Micael Dahlen

Micael Dahlen

Rutinera mera (utdrag ur ”En liten bok om meningen med livet”)

Sigmund Freud började varje morgon med att trimma skägget och röka (som om rökning inte redan var farligt nog utan ett vasst rakblad i andra handen).

Oprah Winfrey började istället dagen med att först trimma kroppen med träning och sen trimma hjärnan med lite Scrabble på Ipaden innan hon gav sig iväg till tevestudion.

Winston Churchill trimmade just inget alls, utan stannade kvar några timmar i sängen medan han åt frukost (och jo, han rökte de där stora feta cigarrerna också), läste nyheterna och dikterade brev till sin sekreterare, innan han gick upp, tog ett bad och en liten promenad i trädgården för att, slutligen, ta itu med arbetsdagen (som ofta inleddes med en trerätters lunch).

Forskning visar att idrottares olika rutiner faktiskt får dem att prestera bättre när det verkligen gäller.

Om morgonstunden med rakbladet och cigaretten var avgörande för att Sigmund skulle bilda sin banbrytande skola för psykoanalys förtäljer inte historien, inte heller om träningen och ordpusslandet fick Oprah att bli så framgångsrik som programledare för världens mest sedda talkshow eller om Winstons alla morgonaktiviteter bidrog till att han ledde Storbritannien och de allierade till att vinna andra världskriget och att han själv fick nobelpriset i litteratur.

Men förmodligen hjälpte deras olika, alldeles egna, rutiner till att minska pressen och stressen de alla tre förmodligen kände, att hitta fokus och att få lite ordning i vad som ofta måste ha varit väldigt kaotiska dagar. Säkert fick rutinerna dem att prestera lite bättre, på samma sätt som forskning visar att idrottares olika rutiner – och de har många, vare sig det är att äta och träna på samma sätt varje dag, ringa mamma, bära samma par underkläder när det är match, rabbla samma ramsa, rulla med tungan, slå sig sjutton gånger för låren eller att djupandas – faktiskt får dem att prestera bättre när det verkligen gäller. Och kanske fick rutinerna dem också att känna lite större mening i livet.

För rutiner är ju ett sätt att själva välja vad vi gör. Att sätta vår alldeles egna prägel på dagarna i våra liv.

Ingen filosof har såvitt jag vet pratat om att meningen med livet är att ha rutiner (vilket förvånade mig lite med tanke på hur många filosofer det ändå finns). Men redan Aristoteles menade på sin tid att vi är våra handlingar och myntade ordet habitus både för att beskriva en människas personlighet och hens vanor. Och när jag ändå är inne på ordalydelser kan jag nämna att själva ordet rutin egentligen betyder vägval och har sitt ursprung i franskans ord för väg.

Vi behöver rutiner i våra liv. Utan dem riskerar vi att känna oss hjälplöst svävande i rymden. Bildligt förstås, men faktiskt också bokstavligt. Det visar sig nämligen att en av de viktigaste faktorerna för att säkerställa att astronauter fungerar mentalt under sina långa uppdrag i rymden är just rutiner. Det ingår till och med i Nasas handbok för rymduppdrag att astronauterna ska skapa sina egna rutiner, som kan vara alltifrån att ha gemensamma måltider till filmstunder, läsning, stämsång, charader, att titta på myror eller att se ut genom fönstret vid samma tid varje dag.

Detsamma gäller för människor som sitter i fängelse. Undersökningar visar att rutiner är direkt avgörande för deras välmående och för möjligheterna att komma tillbaka i samhället. Samma sak för militärer. Och för folk som blivit strandsatta på en öde ö (dem finns det visserligen inga studier på såvitt jag kunde hitta, underlaget är nog för litet, men i flera berättelser från dem som faktiskt varit det och överlevt går temat igen om hur de hittade på särskilda saker att göra varje dag ”bara för att”, som att städa stranden, räkna träd eller låtsashandla kokosnötter).

Till skillnad från jobb och skola är dessutom dina rutiner ett sätt att strukturera tiden precis som du själv vill.

Behovet av struktur är en av anledningarna till att många människor mår lite sämre om de blir arbetslösa eller pensionärer, visar forskningen. Och jag hittade också forskning som faktiskt visade att människor som i högre utsträckning upplever att deras tid är strukturerad känner lite större mening i livet. Jobb (och skola) strukturerar ju automatiskt en stor del av vår tid. Men att ha sin morgonmeditation, eftermiddagspromenad med hunden, sitt dagliga drag i en pågående schackmatch på distans, halvtimmes läsning av en god bok i sängen på kvällen, eller vad du nu föredrar, är också sätt att strukturera tiden.

Till skillnad från jobb och skola är dessutom dina rutiner ett sätt att strukturera tiden precis som du själv vill. Dina vägval, på ren franska. De ger dig en känsla av kontroll. Även om du inte är världens populäraste programledare, eller leder den fria världen genom ett världskrig, kan tillvaron kännas kaotisk och oförutsägbar. Att då själv bestämma över vad du ska göra en stund på dagen, alldeles oavsett vad som händer i övrigt, kan vara ett ovärderligt sätt att känna att du faktiskt har lite kontroll över ditt liv (och visst blir det lite lättare att förstå varför Winston valde att stanna kvar några timmar i sängen varje morgon i ljuset av det?)

I en dagboksstudie fick folk rapportera hur stor kontroll de kände över sin tillvaro varje dag och det visade sig att de dagar när de kände större kontroll (oavsett varför) upplevde de också att deras liv var lite mer meningsfulla. Att till exempel ta en kopp kaffe och titta på folks blombilder (eller kanske mossa?) på dina favoritkonton en halvtimme varje eftermiddag alldeles oavsett vad som pågår kan vara ett underbart sätt att ta kontroll över ditt liv.

Det kan också vara ett sätt att utöva lite mindfulness.

Att kaffe och blomskådning kan funka som mindfulness är kanske ingen större överraskning. Men det visar sig att tvättstugan, disken, den gemensamma läxläsningen, eller precis vilken rutin som helst faktiskt kan funka som mindfulness. Forskare skickade meddelanden till ett gäng amerikanska studenter (som gått med på det, alltså) vid slumpmässiga tider sex gånger om dagen under en veckas tid och frågade vad de gjorde. De var överraskande snabba att svara (kanske lite för snabba i vissa fall, som ”sitter just nu och ser andra akten på en pjäs” eller ”kör bilen hem från ett bröllop”).

Forskarna kunde se ett mönster att när studenterna gjorde något som verkade vara en återkommande rutin under veckan, som exemplen jag nyss nämnde, upplevde studenterna att de var lite mer närvarande (eller vilken svensk synonym du nu föredrar för engelskans svåröversatta mindful) och knappade samtidigt in lite högre siffror på meningsskalan.

Rutiner kan vara både ett sätt att komma igång på morgonen eller inför en prestation och ett sätt att stanna upp och bara pausa. Göra något som stänger ute allt larm och osäkerhet och fokuserar tankarna på här och nu och att finnas till.

Rutiner kan vara både ett sätt att komma igång på morgonen eller inför en prestation och ett sätt att stanna upp och bara pausa. Göra något som stänger ute allt larm och osäkerhet och fokuserar tankarna på här och nu och att finnas till. Det kan väl knappast bli mer existentiellt än så?

Därför är mitt tips till dig att omfamna dina rutiner – och kanske rentav börjar rutinera (det vill säga fundera ut ännu fler).

Aristoteles skulle nog rekommendera dig att se dem som uttryck för vem du är. Själv tänker jag på dem som små pauser som ger dig tid att bara var där och när du är. Små ögonblick när du bestämmer helt själv över ditt liv och universum. Som du kan se fram emot om och om igen. Det spelar ingen roll vilka de är, så länge de är dina alldeles egna som du har valt själv.

Och de måste egentligen inte ens vara riktigt självvalda. Till och med en tvättstuga (som nog ofta känns mer som ett måste) kan funka om du omfamnar den som en stund att stanna upp och vara mindful och göra dig otillgänglig en stund för alla andras (och dina egna, stressade människa!) krav på din tid.

Kanske är det rentav dags att hitta på några nya rutiner? Låt fantasin flöda, hitta en tid på morgonen, kvällen eller annan stund under dagen eller en dag i veckan och gör precis vad du känner för (men jag brasklappar att det gärna får vara något annat än att trimma skägget och röka). Här är några rutiner att hämta inspiration från:

 

• Författaren Patricia Highsmith tog en stund varje dag för att gå runt och samla på vackra sniglar i grannskapet. Hon hade också som rutin att äta samma mat varje måltid (men just den kosten, bacon och ägg, är kanske inget att rekommendera).

• Barack Obama hade inte som rutin att äta samma mat men däremot att ha på sig samma ”uniform” varje dag han var president (grå kostym, vit smårutig skjorta och blå slips), vilket var något han kunde ha kontroll över vad som än hände i övrigt.

• Charles Dickens gick en promenad genom London varje eftermiddag, Charles Darwin tog en lång promenad med hunden, medan Haruki Murakami istället har som rutin att ge sig ut på slaget 12 varje dag, var han än befinner sig, för att springa en mil eller simma 1 500 meter.

• Kafka tog en tre timmar lång tupplur varje eftermiddag, en rutin som också basketspelaren LeBron James tagit efter. Tennisspelaren Serena Williams kopplar istället av med en timmes dans varje eftermiddag.

• Beethoven gick till tavernan varje kväll för att läsa tidningen. Theodore Roosevelt satt istället kvar en timme i bilen när han kört hem och läste den innan han gick in till sig. Susan Sontag tog en timmes paus varje kväll efter middagen för att läsa en god bok.

• En svensk ekonomiprofessor börjar varje morgon med att skicka grattishälsningar till vänner som fyller år. Och äter tre skumtomtar varje dag, året om.

 

(Utdrag ur En liten bok om meningen med livet – där det dessutom finns källhänvisningar för den som vill veta mer om vad som ligger bakom tipsen.)

Nextopia – Next stop: Audible!

  • 5 min

I Nextopia är du aldrig bättre än din nästa grej…

I Nextopia sträcker vi oss alltid efter framtiden. Nästa Iphonemodell, nästa Marvelfilm, nästa dejt… Vi lever i konstant väntan på det som komma skall. Vi bygger upp förväntningar och blir allt mer intresserade av det vi inte kan nå just nu. Sakers nuvärde mäts i relation till hur betydelsefulla de kommer bli framöver. Morgondagen är viktigare än idag, då den ger oss många möjligheter till att bli lyckliga. Samtidigt har det aldrig varit så svårt att förbli lycklig som nu. Hur går detta ihop?

Till hösten kommer Nextopia till Amazons populära ljudbokstjänst Audible. Vi tar tillfället i akt och uppdaterar både det svenska och det engelska manuset. Nu behöver vi er hjälp!
Du hittar Nextopia i bokhandeln och på nätet. Kom med förslag till möjliga uppdateringar kring de följande utdragen. Mejla oss, eller lämna en kommentar under de relaterade inläggen i våra sociala kanaler!


”Har du sett den nya Simpsonsfilmen?”
”Nej, men jag har sett trailern, den är jättebra!”

Känner du igen det här? Med största sannolikhet gör du det. Du har antagligen sagt eller hört något liknande själv, det har de flesta av oss. Kanske inte just om Simpsonsfilmen, men helt klart om någon annan film. Och det är inte osannolikt att du antingen har fått till svar av någon att de har sett Simpsonstrailern men inte filmen, eller att du själv har sagt så.

Filmen om Simpson gick upp på biograferna i juli 2007 och var en av de mest populära filmerna det året som sålde fler biljetter än någon annan film under premiärhelgen. Den sålde enorma mängder biljetter och gjorde en bruttovinst på mer än en halv miljard dollar till årsskiftet, men trots det försvann den från repertoaren i de flesta länder innan nyårsafton. Mindre än fem månader verkar inte vara någon vidare livslängd för en så populär och eftertraktad film. Men egentligen var livslängden mycket längre än så.

 

”Trots det imponerande antalet människor som såg filmen kan det inte mäta sig med den jättelika publiken som världen över såg de trailer för filmen i väntan på premiären – såväl på bio som på internet”

 

Redan 2006, mer än ett år innan filmens premiär, visades den första trailern för filmen på biograferna. Trots det imponerande antalet människor som såg filmen kan det inte mäta sig med den jättelika publiken som världen över såg de trailer för filmen i väntan på premiären – såväl på bio som på internet. Medan Simpsonsfilmen var en av de bästa och mest långsäljande filmerna medan den gick på bio, var det utan tvekan fler som sökte upp och tittade på Simpsonsfilmens trailer, och det under en mycket längre tid…


… Ett sådant exempel är det internationella klädföretaget H&M som producerar mode till överkomliga priser för massmarknaden.

Trots att deras grundläggande affärsidé alltid har varit att göra mode tillgängligt för alla, lyckades de få sin verksamhet att växa explosionsartat i det nya millenniet genom att hålla sina produkter precis utom räckhåll för världens långa fingrar. Det började med en limiterad kollektion av den berömde tyske designern Karl Lagerfeld 2004; sedan dess har H&M fortsatt att skapa långa köer, de har till och med varit tvungna att ta polisen till hjälp i vissa affärer när de har släppt kollektionerna. Kollektionerna har rentav gett upphov till ”professionella köare” som får betalt för att stå i kö i timmar, eller dagar, för att se till att deras uppdragsgivare får tillgång till de få klädesplagg som finns att köpa.

 

”Långt innan kollektionen släpps, publicerar H&M information om plaggen i kollektionen, så att människor kan börja skapa och konsumera sina värdefulla förväntningar…”

 

Långt innan varje ny limiterad H&M-kollektion lanseras cirkulerar rykten och spekulationer som genererar omfattande uppmärksamhet kring vilket det nya designernamnet är och vad kollektionen består av. Långt innan kollektionen släpps, publicerar H&M information om plaggen i kollektionen, så att människor kan börja skapa och konsumera sina värdefulla förväntningar på att ha plaggen på sig, och utvalda personer får prova kläderna så att de kan prata om dem och skriva om dem i tidningar och på bloggar. H&M var först, men sedan dess har andra klädföretag hoppat på den framgångsrika trenden, bland andra brittiska Topshop och amerikanska lågbudgetföretaget Target. Långt efter varje ny limiterad kollektion auktioneras tusentals plagg ut på eBay, där budgetmodet säljs för upp till flera tusen dollar…


I april 2008 reste styrelseordförande Dick Cook och företagets chief creative officer John Lasseter tvärs över landet, från sitt huvudkontor i Kalifornien till New York, för en omsorgsfullt planerad presskonferens.

Inför en publik med utvalda journalister från världens alla hörn avslöjade de en efter en av företagets kommande nio filmer som skulle komma att ha premiär. De visade glimtar av handlingar, berättade stolt vilka kända namn som skulle göra röster och bjöd på en tjuvtitt på ett antal inspelade scener. Sedan harklade sig John Lasseter inför den stora premiären: ”Vi kommer också att göra en spännande högoktanig fortsättning på Bilar!”

 

”Disney Studios och John Lasseter följde det nextopiska framgångsreceptet när de återigen avslöjade, två år innan premiär, att en spin-off på Bilar skulle göras: Planes”

 

Bilar 2 hade premiär sommaren 2012, alltså fyra år efter presskonferensen i New York. Men redan då skapades rubriker, på bara några timmar, som fick en hel generation ungar över hela världen att kuta till leksaksaffärer. Omedvetna om det faktum att de troligen skulle vara för stora och hamnat utanför målgruppen vid premiären, kanaliserade de sina förväntningar på filmen genom att köpa Bilar-leksaker, -kläder och -inredningsprylar, vilket innebar en miljarddollarindustri utan motstycke på bara några månader. Disney Studios och John Lasseter följde det nextopiska framgångsreceptet när de återigen avslöjade, två år innan premiär, att en spin-off på Bilar skulle göras: Planes. För att höja förväntningarna inför den kommande filmen, introducerades de nya karaktärerna i en kortfilm som fanns med som extramaterial på dvd:n till Bilar 2…


Taggar: ,

Om börsras, hållbarhet och omtanke

  • 5 min

13 mars 2020

Jag har fått väldigt många frågor i dagarna om vad jag tycker och tänker kring coronaläget. Just nu  tänker jag så här. Vi ska inte vara rädda, men vi behöver vara omtänksamma. För de flesta av oss innebär det ingen stor fara att bli smittad. Men vissa av oss kan bli väldigt sjuka och rentav dö, det måste vi alla hjälpas åt att undvika. Av omtanke får vi anpassa våra liv, våra jobb, våra nöjen tills vi alla är säkra.

det är ekonomins JOBB att gå dåligt i en så här svår tid

Jag förskräcks av alla rapporter om att det är dåligt för ekonomin. Det är helt feltänkt, det är ekonomins JOBB att gå dåligt i en så här svår tid. Ekonomins funktion är att hjälpa samhället och oss alla, överbrygga tid och rum, balansera goda och svåra tider. Just nu ska ekonomin låna från den goda tid som varit innan och från den goda tid som kommer sen för att hjälpa oss igenom den svåra tid som är nu. Den höga BNP:n som ständigt eldas på har inget annat värde än att säkra vår välfärd, den ska göra att vi har råd att vara omtänksamma. En hög BNP (vilket vi har!) SKA bromsa och backa i kris.

Hållbarhet är att värna människors besparingar.

Jag bekläms när jag hör om miljardföretag med miljardärägare som varslar. Det är kortsiktigt och felaktigt tänkt. Att värna människors hälsa och möjlighet att försörja sig är en fråga om hållbarhet lika mycket som att värna klimatet. Vi har alla ett ansvar att vara omtänksamma och bidra efter bästa förmåga. Upp till bevis, alla företag som säger sig vara hållbara och goda. Så tänker jag.
Och när jag ändå är i farten. Apropå jättedykningen på börsen under torsdagen. Hållbarhet är att värna människors besparingar. I finanskrisen efter 2008 krävde och fick bankerna oförtjänt hjälp. Kanske är det dags att de gör sig förtjänta av den nu, att de visar omtanke och ger tillbaka av sina jättemarginaler och vinster?
#momentoftruth ❤️

(Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vad jag tänker kring både företags och privatpersoners snikenhet, om det omänskliga i att göra affärer på andrahandsmarknader av folks rädslor och akuta behov, eller om hur företag faktiskt kan använda sina medarbetare till framtidsutveckling istället för att tvinga till friställning eller sysslolöshet, men det är långt nog redan…)

3 april 2020

Hur allvarligt kan läget egentligen bli för Sveriges ekonomi och hur illa blir det då för landet och för oss alla tillsammans? De frågorna får jag i olika varianter hela tiden. Ingen vet säkert, men jag vill i alla fall försöka sätta perspektiv på vad vi oroar oss för.

Det finns inget normalläge i ekonomin

Mitt i allt omtumlande är det lätt att glömma att vi redan var på väg in i en lågkonjunktur (förra årets BNP-uppgång hamnade bara strax över noll och i ett ekonomiskt system som hela tiden förväntar sig tillväxt tycker vi att allt annat än en ordentlig bit över nollan är lågkonjunktur). Det finns inget normalläge i ekonomin, oftast går den upp (och därför vänjer vi oss vid det och tycker det känns normalt) men med jämna intervall går den ner (som den redan var på väg att göra nu).

Det tycker jag är värt att påminna oss om, lika mycket när det är kris som när det är eufori. Det vänder alltid.

Med det nämnt är det här naturligtvis ingen vanlig kris och lågkonjunktur utan något alldeles i hästväg, det vet vi redan nu. Vi kan börja med att jämföra den med den tidigare värsta ekonomiska krisen i modern tid (sen efter världskrigen, när vi har tillförlitliga och jämförbara siffror): finanskrisen 2008/2009. Då gick Sveriges BNP ner med 5 procent. Den här krisen kommer förmodligen bli värre, ett skräckscenario är att BNP kommer sjunka dubbelt så mycket, 10 procent. Vad innebär det egentligen?

Vi hade en uppskattad BNP per capita år 2019 på ungefär 480 000 SEK. En minskning med 10 procent skulle landa på en nivå kring 430 000 SEK. Vilket är samma nivå som den svenska ekonomin låg på år 2010, när den var ”normal” igen efter finanskrisen. Det var vi väldigt nöjda med på den tiden.

Låt oss ta i riktigt ordentligt och måla upp ett riktigt horribelt skräckscenario där BNP går ner dubbelt så mycket, 20 procent. Eller varför inte 25 procent? Det skulle alltså motsvara fem finanskriser sammanlagt. Då skulle BNP per capita landa på 360 000 SEK vilket är samma nivå som millennieskiftet 1999/2000.

Det är 20 år sen. En generation, vilket sätter perspektiv på pratet om risken för ”en förlorad generation”. Vad minns du från de åren? Det var IT-boom, google var nytt och Amazon hade varit igång i sex år. Hur levde vi då? Helt klart ett annat liv än idag, men troligen inte i den misär vi skrämmer varandra med just nu? Och det är alltså i värsta, värsta, ”fem-gånger-värre-än-det-värsta-som-hänt” fall.

Det priset för att rädda liv skulle jag vara villig att betala.

Det är svårt och jobbigt för så många nu och det kommer bli värre. Det går inte att komma undan och det får inte trivialiseras. Det är oroligt och tragiskt. Förlorade jobb, företag som går under, privatekonomier som inte håller längre. Men samhällsekonomin, som är vi alla tillsammans och som finns till för att hjälpa människor som förlorar jobb, företagare och privatekonomier som inte håller längre, kommer att klara sig igenom krisen och komma ut på andra sidan. Inte på samma nivå som vi har vant oss vid. Men nog skulle vi i slutänden klara oss rätt bra överlag tillsammans med den levnadsstandard som vi hade 1999/2000? Det priset för att rädda liv skulle jag vara villig att betala.
#inittogether