Elina Lindström

Elina Lindström

Dr. Seuss i krig

  • 4 min

Dr. Seuss Enterprises har under förra veckan gått ut med nyheten att man drar in sex stycken av Dr. Seuss böcker eftersom de innehåller skadliga och stötande stereotyper. Inga av dessa böcker har varit aktuella för oss på Volante att ge ut. Vi stöttar helt och fullt Dr. Seuss Enterprises i deras beslut, inte minst för att vi är övertygade om att det är vad Theodor Geisel själv skulle ha velat.

I princip allt man behöver veta finns hos Dr. Seuss

Under sin livstid hann Geisel ge ut ett 60-tal böcker under författarnamnet Dr. Seuss. De böcker vi på Volante har valt att ge ut är böcker som fångar kärnan i Dr. Seuss berättande: lyssnandet, kreativiteten och viljan att förstå de som inte är som en själv. Det är dessa kvaliteter som gjort honom till en centralgestalt för den amerikanska självbilden, så till den grad att president Barack Obama sagt att: ”I princip allt man behöver veta finns hos Dr. Seuss.”


New York Post lyfter familjen Obamas kärlek för Dr. Seuss.

I Grinchen måste den tituläre surpuppan stanna upp och lyssna för att förstå att han gjort något fel. I Horton hör en vemling, som Geisel skrev efter en livsförändrande resa till Japan i skuggan av atombomberna, vill alla djungeldjur utplåna vemlingarnas värld och det är bara den lyssnande elefanten som kan rädda dem. Loraxen är en varning för vad som händer om vi låter bli att lyssna till de som talar för miljön. Kommande Hela världen är din! är en uppmaning om att ge sig ut i världen, ha nya upplevelser och träffa nya människor, även när världen känns mörk och svår.

 

Pippis pappa skulle inte ha varit negerkung

Nittonhundratalet präglades av stora samhälleliga förändringar, så stora att vi som är unga idag nog har svårt att förstå vilka omställningar som krävdes av de som faktiskt var med. De flesta av oss är idag uppvuxna med en grundläggande uppfattning om alla människors lika värde och allmänna mänskliga rättigheter – något som inte var självklart i början av nittonhundratalet, särskilt i USA, som fortfarande var segregerat. Under detta århundrade tvingades vita amerikaners självbild, och deras bild av andra etniciteter, utvecklas extremt snabbt. Vi ser också detta hos svenskar som Astrid Lindgren, som avskydde nationalism och rasism, men omedvetet färgades av samtidens uppfattningar när hon skapade Pippis pappa. Senare skulle hon ångra detta, och om hon kunnat skriva om boken på 70-talet skulle hon ”ta bort en massa idiotier. […] Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung!”

På samma sätt färgades Dr. Seuss av sin samtid, men var i grunden en inkännande och inlyssnande människa som ville slåss för det som var rätt. Jag tror att vi måste ha förståelse för hur radikalt ”vad som var rätt” hann förändras under hans livstid.

Viljan att lyssna, ändra åsikt och förändras är central i Dr. Seuss författarskap

I samband med krig är det uppenbart vad samhället ser som det rätta: att slåss, så att alla människor i ens liv inte bokstavligt talat mördas av fienden. I andra världskriget var det också extremt tydligt för amerikanska medborgare vilka som var de onda: nazisterna och de som stod på nazisternas sida, som ville förinta ett helt folk. Hur kan en tecknare bidra till att bekämpa ondskan? Genom att ställa sin penna i de godas tjänst.

För Theodor Geisel innebar detta politiska teckningar. Han var chief editorial cartoonist för New York Newspaper åren 1940-48, och under denna tid stöttade han med sina teckningar globalisering, medborgerliga rättigheter för svarta och judar, Roosevelts politik – och USAs krigsinsats, vilket bland annat innebar att han tecknade nidbilder av japaner. Självklart färgades hans tidiga verk av detta satir- och propagandatänk. Han slogs ju för det goda!

1953 reste han så till Japan. Där såg han med egna ögon den ödeläggelse som atombomberna hade orsakat. Han pratade med människor, lärde känna dem och lyssnade på dem. Jag tror att det är svårt för oss idag att sätta oss in i vad han måste ha känt när det blev tydligt för honom att det goda han kämpat för bar ansvaret för något så grymt och ondskefullt.

Den första bok Dr. Seuss släppte när han återvände hem var Horton hör en vemling. Det är en bok som handlar om ett pyttelitet folk som ingen vill se eller höra – förutom elefanten, som med sina stora öron kan höra vemlingarnas egna röster. Han tillägnade den ”min käre vän Mitsugi Nakamura i Kyoto, Japan.”

För oss på Volante är viljan att lyssna, ändra åsikt och förändras central i Dr. Seuss författarskap. Han ville att alla barn skulle kunna läsa, njuta, inspireras och lära av hans böcker, och vi är övertygade om att han själv skulle ha uppdaterat dem om han fick chansen. För som Astrid Lindgren sade om Pippis pappa i en intervju från 1970: ”Tiderna har ändrats.”

Elina Lindström
Barnboksansvarig, Volante Knopp

Är jag en orkidé?

  • 2 min

Jag skickar Orkidéer och maskrosbarn till tryck. Stänger och låser, jag är sist på kontoret. Strosar genom Gamla stan, mot tunnelbanan, skrollar i mobilen efter något att lyssna på – och hejdar mig.

”Nämen hallå, hej!”

Mamma låter alltid så glad när jag ringer.

Medan jag går där över kullerstenarna försöker jag förklara varför jag har ringt. Jag har precis skickat en bok till tryck förstår du, den handlar om barnuppfostran. Nej, inte så, inga barnbarn än, lugna ner dig. Den handlar om känslighet, sårbarhet, potential. Den handlar om hur vissa kan rida ut de flesta av livets stormar, och andra drabbas hårt av den svagaste bris. Den handlar om varför vissa jämt är sjuka medan andra har immunförsvar av stål, om mental sjukdom också – jag vet att du vet mer än mig om detta, du är psykoterapeut, jag har inte glömt – och om hur man får alla barn att blomstra.

En majoritet av alla barn, alla människor, är maskrosor. Ogenomsläppliga, med ett starkt membran mellan själen och omvärlden. De blir förkylda, de blir ledsna, de påverkas av motgångar, men de tar sig alltid upp igen. Världen rasar inte för dem.

Sedan finns det de som är orkidéer. Påverkbara, ostadiga, känsliga. Tungsinta och ångestfyllda, med immunförsvar lika svagt som sina nerver, men med potential för himlastormande glädje och kreativa förmågor, eftersom de ser samband som andra inte ser. De genomsläppliga, som behöver en varm och skyddad miljö för att kunna blomstra.

”Jag vet ju att du har saker som du går runt och ångrar. När jag och min syster pratar om vår uppväxt brukar du säga att ja, det blev ju som det blev, och byta samtalsämne. Och jag ville bara säga att, jag vet inte, jag tänkte på dig när jag läste om orkidéerna, hur de egentligen mest behöver kärlek och stöd. Och det har vi ju alltid fått hemifrån, jag och syrran. Även om det inte blev rätt med alla detaljer alltid, som när ni försökte sätta mig i fotbollsskola och jag gick iväg och lekte känguru, eller hur ni inte riktigt visste hur ni skulle kommunicera med syrran när hon färgade håret svart och började lyssna på Tokio Hotel. Alltså, vi hade alltid det viktigaste. Och nu jobbar jag med böcker och hon med TV. Ja, jag ville bara säga det.”

Vi pratar igen en vecka senare. Hon har tänkt på vårt samtal sedan dess.