Jonna Bornemark: “Våra idéer om vad till exempel magi är, är väldigt begränsade.”

  • 2 min

jonna_5847

Vad är Det omätbaras renässans för sorts bok?

– Det är en filosofisk samhällskritik.

Du tar avstamp hos tre renässansfilosofer. Vad är det egentligen dagens människa har att hämta hos dem?

– En hel del! Nicholas Cusanus har fascinerande tankar om att inte veta och ett mycket rikare förnuftsbegrepp. Giordano Bruno har tankar om vad materia och liv är som ger perspektiv på vår tids idéer om materia och liv. René Descartes slutligen är egentligen inte en renässansfilosof utan snarare en tidig modern filosof och hos honom kan vi hitta både tankar som är högst aktuella idag, som uppdelningen mellan tänkande och utsträckt materia, och dels tankar som vi ofta tappar bort, som att det är en känsla, nämligen förundran, som all kunskap börjar i.

Ordning är ju bra, men inte när det kväver allt liv och omdöme.

När började du reagera över vår övertro på mätbarheten?

– När jag började jobba på Centrum för praktisk kunskap och fick höra mängder av berättelser om arbetssituationen från bland annat vård, skola och omsorg. Då insåg jag att den övertro på ett kalkylerande förnuft som finns inom scientistiska (vetenskapstroende) rörelser och inom till exempel den anglosaxiska radical-atheism-rörelsen är ett bredare samhällsproblem.

Undertiteln tar upp pedanternas världsherravälde. Vad är det egentligen för fel på pedanteri? Det blir ju oftast ordning!

– Jo, ordning är ju bra, men inte när det kväver allt liv och omdöme. Pedanterit innebär en övertro på vår förmåga att kontrollera livet och kan innebära att vi skapar en fullständig ordning i vårt pappersarbete som får täcka över det faktum att vi inte har full kontroll över den levda världen. Det kan i sin tur leda till att missförhållanden i den verkliga världen sopas under mattan.

Jag tror vi kan få en rikare, mer färgsprakande och spännande värld.

Du lyfter även upp tro och gamla föreställningar som du belyser på ett nytt sätt. Borde vi öppna upp för exempelvis mer magi?

– Jag tror att vi har mycket att vinna på att titta igen på gamla praktiker, våra idéer om vad till exempel magi är, är väldigt begränsade. Jag tror vi kan få en rikare, mer färgsprakande och spännande värld om vi såg bortom en materialistisk reduktionism. Jag tror också att vi på så sätt skulle förstå oss själva bättre.

 

Läs mer om Jonna Bornemark.

Mattias Beijmo: “En ny form av vapenindustri som Sverige är med och leder.”

  • 5 min

mattias_17

 

Vem är du – och vad har du gjort tidigare?
– Jag heter Mattias Beijmo och blev kär i internet 1995, och har arbetat med det sedan dess. Sedan 1999 har jag arbetat på strategisk nivå med digitaliseringen av samhället: först många år med uppdrag från de stora bankerna, därefter med mediehus som Schibstedt, och sedan sedan ca åtta år med särskilt fokus på aktörer med ett demokrati och/eller idéburet fokus. Under dessa snart 20 år har jag föreläst om hur det digitala revolutionerar men också måste hitta rätt ramverk för att det inte ska bli riktigt fel.

Boken, De kan inte stoppa oss, handlar om paret Bassel och Noura – varför kändes de så intressanta att skriva om?
– Vet inte om det är svar på frågan, men Bassel och Noura är för mig en episk historia om digital revolutionsromantik, hur internetmediet gör det omöjliga möjligt, gör murar och gränser till historiska parenteser. Men också hur det ändå alltid är människors mod som krävs oavsett verktygen.

Hur hörde du först om dem?
– Under 2015/2016 arbetade jag med flyktingarnas situation på och kring Medelhavet. Jag upptäckte då hur viktig teknologin var för att de överhuvudtaget skulle överleva resan, och också hur avgörande den var för deras uppror mot Assad eller andra diktatorer. Jag följde det där från mitt håll, och när min flickvän skickade en länk till en artikel om Bassel så började jag nysta i en enormt lång tråd från det andra, syriska, hållet. Den tråden krockade med min egen värld, den svenska tech-världen, och jag fattade att Bassel och Noura inte bara hade Assads säkerhetstjänst emot sig – europeiska och svenska IT-företag som jag själv känt till i många år var deras mest dödliga fiende.

 

Jag fattade att Bassel och Noura inte bara hade Assads säkerhetstjänst emot sig – europeiska och svenska IT-företag var deras mest dödliga fiende.

 

Ur ett större perspektiv: vad handlar De kan inte stoppa oss om?

– För mig handlar boken om vår tids viktigaste fråga – hur kan vi se till att säkra digitaliseringens möjligheter att skapa en bättre värld, men samtidigt hindra att stater och privata aktörer använder förändringen till syften som slår ut mänskliga rättigheter och bidrar till ofrihet och ojämlikhet. ”Bättre värld” innebär såklart en strävan mot den utopiska tanken att ingen styr och reglerar dina åsikter och tankar, men också en värld som allt bättre hindrar terror och våld att komma in i våra liv. Där finns en balans att diskutera. Och även påverka. Jag tycker det är intressant hur några unga killar kan rädda liv i Syrien med hjälp av sina datavetenskapliga kunskaper, men hur Carl Bildt och andra makthavare kan se till att övervakningsteknologin de kämpar emot undantas från exportförbud.
Dessutom handlar den om en ny form av vapenindustri som Sverige är en av ledarna i. Det är en sektor där företag nu hamnat i domstol för medhjälp till tortyr, företag vars teknologier finns bakom stora delar av all telefoni och datatrafik i Europa.

Varför behövs boken?
– Vi har just börjat upptäcka hur jättar som Facebook och Google utnyttjar data om oss för kommersiella syften. Det är dags att vi går vidare och börjar fundera på hur stater och en ny vapenindustri använder samma data för att kontrollera vad vi ser och för att hålla koll på oss. Detta är inte Orwell – det händer nu, hela tiden och överallt. Graden av övervakning i till exempel Sverige styrs delvis av lagstiftning, delvis av vad som är tekniskt möjligt, men också av hur mycket/lite insyn vi har i underrättelseorganisationers arbete. Jag ställde mig själv frågan: Om jag stått där på Drottninggatan när Akilov kom farande med lastbilen, skulle jag då inte tyckt det hade varit bra om elektronisk övervakning hade hindrat honom långt innan den där fredagen i april? Det finns alltid en iskall, oskön, pragmatik i kontrast till de ideal som inte minst jag själv proklamerat under alla års arbete.
– Eftersom våra tankar och intentioner numera finns på till exempel sociala medier, är rätten till våra åsikter inte längre låst till vad vi explicit säger. Genom att ett företag som Facebook kan förutse vad vi tycker och vet om vi besökt en partilokal, är den implicita, outtalade, digitala dimensionen av vårt medvetande något som måste skyddas i deklarationer och lagstiftning. Om vi vill skydda vår fria tanke, så måste vi reglera det digitala rummet.
– Det här är ingen lätt fråga, därför måste vi förstå de olika aspekterna. Ingenstans blev den ena aspekten tydligare än i Syrien 2011-2012, och som boken visar har Sverige spelat en stor roll på båda sidor i den digitala konflikten. Att förstå att neutrala Sverige öppnar upp ännu en vapenindustri är viktigt i sammanhanget. Och sällan har den andra aspekten, säkerheten, terror, et cetera blivit så tydlig i samband med den internationella terrorismens utveckling under 2000-talet fram till nu med Breivik och Akilov.

Att förstå att neutrala Sverige öppnar upp ännu en vapenindustri är viktigt i sammanhanget.

Vad har varit det svåraste?
– Jag har arbetat med boken i princip heltid i ett års tid, och det svåraste har varit själva grävandet, att faktiskt få fram hur det egentligen var och är. Ingen i Europa vill ha insyn, källor är såklart livrädda och hackers är paranoida by default. Jag har också fått lära mig en hel del nya, tekniska, grejer av hackers som är minst dubbelt så smarta som jag, och samtidigt mer än hälften så unga. Det har varit utmanande, också för dem inbillar jag mig.

Vem tänker du dig ska läsa den?
– Alla som gillar yttrandefrihet men är rädd för terror och ser en kamera på sin dator eller telefon när de tittar upp från den här texten, och undrar: borde jag tejpa över den? Hjälper det?

 

 

“Mandela är kompositören, mitt jobb var att tonsätta verket”

  • 4 min

Nu kommer Nelson Mandelas självbiografi Fortsätt framåt ut på Volante. Boken handlar om ikonens tid som Sydafrikas första folkvalda president – och om spelet bakom kulisserna när apartheidregimen upplöstes. Boken bygger på Nelson Mandelas oavslutade memoarmanus, och har färdigställts av den sydafrikanska författaren och ANC-aktivisten Mandla Langa, som här svarar på några frågor om sitt arbete.

2016 fick du frågan av Nelson Mandela Foundation om du ville slutföra Mandelas självbiografi. Hur kände du då?

– Först blev jag helt förskräckt. Samtidigt kände jag mig stolt och ödmjuk över att ha blivit tillfrågad. Just då skrev jag på en ny roman, men jag bestämde mig för att lägga den åt sidan och ta mig an uppdraget.

Hur färdigt var bokmanuset när du fick det?

– Det bestod av ungefär 70 000 ord, löst uppdelat i tio kapitel. Det var mycket material och jag behövde sätta allt i rätt sammanhang. Jag jobbade tätt ihop med två av Mandelas rådgivare och fick också tillgång till mängder av arkivmaterial och dagboksanteckningar. Utöver det intervjuade jag även många personer i hans närhet.

Nelson Mandela började skriva på boken 1999, när han avgått som Sydafrikas första svarta president. Varför hann han inte skriva klart boken innan han gick bort?

– Efter sin tid som president var han en mycket eftertraktad person i stora delar av världen. Han hade svårt att hitta tid att sätta sig ner och skriva. Nelson Mandela ville berätta historien om sina år som Sydafrikas första demokratiskt valda president. Han ville skriva om alla de utmaningar den nya demokratin stod inför, vilka frågor som splittrat hans samlingsregering och vilka reformer de trots allt lyckades genomföra. Framför allt ville han berätta hur man gick till väga för att lägga grunden till ett demokratiskt system i Sydafrika. De sista åren pratade han mycket om sin bok. Han oroade sig över att ha påbörjat ett projekt som inte hunnit bli klart. Det blev mitt jobb att slutföra hans verk.

Mandla Langa. Foto: Victor Dlamini

Mandla Langa. Foto: Victor Dlamini

Fortsätt framåt består dels av originaltexter som Nelson Mandela skrivit själv, men det finns också utdrag från hans tal och dagboksanteckningar. Var det hans eller din idé att inkludera de delarna?

– Det var min idé. Min tanke var att hans tal skulle bidra till att öka förståelsen för vem Mandela var under sina år som president. Jag brukar likna det vid att skriva ett musikstycke. Mandela är kompositören bakom verket och mitt jobb var att tonsätta stycket med olika röster och instrument. Allt för att hans originalverk ska bli ljuv musik för öronen.

Vad var det svåraste i ditt arbete?

– Det svåraste var att jag hade tillgång till väldigt mycket material. Jag fick ta en del jobbiga beslut om vad som skulle sållas bort. Jag frågade hela tiden mig själv vad som var relevant och på vilket sätt det hjälpte Nelson Mandelas historia. Hans änka Graça Machel har hjälpt mig mycket. Hon har varit väldigt generös med sin tid och berättat saker ur ”Madibas” liv som inte varit känt för allmänheten sedan tidigare. Graça Machel har även skrivit förordet till boken.

Mandela återkommer ofta till vikten av representation. Han tyckte att det var viktigt att personer från alla folkgrupper fanns representerade. Det var även viktigt att kvinnor och funktionsnedsatta fick plats. Varför tror du att det var så viktigt för honom?

– Han insåg tidigt att Sydafrika var ett väldigt patriarkalt samhälle. Han erkände att han själv var en produkt av det och ville få bukt med problemet. När det gäller personer med funktionsnedsättning så kände han en otrolig sympati för dem eftersom han insåg att de stod längst ner i samhällshierarkin.

Nelson Mandelas tidigare självbiografi Den långa vägen till frihet gavs ut 1994 och handlar om hans liv fram till han släpptes ur fängelse 1990. Ska Fortsätt framåt ses som en fortsättning på den?

– Ja, på ett sätt kan den ses som en fortsättning. Men Den långa vägen till frihet är skriven i första person, det är inte Fortsätt framåt.

Hur nära stod du själv Nelson Mandela medan han levde?

– Första gången jag träffade honom var i London 1990, strax efter att han hade frigivits. Genom åren sågs vi i ett flertal professionella sammanhang ända fram till hans död. Han var väl bekant med mig som författare, men jag skulle inte säga att vi var nära vänner.

Upplever du att känner honom bättre nu, efter att ha slutfört hans bok?

– Nelson Mandela var en väldigt komplex person. Jag tror inte att det är möjligt ens för de mest begåvade psykologer att förstå honom fullt ut. Att fortsätta sin kamp, med samma höga moral, efter så lång tid i fängelse är det inte många som skulle klara av. Han blev en symbol för godhet. Inte bara i Sydafrika, utan i hela världen. Det är svårt att förstå en sådan person till hundra procent. Men nu har jag åtminstone fått tillgång till de instrument som krävs för att lära känna honom bättre.

Läs mer och beställ boken här.

Hur ska man leva för att må bra och leva längre?

  • 1 min

Det var frågan Bertil Marklund, läkare och forskare, ställde sig själv. Svaret överraskade honom, och resulterade senare i den bästsäljande boken 10 tips – må bättre och lev 10 år längre som Bertil gav ut på eget förlag. Volante har nu tagit över rättigheterna, boken har redigerats och fått ett nytt omslag innan den nu släpps på nytt.

Bertil Marklunds föräldrar gick båda bort för tidigt, och han kände en ökande oro att gå samma öde till mötes. Eftersom han då var doktor i allmänmedicin började han gå igenom befintlig forskning på en rad områden och kom fram till att vi genom vår livsstil kan påverka vår livslängd och vår hälsa mycket mer än vi tror.

Det du som bestämmer över din hälsa och livslängd, inte dina gener!

Bertil upptäckte att uppkomsten av våra ofta åldersrelaterade folksjukdomar beror på en och samma sak: inflammation, som på olika sätt uppstår i vår kropp. Syftet med boken är att visa på hur man bromsar och förebygger denna inflammation genom att välja en sund livsstil. I boken finns 10 tips som visar hur du kan leva för att stärka dina egna inneboende krafter.

Boken är kortfattad och många tips är enkla att följa. Följer du dessa råd kommer du att må bättre och känna dig yngre. Dessutom kan det leda till att du slipper ett antal sjukdomar och skjuter upp det biologiska åldrandet. Bertil är idag över 70 år – och mår toppen.

Köp boken via Adlibris eller Bokus.

Inför cykelsommaren med Fredrik Kessiakoff!

  • 2 min
Med Tour de France runt hörnet passar vi på att ge ut Mitt eget race med uppdaterat innehåll – bland annat ett helt kapitel hur du ska träna för att bli en bättre cyklist. I samband med utgivningen av boken passade vi på att ställa några frågor till Fredrik Kessiakoff:
Du cyklade Vätternrundan i år igen, hur förbereder man sig som f.d proffscyklist för ett motionslopp på 300 km?
– Förra året körde jag mycket på gamla meriter och jag tränade egentligen bara de sista veckorna. I år har jag förberett mig bättre, men som många andra har jag tidsbrist i vardagen och önskar att jag hade kunnat köra lite fler pass. Min taktik var att köra ett hårt och ett lite längre pass per vecka. Detta upplägg bygger dock på att jag har samlat på mig många mil i benen genom åren… 
Hur tufft var Vättern för dig?
– Det kanske låter lite arrogant, men efter att ha kört några Grand Tours finns det få saker som är riktigt jobbiga. Vättern är inte en av dom. Visst, det är långt men man kan hålla en jämn fart och arbeta tillsammans i laget eller gruppen. 
Har du några mål med cyklingen fortfarande?
– Nej, inte med min egen cykling. Jag cyklar numera bara för att det är kul och gärna i skogen med vänner och fikastopp. Jag jobbar också på olika sätt med att lyfta cyklingen i Sverige i stort bla genom att arrangera ett cykellopp – Velothon Stockholm och som ledamot i Svenska Cykelförbundet.
Vad saknar du mest med proffslivet?
– Även om det var väldigt styrt många gånger och man inte alltid bestämde över sin egen tid och kalender är det ändå friheten på vägen jag saknar mest.
Vad saknar du minst?
– Att behöva tänka på vistelserapportering, resandet och allt lidande.
Vad får man absolut inte glömma om man ska cykla Vättern?
– Att man ska köra in sitt material tidigt, alltså senast nu! Avslutningsvis fyra snabba frågor! Proffsklungans trevligaste? Peter Sagan, en fantastisk cyklist och glädjespridare. Vi delar passionen för MTB och hade många roliga snack innan starterna på 2012 års Tour de France när han bar den gröna tröjan och jag den röd prickiga. 
Vanligaste frågan i klungan? Hur är formen?
Fälg- eller skivbroms på racer? Skivbroms, inom två år kommer alla köra på det.
Popcorn eller chips? Chips. När det är nära eller när det sker en stor krasch i klungan luktar det alltid popcorn av bränt bromsgummi. Den lukten är för alltid förenad med ångest och smärta. 
Boken köper du via Adlibris, Bokus eller i din lokala boklåda!
mittegetrace_SP