“Mandela är kompositören, mitt jobb var att tonsätta verket”

  • 4 min

Nu kommer Nelson Mandelas självbiografi Fortsätt framåt ut på Volante. Boken handlar om ikonens tid som Sydafrikas första folkvalda president – och om spelet bakom kulisserna när apartheidregimen upplöstes. Boken bygger på Nelson Mandelas oavslutade memoarmanus, och har färdigställts av den sydafrikanska författaren och ANC-aktivisten Mandla Langa, som här svarar på några frågor om sitt arbete.

2016 fick du frågan av Nelson Mandela Foundation om du ville slutföra Mandelas självbiografi. Hur kände du då?

– Först blev jag helt förskräckt. Samtidigt kände jag mig stolt och ödmjuk över att ha blivit tillfrågad. Just då skrev jag på en ny roman, men jag bestämde mig för att lägga den åt sidan och ta mig an uppdraget.

Hur färdigt var bokmanuset när du fick det?

– Det bestod av ungefär 70 000 ord, löst uppdelat i tio kapitel. Det var mycket material och jag behövde sätta allt i rätt sammanhang. Jag jobbade tätt ihop med två av Mandelas rådgivare och fick också tillgång till mängder av arkivmaterial och dagboksanteckningar. Utöver det intervjuade jag även många personer i hans närhet.

Nelson Mandela började skriva på boken 1999, när han avgått som Sydafrikas första svarta president. Varför hann han inte skriva klart boken innan han gick bort?

– Efter sin tid som president var han en mycket eftertraktad person i stora delar av världen. Han hade svårt att hitta tid att sätta sig ner och skriva. Nelson Mandela ville berätta historien om sina år som Sydafrikas första demokratiskt valda president. Han ville skriva om alla de utmaningar den nya demokratin stod inför, vilka frågor som splittrat hans samlingsregering och vilka reformer de trots allt lyckades genomföra. Framför allt ville han berätta hur man gick till väga för att lägga grunden till ett demokratiskt system i Sydafrika. De sista åren pratade han mycket om sin bok. Han oroade sig över att ha påbörjat ett projekt som inte hunnit bli klart. Det blev mitt jobb att slutföra hans verk.

Mandla Langa. Foto: Victor Dlamini

Mandla Langa. Foto: Victor Dlamini

Fortsätt framåt består dels av originaltexter som Nelson Mandela skrivit själv, men det finns också utdrag från hans tal och dagboksanteckningar. Var det hans eller din idé att inkludera de delarna?

– Det var min idé. Min tanke var att hans tal skulle bidra till att öka förståelsen för vem Mandela var under sina år som president. Jag brukar likna det vid att skriva ett musikstycke. Mandela är kompositören bakom verket och mitt jobb var att tonsätta stycket med olika röster och instrument. Allt för att hans originalverk ska bli ljuv musik för öronen.

Vad var det svåraste i ditt arbete?

– Det svåraste var att jag hade tillgång till väldigt mycket material. Jag fick ta en del jobbiga beslut om vad som skulle sållas bort. Jag frågade hela tiden mig själv vad som var relevant och på vilket sätt det hjälpte Nelson Mandelas historia. Hans änka Graça Machel har hjälpt mig mycket. Hon har varit väldigt generös med sin tid och berättat saker ur ”Madibas” liv som inte varit känt för allmänheten sedan tidigare. Graça Machel har även skrivit förordet till boken.

Mandela återkommer ofta till vikten av representation. Han tyckte att det var viktigt att personer från alla folkgrupper fanns representerade. Det var även viktigt att kvinnor och funktionsnedsatta fick plats. Varför tror du att det var så viktigt för honom?

– Han insåg tidigt att Sydafrika var ett väldigt patriarkalt samhälle. Han erkände att han själv var en produkt av det och ville få bukt med problemet. När det gäller personer med funktionsnedsättning så kände han en otrolig sympati för dem eftersom han insåg att de stod längst ner i samhällshierarkin.

Nelson Mandelas tidigare självbiografi Den långa vägen till frihet gavs ut 1994 och handlar om hans liv fram till han släpptes ur fängelse 1990. Ska Fortsätt framåt ses som en fortsättning på den?

– Ja, på ett sätt kan den ses som en fortsättning. Men Den långa vägen till frihet är skriven i första person, det är inte Fortsätt framåt.

Hur nära stod du själv Nelson Mandela medan han levde?

– Första gången jag träffade honom var i London 1990, strax efter att han hade frigivits. Genom åren sågs vi i ett flertal professionella sammanhang ända fram till hans död. Han var väl bekant med mig som författare, men jag skulle inte säga att vi var nära vänner.

Upplever du att känner honom bättre nu, efter att ha slutfört hans bok?

– Nelson Mandela var en väldigt komplex person. Jag tror inte att det är möjligt ens för de mest begåvade psykologer att förstå honom fullt ut. Att fortsätta sin kamp, med samma höga moral, efter så lång tid i fängelse är det inte många som skulle klara av. Han blev en symbol för godhet. Inte bara i Sydafrika, utan i hela världen. Det är svårt att förstå en sådan person till hundra procent. Men nu har jag åtminstone fått tillgång till de instrument som krävs för att lära känna honom bättre.

Läs mer och beställ boken här.

Hur ska man leva för att må bra och leva längre?

  • 1 min

Det var frågan Bertil Marklund, läkare och forskare, ställde sig själv. Svaret överraskade honom, och resulterade senare i den bästsäljande boken 10 tips – må bättre och lev 10 år längre som Bertil gav ut på eget förlag. Volante har nu tagit över rättigheterna, boken har redigerats och fått ett nytt omslag innan den nu släpps på nytt.

Bertil Marklunds föräldrar gick båda bort för tidigt, och han kände en ökande oro att gå samma öde till mötes. Eftersom han då var doktor i allmänmedicin började han gå igenom befintlig forskning på en rad områden och kom fram till att vi genom vår livsstil kan påverka vår livslängd och vår hälsa mycket mer än vi tror.

Det du som bestämmer över din hälsa och livslängd, inte dina gener!

Bertil upptäckte att uppkomsten av våra ofta åldersrelaterade folksjukdomar beror på en och samma sak: inflammation, som på olika sätt uppstår i vår kropp. Syftet med boken är att visa på hur man bromsar och förebygger denna inflammation genom att välja en sund livsstil. I boken finns 10 tips som visar hur du kan leva för att stärka dina egna inneboende krafter.

Boken är kortfattad och många tips är enkla att följa. Följer du dessa råd kommer du att må bättre och känna dig yngre. Dessutom kan det leda till att du slipper ett antal sjukdomar och skjuter upp det biologiska åldrandet. Bertil är idag över 70 år – och mår toppen.

Köp boken via Adlibris eller Bokus.

Inför cykelsommaren med Fredrik Kessiakoff!

  • 2 min
Med Tour de France runt hörnet passar vi på att ge ut Mitt eget race med uppdaterat innehåll – bland annat ett helt kapitel hur du ska träna för att bli en bättre cyklist. I samband med utgivningen av boken passade vi på att ställa några frågor till Fredrik Kessiakoff:
Du cyklade Vätternrundan i år igen, hur förbereder man sig som f.d proffscyklist för ett motionslopp på 300 km?
– Förra året körde jag mycket på gamla meriter och jag tränade egentligen bara de sista veckorna. I år har jag förberett mig bättre, men som många andra har jag tidsbrist i vardagen och önskar att jag hade kunnat köra lite fler pass. Min taktik var att köra ett hårt och ett lite längre pass per vecka. Detta upplägg bygger dock på att jag har samlat på mig många mil i benen genom åren… 
Hur tufft var Vättern för dig?
– Det kanske låter lite arrogant, men efter att ha kört några Grand Tours finns det få saker som är riktigt jobbiga. Vättern är inte en av dom. Visst, det är långt men man kan hålla en jämn fart och arbeta tillsammans i laget eller gruppen. 
Har du några mål med cyklingen fortfarande?
– Nej, inte med min egen cykling. Jag cyklar numera bara för att det är kul och gärna i skogen med vänner och fikastopp. Jag jobbar också på olika sätt med att lyfta cyklingen i Sverige i stort bla genom att arrangera ett cykellopp – Velothon Stockholm och som ledamot i Svenska Cykelförbundet.
Vad saknar du mest med proffslivet?
– Även om det var väldigt styrt många gånger och man inte alltid bestämde över sin egen tid och kalender är det ändå friheten på vägen jag saknar mest.
Vad saknar du minst?
– Att behöva tänka på vistelserapportering, resandet och allt lidande.
Vad får man absolut inte glömma om man ska cykla Vättern?
– Att man ska köra in sitt material tidigt, alltså senast nu! Avslutningsvis fyra snabba frågor! Proffsklungans trevligaste? Peter Sagan, en fantastisk cyklist och glädjespridare. Vi delar passionen för MTB och hade många roliga snack innan starterna på 2012 års Tour de France när han bar den gröna tröjan och jag den röd prickiga. 
Vanligaste frågan i klungan? Hur är formen?
Fälg- eller skivbroms på racer? Skivbroms, inom två år kommer alla köra på det.
Popcorn eller chips? Chips. När det är nära eller när det sker en stor krasch i klungan luktar det alltid popcorn av bränt bromsgummi. Den lukten är för alltid förenad med ångest och smärta. 
Boken köper du via Adlibris, Bokus eller i din lokala boklåda!
mittegetrace_SP

 

Den största segern

  • 1 min

För tre år sedan stod jag överst på pallen efter den 11e etappen på Vuelta Espana, den tredje så kallade Grand Touren som just nu pågår i Spanien. Det är en oerhört jämn tävling där hemmafavoriten Joaquim Rodriguez leder bara en sekund före italienaren Fabio Aru. Ett lustigt faktum är att han ledde med just en sekund när jag vann etappen för tre år sedan – men då över Alberto Contador. Rodriguez slutade då trea bakom Contador och Valverde, återstår att se hur han klarar sig i år – många tror ju att tävlingens stora sensation Tom Dumoulin kan ta hem tävlingen.

Frågan är om något egentligen smäller högre än min etappseger i Vuelta Espana

Tempoetappen 2012 började kuperat. Efter ungefär halva loppet kom en 3 kilometer lång klättring med upp till 14 procents lutning på sina ställen. Sedan en lång väldigt teknisk utförslöpa innan målgång inne i staden Pontevedra. Jag visste att grovjobbet skulle vara gjort i klättringen men jag förstod också att jag skulle kunna vinna mycket tid utför. Jag hade varit ute och rekat banan på morgonen innan starten och försökt memorera varenda kurva, trottoarkant och kullerstenssektion. Fördelen med tempoloppen är att det inte finns några andra på banan att ta hänsyn till. Jag kunde själv välja spår och se till att jag prickade kurvorna rätt. Jag kunde köra mitt eget race.

Jag är stolt över alla mina segrar. Det är svårt att gradera dem. Min kamp om bergatröjan i Touren var unik, en klassisk katt-och-råtta-lek. Bronsmedaljen i VM på mountainbike 2006 var fantastisk att ha runt halsen och min totalseger i Österrike Runt 2011 blev ett slutgiltigt bevis på min mångsidighet, att jag behärskar alla former av cykling.

Men frågan är om något egentligen smäller högre än min etappseger i Vuelta Espana. Det är den som jag håller allra främst.