction serier och filmer som Defiance, Star-Crossed, Dominion och The 100. Just nu hjälper han en författare att skapa en ett språk för hennes nya bok.

David J. Peterson är också en av grundarna för the Language Creation Society som samlar dem som har språkkonstruktion som sin hobby, så kallade conlangers. På hemsidan har man också en jobbförmedling, där författare kan annonsera om hjälp med att skapa ett språk till sin bok!

Det är väl ingen lysande arbetsmarknad direkt — men det finns i varje fall en marknad för konstgjorda språk.

En planet – ett språk

DS Bigham som är, assitant professor i lingvistik på San Diego State University, har skrivit en intressant artikel, One Planet, One Language: How Realistic Is Science Fiction Linguistics?, i den dagliga webbtidningen Slate.

Bingham ställer sig frågan hur trovärdig science fiction-lingvistiken är när det är vanligt i science fiction att invånare på en planet alla talar ett och samma språk, när det på jorden finns kanske uppemot 7 000 språk.  Och generellt har han rätt, SF- och fantasyförfattare gör ofta en förenkling, man jämställer olika rymdvarelser eller fantasyvarelser med olika nationaliteter, till exempel att vulcanier är löst modellerade på japaner etc. Författarna ”glömmer” möjligen bort att de tänkta rymdvarelserna bebor en hel planet.

Man kan ju också tänka sig att SF-författare extrapolerar dagens utveckling mot färre språk. Av de kanske 7 000 språk som finns idag talas 52 procent av färre än 10 000 personer. Hälften av världens invånare talar något av de 10 största språken. Många språk är akut utrotningshotade.

Av de kanske 7 000 språk som finns idag talas 52 procent av färre än 10 000 personer

Så om man skriver en SF-historia som utspelar sig i framtiden är det kanske inte så konstigt om man tänker sig att denna utveckling mot färre språk har fortsatt och man kanske har ett planetgemensamt språk? Om en rymdvarelse kom till jorden idag, vilket språk skulle vederbörande då lära sig? Sannolikt engelska eftersom det är så nära vi kan komma ett planetgemensamt språk. Jordiska.

I sin artikel tar Bingham upp ett resonemang av Noam Chomsky, som menar att om en utomjording skulle studera människor, såsom vi studerar grodor, skulle de uppleva att det fanns ett jordiskt språk med dialektala skillnader. Chomsky menar att skillnaderna i språk är mest ytliga.

Tanken att det skulle vara fundamentala skillnader mellan jordiska och utomjordiska språk har såklart avhandlats i science fiction-litteraturen. Kan vi överhuvudtaget göra oss förstådda med en utomjording? Låt säga med en intelligent rymdfarande art av grodor?

Grundexemplet Bingham tar upp i sitt exempel, att planeten Romulus, i Star Treks universum, med runt 18 miljarder invånare enligt rymdskeppet Enterprise xenolingvist Nyota Uhura endast har ”tre dialekter”, är kanske inte så konstigt som det verkar. Känner man sin Star Trek-historia vet man att romulanerna är en utbrytarfolkgrupp från planeten Vulcan. Det var en grupp revolutionära vulcanier som inte ville foga sig i den store vulcaniske filosofens Suraks läror om strikt logik och att undertrycka sina känslor. Så man lämnade helt enkelt planeten och sökte sig till en egen planet.

Kan vi överhuvudtaget göra oss förstådda med en utomjording?

Alltså hade de redan ett språk när de kolonialiserade sin nya planet. Det finns till och med antydningar om att revolutionärerna som blev romulaner skapade ett konstgjort språk, av en äldre variant av vulcaniska, när de skiljde sig från vulcanierna för att markera sitt oberoende och avståndstagande. Med tanke på det är det kanske inte så märkligt att planeten idag (hur man nu definierar nutid i en SF-berättelse) endast har tre dialekter. Ett romulanskt språk som existerar i vår verklighet heter Rihannsu och har konstruerats av Diane Dunne för hennes Star Trek-böcker.

Detta för att nyansera bilden av ”en planet – ett språk”, många SF- och fantasyförfattare funderar faktiskt över dessa frågor.

Ibland hör man om ”Tolkiens alviska”, de lite mer nyanserade talar om alviska som sindarin och alvlatinet quenya. Men i själva verket är Tolkiens alvspråkträd betydligt mer komplicerat och mångfacetterat. Primitiv quendian, eldarin, goldogrin, noldorin, telerin, ilkorin, doriathrin, avarin för att nämna några. Att gå in på hur språken utvecklats och hänger samman är alldeles för utrymmeskrävande att gå in på här.

Klingonskan rymmer också flera språk och dialekter. Dels finns det ett konstruerat språk som kallas klingonaase  som förekom i ett antal Star Trek-böcker innan dess att det som vi kallar för klingonska i dag, tlhIngan Hol, spred sig. Och dels består tlhIngan Hol av flera i litteraturen beskrivna dialekter och vi känner också till delar av det som kallas no Hol – förfädernas språk, så att vi kan se hur klingonskan utvecklats. Språket har också ett koncept som kallas ta Hol – kejsarens språk, det vill säga att den dialekt som den för tillfället regerande kejsaren eller eliten talar anses vara ”riksspråk” och det gällande standardspråket som det är bäst att lära sig. I ett Star Trek-avsnitt hävdas att planeten Klingon (Qo’noS) har ”över 80 poly-gutturala dialekter med adaptiv syntax.” Vad det nu kan betyda.

Sedan finns det också vad klingonisterna kallar ”Paramount Hol” uppkallat efter filmbolaget Paramount, det är ett samlingsbegrepp för alla de obegripliga eller halvt obegripliga fraser av klingonska som mindre språkintresserade eller noggranna manusförfattare hittat på.

I Game of Thrones värld har författaren George RR Martin också funderat på språk och hur de utvecklas. Det finns ett antal olika dialekter av valyriska som talas i de olika stadsstaterna, de beskrivs som dialekter som är på väg att bli olika språk. Någon av dialekterna har ett betydande inslag från regionens äldre spår ghiskariska. Och fortfarande används det klassiska högvalyriska, som de andra språken härstammar från, som ett lingua franca och bildningsspråk. För tv-serien har David J Peterson skapat och utvecklats dessa vackra och fascinerade språk. Han har då först utvecklat högvalyriskan och fastställt olika regler för de olika regionala dialekterna och sedan utvecklat de högvalyriska rotorden enligt respektive uppsättning regler till de olika dialekterna.

Så det är långt ifrån en regel med ”en planet – ett språk”.

***

Photo by James Vaughan  (CC BY-NC-SA 2.0)